Vid tunnelbyggande i infrastrukturprojekt är tid- och prispressen oftast
stor och om tunneln avviker från den planerade layouten får detta stora
konsekvenser både för ekonomin och för tidsplaneringen för projektet.
Gruvföretag har normalt inte samma kvalitetskrav på tunneldrivningen som
entreprenadföretag inom infrastrukturprojekt. För gruvnäringen kan felaktig
positionering av borriggen innebära ökande gråbergsinbladning, ökande
malmförlust och stabilitetsproblem. Vid tillredning påverkar positioneringen
lutning, kurvor och tvärsnitt på framtida transportvägar. Överberg och
korrigering av feldrivna salvor försenar indriften och höjer kostnaderna.
Eftersom kraven och förutsättningarna är så olika mellan entreprenad- och
gruvföretag är det av intresse att se hur de olika företagens
borrningsprocesser är utformade och hur företagen handskas med risker
rörande kvalitet.
Syftet med examensarbetet har varit att öka kunskapen om processer kring
positionering av tunnelsalvor för att utifrån dessa kunna upptäcka
kvalitetsrisker.
Målen med examensarbetet har varit att (i) identifiera och beskriva olika
metoder för positionering av tunnelsalvor samt olika metoder för riskanalys
och processanalys, (ii) jämföra fördelar och felrisker vid användande av de
olika metoderna för positionering av tunnelsalvor genom att studera ett
antal utvalda företags borrningsprocess, (iii) identifiera behov av
ingångdata och kontroller i borrningsprocessen för att eliminera
kvalitetsrisker och därmed kartlägga hur processen för positionering av
tunnelsalva ska vara utformad för att positioneringsmetoden ska fungera.
Arbetet inkluderade en litteraturstudie av olika process- och
riskanalysmetoder, varav ett antal metoder som är tillämpbara på det
aktuella fallen valdes ut för en fördjupad studie. I litteraturstudien
ingick även en del där olika metoder för navigering av borriggar beskrivs.
Tre företag studerades dessa var Boliden Mineral AB, Skanska Sverige AB och
Oden Anläggningsentreprenad AB. Dessa företag nyttjar olika metoder för att
positionera borriggarna. Bolidens borriggsoperatörer positionerar borriggen
med hjälp av en totalstation och ett riktbesked. Oden använder sig också av
en totalstation med vilken en mättekniker bestämmer borriggens position.
Skanska nyttjar tunnellaser vid navigering av borriggen och därigenom
behöver borriggsoperatören information från mätteknikern om den exakta
positionen på gaveln. Till process- och riskanalysen valdes intervjuer som
verktyg för datainsamling. Data sammanställdes sedan i flödesscheman som
visade varje företags process för att positionera tunnelsalvor.
Fiskbensdiagram ritades upp där de risker som kan leda fram till att tunneln
kan hamna på en felaktig position redovisades.
Utifrån jämförelsen kan det utläsas att Boliden inte har samma kontroll på
sin tunneldrivning som entreprenadföretagen har. Entreprenadföretagen är
även duktigare på att nyttja de loggar som borrningen ger och kan därigenom
kontrollera om borrningen utförs enligt de givna borrplanerna. Personen som
utför de olika stegen i processen skiljer sig också mellan de olika
företagen. Oden och Skanska använder sig av mättekniker betydligt mer
frekvent än vad Boliden gör.
Som resultat av studien lämnas följande förbättringsförslag:
- Se till att korrekt information finns i borriggarna och att rutiner
kring informationsflödet fungerar felfritt.
- Direkt datakommunikation mellan borrigg och planeringsavdelningen
kan vara ett sätt att försäkra sig om att korrekt informa...
