Alkoholmissbruk

Nedanstående innehåll är skapat av Mimers Brunns besökare. Kommentera arbete

Innehållsförteckning


Inledning 2
Alkohol 3
Totalkonsumtionen är relativt stabil 4
Kvinnor och flickor ökar konsumtionen 4
Mer alkoholproblem i vissa familjer 5
Typ 1- och typ 2-alkoholism 6
Drogproblem i inlärningsperspektiv 6
Föregående händelser 7
Efterföljande händelser 7
Ramfaktorer 7
Alternativ 8
Beroende och kön 8
Fler män dör av alkohol 9
Det existentiella och fenomenologiska perspektivet 9
Nuet isoleras 9
Ambitionstrappan 11
Ambitionsnivå 1 – att så ett frö 12
Ambitionsnivå 2 – kartläggning och 12
fortsatt motivationsarbete 12
Ambitionsnivå 3 – behandling, 12
vidmakthållande 12
Arbeta tillsammans 13
Slutsatts 14
Källförtekning 15


Inledning

Jag har valt att skriva om kemisktberoende, främst om alkohol. Jag tycker det är väldigt viktigt att uppmärksamma sådana här saker eftersom konsumtionen tycks öka i vårat samhälle. Allt fler människor skadas eller omkommer i alkoholrelaterade olyckor.
Många unga människor tar till droger till följd av en problematisk uppväxt, då främst alkohol eftersom det är väldigt lättåtkomligt. Är det värt att Johan ska kunna ta ett glas vin på lördag kvällen, medan Lisa dricker så mycket att hon slutar kvällen på sjukhus? Hur ska man kontrollera att alkohol endast säljs till människor som kan hantera sitt drickande?
Jag hade många frågor inför det hör arbetet, bl.a. ville jag veta vilka som hade lättast för att falla in i ett beroende/missbruk, vad som händer vid olika halter av alkohol i kroppen o.s.v.
Det visade sig att den fakta jag fick fram om olyckor, kroppsskador, kostnader mm var mycket höga och skrämmande. En stor inspirationskälla under tiden jag skrev arbetet var min faktiskt min mamma. Hon är nu färdigutbildad alkohol- och drog terapeut, från henna fick jag en del tipps och idéer.
När jag började leta efter svar på alla mina frågor så dök mer frågor upp. Det visade sig vara mycket intressant att läsa om det, t.ex. är kvinnor som ökar mest i konsumtion i vårt land.
De flesta utav oss har någon i våran omgivning eller vet någon som är alkoholist.
Men att alkoholism drabbar särskilt vissa familjer var inte alls självklart. Det visade sig att adopterade barn har större tendens att själva få alkoholproblem om den ena biologiska föräldern är alkoholist. Det är dock inte så att man ärver alkohol missbruk, däremot påverkar gener individens ämnesomsättning, d.v.s. hormoner och fysiologiska processer som spelar en viktig roll för hur individen reagerar på en drog. Detta märks ofta genom att personer upplever en stark eufori redan vid tidig användning av drogen. Man kan även se att personer har hög toleranströskel som ibland finns redan från det att man börjar nyttja drogen.
Den svenske professorn Mikael Bohman har påvisat två typer av alkoholism.
Typ-1 är sporadiskt eller miljöberoende, det är den vanligaste formen av alkoholmissbruk.
Den är påverkad av bl.a. händelser och umgänge.
Typ-2 är familjär alkoholism och förekommer främst hos män. Män som vuxit upp i tuffa familjeförhållanden kan nyttja drogen och blir oftast inblandad i kriminalitet och dåliga sociala samanhang som följd. Något annat jag inte visste innan, eller ens funderat på, var att drogproblemen kan vara början på ätstörningar, då i huvudsak hos yngre kvinnor, men även kvinnor generellt. Som man märker så väcks bara fler och fler frågor. Jag har fått reda på det mesta som jag var ute efter och jag hoppas att jag väckt ett intresse och frågeställningar hos dig som läser det här, för ett intresse behövs från oss alla om vi ska få bukt med alla problem som alkoholen kan skapa hos vissa av våra medmänniskor.

Alkohol

Alkohol är den vanligaste drogen i Sverige. Den brukas inom alla åldrar från de nedre tonåren och uppåt. Närmare 20 procent av den vuxna befolkningen är absolutister (Öjesjö 1995). En del av dessa har tidigare ett alkoholberoende bakom sig. Uppskattningsvis har mellan 800 000 och 900 000 personer alkoholproblem
(Ågren 1991). Av dessa uppskattas cirka 500 000 ha ett riskbeteende vad beträffar alkohol.
200 000 - 250 000 personer anses ha ett alkoholberoende men fortfarande fungera socialt, medan ca 50 000 har ett svårt alkoholberoende.
Alkoholkonsumtionens utveckling i Sverige speglar dels en ökande levnadsstandard under efterkrigstiden, dels effekten av alkoholpolitiska beslut, exempelvis lördagsstängt på Systemet. Olika drogtrender spelar också roll, framför allt bland ungdomarna. 1970-talets ”flumkultur” och mellanölsfylleri ersattes av 1980-talets ideal om att leva sunt och nyktert för att kunna satsa på sin framtid. Kanske kommer 1900-talet att gå till historien som ett årtionde då droger åter spelar en större roll i ungdomars – framför allt flickors – liv, och då kvinnorna har ökat sin alkoholkonsumtion.

Totalkonsumtionen är relativt stabil

En ökad tillgång på alkohol, liksom att alkohol förekommer i många sociala sammanhang, leder till att de som har en ökad sårbarhet för alkohol också får alkoholproblem i större utsträckning. Uppskattningar av alkoholkonsumtionen görs utifrån Systembolagets försäljningssiffror samt alkoholleveranser till exempelvis restauranger. Därutöver konsumeras bl. a hämtillverkad alkohol och smuggelsprit. Denna oregistrerade alkoholkonsumtion beräknas utgöra cirka en fjärdedel av den totala alkoholkonsumtionen och tycks vara tämligen oförändrad år från år. Det innebär att försäljningsstatistiken ändå kan användas som en indikator på konsumtionens storlek.
Alkoholförsäljningen har ökat under efterkrigstiden i Sverige liksom i många andra länder. Volymen alkohol per invånare över 15 år var i Sverige år 1946 cirka fyra liter (räknat i 100-procentigt ren alkohol) Den största ökningen skedde i slutet av 1960-talet och fram till 1976 då försäljningen uppgick till 7,7 liter per invånare. Det ökande drickandet ledde till fler risk- och skadekonsumenter och allt fler alkoholrelaterade skador. Från mitten av 1960-talet till mitten av 1970-talet mer än fördubblades antalet dödsfall i skrumplever (levercirros).
Därefter har alkoholkonsumtionen åter minskat bland såväl ungdomar som vuxna för att stabiliseras vid mitten av 1980-talet. År 1998 låg försäljningen på 5,8 liter per invånare över 15 år.
Denna utveckling, med en konsumtionsökning fram till mitten av 1970 och därefter utplaning eller minskning, kan ses även i exempelvis Frankrike, Italien och Nederländerna. En internationalisering av dryckesvanorna har också skett. I Sverige har spritförsäljningen minskat medan vinförsäljningen ökat. I de traditionella vinländerna har tvärtom spritförsäljningen ökat på vinets bekostnad.


Kvinnor och flickor ökar konsumtionen

För kvinnor som grupp ser konsumtionsutvecklingen annorlunda ut. I Sverige har alkoholkonsumtionen bland kvinnor ökat påtagligt under efterkrigstiden för att ned i början av 1980-talet, sedan en ökning och en topp 1989 och därefter åter en minskning. Mellan 1994 och 1996 har kvinnorna totalt sett åter ökat sin ölkonsumtion något, medan männens konsumtion minskat.
I ungdomsgruppen ökade alkoholkonsumtionen bland flickor under första hälften av 1970-talet. När mellanölet avskaffades 1977 sjönk den totala ölkonsumtionen bland ungdomar kraftigt. Även berusningsdrickandet bland ungdomar minskade efter en topp 1976/77.
Alkoholkonsumtionen i ungdomsgruppen är nu relativ konstant. Sedan början av 1990-talet märks dock en ökning av berusningsdrickandet bland ungdomar och en ökning av andelen ungdomar som druckit ”hembränt”. Enligt en CAN - enkät (Centralförbundet för Alkohol- och Narkotikaupplysning) 1998bland elever i klass 9 hade nära hälften av alla elever druckit alkohol flera gånger under vårterminen. Nästan var fjärde pojke och var femte flicka svarade att de brukade dricka alkohol motsvarande en flaska vin minst en gång i månaden. De flesta dricker såväl sprit som vin, öl och blanddrycker. 16-åriga pojkar och flickor dricker numera ungefär lika ofta och fylleriet har ökat kraftigt bland unga flickor. Bland flickor på gymnasiets praktiska linjer har kontakten med hembränt ökat påtagligt 1996 – 1998. Det finns idag stor oro hos behandlare och myndigheter över den aningslöshet som präglar de unga kvinnornas ”festande”, med ett riskdrickande som på några år kan leda till beroende och skador, ibland redan under tonåren.
Också pojkarna utsätts naturligtvis för risker, även om flickor är känsligare för alkoholens skadande effekter.

Mer alkoholproblem i vissa familjer

Redan för mer än hundra år sedan rapporterades att alkoholism förekom i större utsträckning i vissa familjer än andra. Under de senaste tjugo åren har fler adoptionsstudier gjort bl. a i Sverige. De påvisar en flera gånger större risk för alkoholism hos adopterade om den biologiska föräldern har alkoholproblem. Alkoholproblem enbart hos adoptivföräldrarna ökar inte risken för alkoholproblem hos den adopterade. Hos förstagradssläktingar (föräldrar, barn, syskon) till personer med alkoholism finns i genomsnitt en sjufaldig ökning av alkoholproblem jämfört med personer som inte har alkoholproblem hos så nära släktingar.
De flesta accepterar idag delförklaringen att vissa personer har en biologisk sårbarhet som ökar deras risk för att utveckla missbruk och beroende. Detta är dock inte detsamma som att man ärver alkoholism eller narkomani. Några särskilda gener för beroende och missbruk finns inte. Däremot påverkar gener individens ämnesomsättning, dvs. hormoner och fysiologiska processer som har betydelse för hur just denna individ reagerar på droger. Den genetiska sårbarheten tycks i huvudsak bestå av följande fenomen:

· en rusupplevelse (vid den tidiga användningen av drogen) som kännetecknas av en stark eufori
· en tolerans för höga doser av dagen (en tolerans som ibland finns redan när man börjar använda den)

En patient som berättar att han redan tidigt ”tålt” stora mängder alkohol; och dessutom upplevt en stark eufori vid drickandet, bör alltså uppmärksammas på att det bakom detta kan finnas en genetisk riskfaktor för att utveckla missbruk och beroende.
Den genetiska sårbarheten förklaringsvärde som enskild riskfaktor är dock totalt sett ganska lång. De flesta människor som får problem med alkohol har inte biologiska föräldrar som själva haft alkoholproblem. Ungefär en fjärdedel av färderna och en tjugondel av mödrarna till alkoholberoende patienter har själva problem med alkohol. Ändå finns det skäl för barn till föräldrar med drogproblem att betrakta sig själva som en högrisk grupp och därför vara återhållsamma med exempelvis alkohol.
Kunskapen om det genetiska arvets betydelse för missbruk och beroende av läkemedel och narkotika är mera begränsad. Studier inom en generation av syskon och tvillingar antyder att biologiska sårbarhetsfaktorer gäller även vid narkotikamissbruk. Enligt en amerikansk pilotstudie löper människor större risk att utveckla beroende av bensodiazepiner (lugnande läkemedel och sömnmedel) om någon av föräldrarna är alkoholmissbrukare.


Typ 1- och typ 2-alkoholism

Adoptions- och tvillingstudier, bl.a av den svenske professorn Mikael Bohman, har påvisat två former av alkoholism. Endast den ena, typ 2, anses vara genetiskt styrd.
Typ 1, sporadisk eller miljöberoende alkoholism, är den vanligaste formen. Den förekommer hos både män och kvinnor. Miljön, exempelvis umgänge och livshändelser. Är här avgörande för om missbruk utvecklas eller inte. Tre fjärdedelar av alla med alkoholproblem har denna variant. Kännetecknade är en sen debut av alkoholproblem och en god social anpassning i övrigt.
Typ 2, familjär eller mansbunden alkoholism, förekommer i huvudsak hos man och finns hos en fjärdedel av dem med alkoholproblem. Alkoholproblemen debuterar tidigt, ofta redan i tonåren. De biologiska fäderna har ett svårt missbruk och en omfattande kriminalitet. Män med denna variant av alkoholism har ofta allvarliga sociala problem. Kriminalitet och blandmissbrukare med läkemedel och narkotika är vanligt. Problemen liknar i mycket dem som man finner hos personer med antisocial personlighetsstörning.
Döttrarna till typ 2-alkoholister blir mer sällan missbrukare men uppvisar psykodynamiska symtom och deppresiva besvär, och de kan ha en omfattande sjukvårdskonsumtion. På senare år rapporteras att typ 2-alkoholism uppträder även hos framförallt yngre kvinnor varför termen ”mansbunden” har tonats ned. En hypotes är att vissa ty 2-alkoholister har en koppling till det neuropsykiatriska tillståndet DAMP/ADHD. Typ 2-alkoholism är alltså hos män associerat med antisociala personlighetsdrag. Man har också funnit ett samband mellan typ 2-alkoholism, antisociala personlighetsdrag och låg halt av enzymet monoaminooxidas, MAO. Låg halt av MAO är ofta kopplat till ett undvikande av monotoni, som kan leda till ett risktagande och sensationssökande beteende. De personer som ärvt föräldrarnas låga Mao-halter löper större risk att utveckla alkohol beroende. Resultaten gäller framför allt män. Det bör påpekas att majoriteten av personer med lågt MAO inte utvecklar missbruk utan finner andra lösningar på sitt behov av omväxling och spänning.

Drogproblem i inlärningsperspektiv

Inom psykologin finns två huvudriktningar när det gäller att betrakta människans psyke och mänskliga problem. Den psykodynamiska/psykoanalytiska idéströmningen har sina rötter i Sigmund Freuds teorier. Undermedvetna drifter och psykologiska konflikter från den tidiga barndomen anses här spela en avgörande roll för problem i det vuxna livet. Under senare år har en annan strömning, som betonar både barndomen och betydelsen av händelser i det vuxna livet och nuet, vuxit sig stark och funnit sitt uttryck i den kognitiva terapeutiska traditionen.
Inlärningspsykologin har varit en teoretisk utgångspunkt vid kognitiva/beteendeterapeutiska metoder för att behandla olika livsstilsproblem. Dessa metoder har vid utvärderingsstudier visat gott resultat vad gäller exempelvis alkoholproblem.
Inlärningspsykologin ser alkohol- och drogproblem som ett antal speciella, men funktionellt likartade, beteenden som utlöser av förgående händelser, efterföljande händelser, ramfaktorer och tillgängliga alternativ. Behandlarens uppgift är att hitta de faktorer som upprätthåller patientens/klientens problembeteende och att hjälpa denne att undvika eller bättre bemästra de situationer som ofta utlöser drickande eller annat drogbruk.

Föregående händelser

Med föregående händelser (stimuli) kan avses att exempelvis råkar befinna sig i närheten av en systembutik eller platser där man förut har druckit. Fysiologiska stimuli kan utgöra av värk och sömnlöshet som man lärt sig att döva av alkohol. De vanligaste exemplen på föregående händelser är nog dock sociala stimuli, särskilt med personer som man tidigare druckit med. Även beteende/situationer kan vara stimuli, exempelvis sysslolöshet under semestrar, vid storhelger och pensionering eller – omvänt – överbelastning på arbetet. Tankar kring det positiva med alkohol och känslor t ex ångest och nedstämdhet, men också upprymdhet och förälskelse är emotionella – kognitiva stimuli som också kan betraktas som föregående händelser.

Efterföljande händelser

Våra handlingar styrs i stor utsträckning av de effekter de har. Handlingar som har en för individen gynnsam effekt tenderar att upprepas. Frågan är då vilka efterföljande händelser och konsekvenser som är viktiga att förstå drogbruk? Här talar man om kortsiktigt positiva respektive kortsiktigt negativa konsekvenser, samt långsiktigt positiva respektive långsiktigt negativa konsekvenser.
De kortsiktigt positivs konsekvenserna man upplever av drogen styr bruket. Dessa konsekvenser behöver inte infalla varje gång. Det räcker med att de uppträder tillräckligt tydligt för individen då och då. Många missbrukare jagar hela tiden efter den positiva effekt de några gånger har upplevt och hopps på igen. När det gäller exempelvis beroendeskapande läkemedel kan befrielse från oro, nervositet och/eller smärta vara en positiv konsekvens både på lång och kort sikt.
De kortsiktigt negativa konsekvenserna, som bakruset eller abstinensen, är fördröjda i förhållande till de kortsiktigt positiva konsekvenserna och de är därför inte lika förstärkande på beteendet.
De långsiktigt positiva konsekvenserna av alkohol och andra droger är oftast få eller inga.
En del missbrukare brukar nämna att de fått ”kompisar för livet” och att de trots allt har haft roligt ganska ofta under missbruks åren. Självmedicinerarand patienter/klienter har ofta erfarit att verkligheten blivit lättar att hantera med hjälp av drogen: ångest och spänningar släpper och man tycker sig fungera bättre.
Bland de efterföljande händelserna dominerar dock vanligen de långsiktigt negativa konsekvenserna och det är dessa som kan motivera patienterna/klienterna att vilja bli alkohol- och drogfria. Det långsiktiga skadepanoramat vid risk- och skadebruk omfattar så väl svår somatiska, psykologiska som sociala konsekvenser.

Ramfaktorer

Drogbruket styrs också av i vilket allmänt sammanhang det ingår. I det inlärningspsykologiska perspektivet beskrivs detta som ramfaktorer som förstärker beteende, dvs. gör att man lättare påverkas av föregående och efterföljande händelser. Sådana ramfaktorer kan utgöras av stressigt arbete, arbetslöshet, dålig ekonomi, stor tillgång till pengar, familjeproblem, fysiskt beroende av alkohol/droger, psykiska problem, traumaupplevelser, neuropsykologiska handikapp m.m.

Alternativ

Om man har färdigheten att skaffa sig de önskade positiva konsekvenserna på annat sätt än med hjälp av droger, behöver man inte använda droger. Om man exempelvis har förmåga att skjuta upp den mer omedelbara behovstillfredsställelsen och inrikta sig på långsiktiga positiva konsekvenser, behöver man inte ”kicka” eller ”dämpa” sig med droger. Och om man känner till andra sätt att komma till rätta med ångest, panikkänslor och långvarig värk så behövs vanligen ingen långtidsanvändning av beroendeskapande läkemedel eller självmedicinering med alkohol eller andra droger.
Här skiljer inlärningspsykologerna mellan omedelbart och långsiktigt verkande alternativ. Exempel på det första begreppet är att ta kontakt med någon vid oro eller ”sug”. Ett annat sätt är att göra avledande aktiviteter: att städa, jogga, gå på bio, hälsa på en bekant eller att använda en avslappningsteknik. Även tankar kan vara avledare, som att påminna sig om det senaste drogbrukets trista konsekvenser. Långsiktigt verkande alternativ är exempelvis bra familjerelationer, trivsamt arbete, social umgängesförmåga, att kunna slappna av, att kunna lösa konflikter, att ah intressen och att kunna skjuta upp behovstillfredsställelsen. Att få lära sig annan fungerande behandling/strategi mot psykiska symtom och andra sjukdomsstillsond är också ett långsiktigt verkande alternativ.
Sådana långsiktigt verkande alternativ kan åstadkomma en jämn balans i livet mellan negativa och positiva händelser och en ökad känsla av självkontroll (kompetens).

Beroende och kön

I takt med kvinnors ökande alkoholkonsumtion har antalet kvinnor med alkoholproblem ökat kraftigt. 1955 räknade man med en kvinnlig alkoholist på 50 manliga, idag är siffran en kvinna på tre-fyra män. Män i Sverige dricker dock fortfarande betydligt mer än kvinnor. Av de svenska männen löper en man av fem risk att någon gång under livet utveckla alkoholberoende. Högst frekvens beroende och missbruk fanns i en stor svensk befolkningsundersökning i åldersgruppen 50-59 år.
För kvinnor har risken att någon gång under livet utveckla alkoholberoende uppskattats till
6-10 procent, dvs. knappt en kvinna av tio. I en studie från alkoholkliniken i Malmö hade gruppen kvinnliga patienter över 60 år ökat proportionellt mest, vilket författaren sätter i samband med den ökande andelen äldre i befolkningen.
Alkoholproblem anses vara mer dolda hos kvinnor, eftersom alkohol inte passar ihop med den traditionella kvinnorollen. Kvinnor med alkoholproblem har i högre grad än män samtidigt psykisk ohälsa, en pressad social eller relationsmässig situation och en traumatisk bakgrund.
Den gängse bilden är att kvinnor börjar dricka senare i livet men har en snabbare beroendeutveckling. Män växlar oftare mellan perioder av hårt drickande och nykterhet. Kvinnornas drickande är däremot mindre dramatiskt, det sker hemma i ensamhet och utan de påtagliga förändringarna i beteendet som kan ses hos män. Konsekvenserna ligger för kvinnorna framförallt på det känslomässiga och relationsmässiga planet, medan fylleri, slagsmål och rattonykterhet är vanligare bland män.
Yngre generationer av kvinnor har dock numera ofta en tidig alkoholdebut och konsumtionsvanor som liknar unga mäns. Vid ett öppenvårdsteam i Stockholm visade det sig att många av de yngre kvinnorna (under 35 år) även hade ett blandmissbruk med narkotika. Trots ett mycket destruktivt droganvändande hade de fortfarande social förankring med arbete och bostad och en prydlig fasad.

Fler män dör av alkohol

Kvinnor är känsligare än män för alkoholens skadliga effekter. Ändå är den alkoholrelaterade dödligheten totalt sett fem gånger högre bland män än bland kvinnor. Antalet alkoholrelaterade dödsfall i Sverige uppskattas till cirka 5000 per år. De vanligaste dödsorsakerna är skrumplever, alkoholberoende, alkoholpsykos och alkoholförgiftning. Som helhet har dessa skador minskat i samhället, vilket speglar den minskade alkoholkonsumtionen.
Sedan 1970-talet har dödligheten i alkoholrelaterade sjukdomar i den manliga delen av befolkningen varit högre bland arbetare än bland tjänstemän. Detta kan bero på att det bland arbetarna finns ett mer utbrett intensivdrickande, exempelvis på helgerna. Bland de förvärvsarbetande kvinnorna intar företagarna en särställning med klart högre hälsorisker. Högst är dock den alkoholrelaterade dödligheten bland de kvinnor som inte är yrkesverksamma.


Det existentiella och fenomenologiska perspektivet

Bruk av alkohol och narkotika är en social och kulturell praktik som innehåller många olika delar vid sidan av beroende- och missbrukaraspekterna. Forskningen kring alkohol och narkotika har dominerats av hälso- och kontrollorienterade teman, där bruket av rusmedel uppfattas som ett problem för både individen och samhället. Men bruket av rusmedel har även positiva sidor. En central aspekt är den rusupplevälse som bruket framkallar.
Disharmonin uppstår i det psykologiska tomrum som existerar mellan människan och den förhandenvarande verkligheten. Människan kan med hjälp av reflektion föreställa sig andra verkligheter än den hon för tillfället lever i och det skapar ett tomrum. Det är i skarven mellan den förhandenvarande verkligheten och det som ännu inte är, som den existentiella ångesten lever och behovet av flykt uppkommer. Ruset, såväl som det konstnärliga skapandet, kan användas för att dämpa ångesten och motsättningen mellan den konkreta verkligheten och föreställningen om andra möjliga verkligheter.
Ruset används i lika hög grad för att slippa ifrån den konkreta verkligheten som för att få tillträde till en alternativ verklighet. Det finns konstnärer som använder ruset som ett sätt att komma i kontakt med andra verkligheter.

Nuet isoleras

Utjämnandet av klyftan mellan verkligheten och de möjliga verkligheter som medvetandet uppfattar kan ske på flera sätt. Genom att manipulera medvetandet kan bilden av verkligheten ändras så att den stämmer överens med individens önskningar. I ruset suddas gränsen ut mellan verklighet och möjlighet och ger subjektiviteten ett friare spelrum. Människans förmåga att se nya möjligheter och finna alternativ till den faktiska verkligheten är samtidigt nära sammanvävd med tidsupplevelsen. Den ontologiska sprickan visar sig när medvetandet rör sig mellan förgången tid och framtid. Om människan ska lyckas täta den ontologiska sprickan med rusets hjälp kan nuet isoleras och frigöras från det förflutnas händelser och morgondagens krav och förväntningar. Upplevelsen av ångest och skulkänslor minskar när nuet isoleras från både framtid och förfluten tid.

I Johannes Edfelts dikt ”Albumblad” beskriver författaren hur ruset påverkar människans tidsupplevelse så att både framtid och dåtid upphävs, men även det obehag som bakruset för med sig:

Fritiden i ruset var en blå oas;
Med pelarlika stammar; bortom tiden.
I drömmarna bland flaskor och bland glas
Var böljelik en ungdomskväll förliden.

Skräcken betvangs i någon ny lokal:
Ett glömskans milda altare var baren
-ja, en ljuvt overklig katedral
blev världen, löst från frågorna och svaren.

Sedan ånyo verklighetens skräck,
Förfäran hos en plötsligt alltför vaken;
En gata, fylld av krymplingar och träck,
En rymd, som välvdes outhärdligt naken!

De existentionella teorierna ingår i den fenomenologiska teoribildningen. Inom alkoholforskning har man lutat sig mot det fenomenologiska perspektivet för att förstå alkoholberusningens roll för den enskilde individen. De normer och förväntningar som påverkar individen i olika vardagliga situationer blir möjliga att sätta åt sidan med alkoholens hjälp. När vi är berusade behöver vi i vår kulturkrets inte följa det sociala livets vanliga spelregler, vi kan bli mer ohämmade och frigjorda. Vi kan med andra ord ursäkta våra handlingar med hänvisning till alkoholberusningen, som ger oss ansvarsbefrielse.
Det betyder att vi använder alkoholen som en förevändning för att göra saker vi annars inte skulle tillåta oss och som inte kan förklaras med alkoholens farmakologiska effekter på kroppen och hjärnan. För narkotika däremot finns det ingen ansvarsbefrielse inom vår västerländska kulturkrets. Narkotika är inte ett legitimt rusmedel i det etablerade samhället och kan därför inte användas som förevändning för att t ex bli mer frigjord.
När vi studerar ruset ur det här perspektivet blir det en kulturell fråga. Det västerländska ruset kan beskrivas som en replik på en puritansk, livsfientlig tradition som hindra all former av öppen känslosamhet. Med rusets hjälp kan känslor accepteras och släppas fram som annars är problematiska, t ex ilska, aggressivitet, glädje och sexualitet.
Alkoholruset har i den meningen en ”adaptiv funktion” som är densamma för både normalkonsumenten och missbrukaren, dvs. att hjälpa vederbörande att anpassa sig till rådande omständigheter.

Hinder för att fråga

Många människor med drog- eller läkemedelsproblem kommer aldrig någonsin att hamna under missbrukarvårdens tak, men de kan ha många andra kontakter med sjukvården och socialtjänsten. Inom vissa delar av sjukvården, exempelvis psykiatrin och mödrahälsovården, är grundinställningen den att alkohol och andra droger alltid bör tas upp i anamnesen. Man försöker också på andra håll inom sjukvården, där det är möjligt, att befästa denna inställning.
En fördel med att ställa frågor om alkohol till många patienter är att behandlaren minskar sitt eget motstånd mot att ställa dem. Frågorna kommer då mer naturligt, vilket medför att patienten slipper känslan av att vara särskilt utvald. Det viktiga är att på något sätt kunna förankra frågandet i den aktuella situationen eller problemet så att också patienten/klienten förstår att det finns en mening med frågorna.
För olika individer är olika faktorer motivationshöjande (t ex familjen, hälsan, jobbet, ekonomin, vännerna, körkortet och relationerna). En sammanställning från en öppenvårdsmottagning i Stockholm för män med alkoholproblem visar att familjen var den viktigaste anledningen för de flesta av männen att söka hjälp, därnäst följde hälsan, viljan till förändring och arbetet.
Ofta blir dock relevanta frågor om exempelvis alkohol aldrig ställda. Ett hinder för att fråga kan vara genans hos behandlaren och en rädsla för att vara integritetskränkande. Ett annat hinder kan var behandlarens egna levnadsvanor.
Många som arbetar inom vården och socialtjänsten upplever känslor av frustration, osäkerhet och maktlöshet inför tanken att på allvar diskutera drogvanor med en patient/klient. Det kan bero på felaktiga föreställningar om den egna insatsen, t ex att man måste vara konfrontativ och ”sätta stopp” för beteendet. Man kanske inte heller anser sig ha tid, kunskap eller intresse nog att verkligen kunna hjälpa patienten/klienten att ändra levnadsvanor, om det visar sig att han eller hon vill ha den hjälpen. Att ta upp frågan kan då kännas som att skapa förväntningar som man sedan inte kan uppfylla.
En viktig förutsättning för att ta upp frågan om alkohol och andra droger är förstås att behandlaren har en beredskap för att kunna gå vidare. Det förutsätter att man åtminstone vet vart man ska hänvisa patienten/klienten om man själv inte kan hjälpa till hela vägen.


Ambitionstrappan

De flesta behandlare håller säkert med om vikten av att kunna få igång en dialog kring drogvanorna. Där kan alla göra något, även om inte alla sedan vill arbeta även med behandlingen. Här ät ett förslag till tre olika ambitionsnivåer för sådana insatser i sjukvård och socialtjänst som inte är specialiserade på beroende och missbruk.
Alla som jobbar med människor behöver grundläggande kunskap om hur de vanligaste drogerna påverkar individen. Det motivationshöjande samtalet är dessutom en metod som borde kunna användas av var och en som i sitt arbete kan påverka människors drogvanor. Denna metod återfinns på alla tre ambitionsnivåer, men i olika omfattning. Grundregeln är: pröva det enklaste först. Ibland kan ett kort samtal under ett vanligt patient-/klientbesök ha mycket större effekt än man tror.

Ambitionsnivå 1 – att så ett frö

Den första insatsen är att ”så ett frö”, dvs. att sätta igång funderingar och skapa förutsättningar för ett fortsatt samtal kring för- och nackdelar med drogbruket. Även om funderingarna kanske inte omedelbart ger resultat, så kan de fortsätta att gro i individens eget medvetande, för att så småningom bära frukt i en ökad vilja till förändring.
Behandlaren bör på denna nivå ha skaffat sig information om vart man kan hänvisa patienten/klienten vidare, när han eller hon vill fördjupa samtalet. Vilka resurspersoner finns att tillgå med specialkunskaper om alkohol-/narkotika-/läkemedelsberoende? Finns självhjälpsgrupper och hur får man kontakt med dem? Finns möjlighet till inlägg om detta skulle vara nödvändigt? Vem kan behandlaren själv konsultera för att öka sitt kunnande?


Ambitionsnivå 2 – kartläggning och
fortsatt motivationsarbete

här är vi inne på fortsatt utredning och motivationsarbete på väg mot behandling. Den motivationshöjande samtalsmetodiken har även här sin givna plats, men den tid som avsätts för samtal om drogvanorna är längre och eventuellt återkommande. En ordentlig kartläggning av alkoholvanorna och jämförelse med ”normalkonsumenterna” kan vara motivationshöjande för den som har en riskkonsumtion av alkohol. En kartläggning över tiden kan också öka patientens/klientens medvetenhet om vilken roll alkoholen/tabletterna/narkotikan spelar i hans eller hennes liv. Behandlaren bör behärska även andra tekniker för att hjälpa patienten/klienten i motivationshöjande riktning, exempelvis sådant som beslutsbalanser och konsekvensresonemang. Den behandlare som vill ha hjälpmedel kan här använda sig av enkla papper- och penna- metoder eller formulär.
På denna nivå bör behandlaren även ha kunskap nog att bedöma om riskbruk, missbruk eller beroende föreligger med tanke på fortsatt inriktning och behandling. Även här behövs naturligtvis kännedom om resurspersoner. Behandlare måste kunna avgöra om det finns behov av exempelvis psykiatrisk bedömning eller neuropsykologisk utredning, eller om andra svårigheter föreligger, t ex allvarliga relationsstörningar och familjeproblem.


Ambitionsnivå 3 – behandling,
vidmakthållande

På denna nivå finns personal som har utbildat sig för att kunna föra strukturerade stödsamtal med fokus på drogproblemet när patienten/klienten har bestämt sig för att sluta med drogen/tabletterna eller att minska sitt drickande. Behandlaren ska alltså kunna hjälpa patienten/klienten att genomföra förändringen.
Behandlaren behöver ha kunskap om exempelvis biofeedback genom provtagning, om antabusbehandling och om hur man genomför en långsam tablettnedtrappning. Även här är fortsatta motivationshöjande samtal nödvändiga. Patienten/klienten måste få fördjupad hjälp att identifiera risksituationer, träna alternativa beteenden till att dricka/ta tabletter och lära sig att lösa problem.

Behandlaren bör ha kunskap om abstinensreaktioner på kort och lång sikt och hur man hjälper människor att ta sig igenom dessa. Här behövs också kunskap om återfall samt möjlighet till anhöriginformation.
Behövs ytterligare insatser måste man kunna remittera till specialistvård för exempelvis återfallpreventionskurser, parsamtal, stresshantering och psykoterapi. Alla beroende- och missbrukarproblem kan heller inte behandlas i öppenvård. Om öppenvårdsbehandling inte fungerar måste möjlighet finnas till slutenvård på specialistenhet och/eller behandlingshem.


Arbeta tillsammans

Att engagera sig i drogproblem känns ofta roligt, meningsfullt och givande. När man väl har fått upp ögonen för problemen är det svårt att i fortsättningen blunda för dem. Det är stimulerande att få vara ett stöd för människor i en så viktig förändringsprocess. Man får mycket positivt tillbaka av sina patienter/klienter och även av anhöriga. Men det kan också finnas stunder som är tyngre att bära och frågetecken som man inte kan räta ut på egen hand. Ibland ifrågasätter man s...