Historier från Färs

Nedanstående innehåll är skapat av Mimers Brunns besökare. Kommentera arbete

Jag har läst den något bisarra boken Historier från Färs skriven av Fritiof Nilsson Piraten. Den består av flera korta historier om diverse personer och deras upptåg, egentligen en novellsamling med andra ord som dock saknar innehållsförteckning.. Piraten (f. 1895, d. 1972 gick på Katedralskolan!) är känd för att skriva komiska historier med MYCKET fantasi, de flesta utspelar sig i Skånemiljö och han har med all rätt fått ett Pågatåg uppkallat efter sig.

Historierna i denna bok är inga undantag och man tar sig igenom dem konstant småfnittrande. Bakrunden är oftast den att Piraten hört historier i unga dar som han sedan skrivit ner och naturligtvis modifierat mycket. De flesta historierna utspelar sig vid 1900-talets början i eller runt Sorgenfri, ett litet tillbakadraget ställe på den Skånska landsbygden. Piraten har valt att detaljera mycket, speciellt de olika personerna och naturligtvis vet han allt om dessa när han berättar på sitt egendomliga objektiva vis (även om den egentligen är subjektiv då han hittat på det mesta själv). Med andra ord belyses de därmed endast från ett håll.

En av huvudpersonerna i boken är Klerk (Hans Immanuel Klerk), han är enögd och försörjer sig som slaktare. Hans utseende är ungefär lika lugubert som hans uppförande, stor och kraftig med grov svart hårväxt och ett nästintill demolerat ansikte. Mycket pga. den skrämmande tomma ögongropen och de buskiga nästan ihopväxta ögonbrynen. Klerks språk kan uppfattas som mycket vulgärt och han är långt ifrån rädd för att ta till diverse svordomar. Angående hans tomma ögongrop så har det inte alltid så varit, faktum är att han tidigare bar glasöga, vilket senare hamnade i en pappask. Bakrunden var den att. Klerks törstiga fru en natt druckit ur glaset där ögat förvarades och olyckligt nog lyckats med att få ögat i munnen och svälja det, något som äcklade även Klerk ”Det måtte fan ha i ansiktet det som gått igenom en kärring” sa han. Klerk har tre små barn samt en son från första giftet som numera bor på ”Okänd ort i Amerika”. Klerk är förövrigt svag för alkohalhaltiga drycker.
En annan berättelse i boken heter ”Ur ett barns memoarer” och handlar kort och gott om Piratens egna ungdoms år. Naturligtvis berättar han här i jag-form och de flesta miljöbeskrivningarna beskrivs på ett realistiskt sätt.

Om vi skall övergå lite till språket i fråga så kan man sammanfatta det som enkelt och tydligt med mängder av adjektiv. För mig känns det väldigt gammalmodigt (tex. Gylf stavades julp)
Detta är dock inte så konstigt då jag använde första upplagan, vilken gavs ut 1955.
Boken är annars lättläst med lagom teckenstorlek, luftigt mellanrum samt några få trevliga illustrationer. Grundtanken med boken måste vara att underhålla, något författaren lyckats väl med. Förutom humorn i sig så blir man väldigt uppslukad av de många klockrena metaforerna, exempelvis ”.. de första fina, nästan omärkliga flingorna svävade som frömjöl i luften”.

Jag måste säga att boken är bra och utan tvekan läsvärd. Piraten har hittat den underbara blandingen mellan humor och äventyr, något som utan större problem fängslar de flesta läsare. Hans fantasi kan ibland tyckas överdriven, men som Piratens ”visdomsord” lyder ”Det finns lite som inte hänt men mycket som inte be...