Kollektivavtalets verkan för utomstående arbetstagare En skandinaviskt komparativ studie

Nedanstående innehåll är skapat av Mimers Brunns besökare. Kommentera arbete

Det huvudsakliga syftet med denna framställning är att försöka belysa eventuella skillnader och likheter gällande kollektivavtalets verkan för utomstående arbetstagare i de skandinaviska länderna Det torde vara en allmänt vedertagen sanning att det sett ur ett arbetsrättsligt perspektiv existerar en så kallad skandinavisk modell. Detta beror på att de arbetsrättsliga systemen i Norge, Sverige och Danmark är så pass lika, både vad gäller den kollektiva och den individuella arbetsrätten. Skandinaviska kollektivavtal äger i normalfallet endast tillämplighet på avtalsparterna och deras medlemmar. Det är emellertid i dagsläget att betrakta som en allmänt vedertagen rättsprincip att kollektivavtal, i dessa länder, har en viss fjärrverkan även för utomstående arbetstagare. Detta innebär att de anställningsvillkor som fastslås i kollektivavtal i viss utsträckning även gäller för utomstående arbetstagare. Det som skiljer länderna åt är emellertid hur denna princip har utvecklats och hur den upprätthålls. I Finland finns i kollektivavtalslagen och i arbetsavtalslagen ett direkt lagstöd för principen om kollektivavtalets fjärrverkan. Bestämmelserna i arbetsavtalslagen gör det möjligt att förklara kollektivavtal som allmänt bindande. Detta kan kortfattat sägas innebära att kollektivavtal upphöjs till lag. Kollektivavtalet ifråga äger då tillämplighet på samtliga arbetstagare som utför sådant arbete som omfattas av avtalet. I Danmark och i Sverige har kollektivavtal en praxisgrundad fjärrverkan. Detta innebär att principen saknar lagstöd och upprätthålls således uteslutande genom domstolspraxis. I Norge har kollektivavtal precis som i Sverige och i Danmark en praxisgrundad fjärrverkan. Dessutom finns här, precis som i Finland, en lagstadgad möjlighet att förklara kollektivavtal som allmänt bindande. Denna lag äge...