Deponering är en metod som sedan länge använts för att behandla avfall. Metoden är dock kopplad till en rad miljöpåverkande faktorer, varav produktion av lakvatten är en. I lakvattnet finns bland annat lösta näringsämnen och metaller och dessa kan ge negativ påverkan på ekosystem om de sprids i miljön.
Det här examensarbetet syftar till att besvara frågan om metaller i lakvatten kan retarderas genom att lakvattnet från en specialcell infiltreras i en biocell. För att besvara frågeställningen har mätvärden för ett antal kemiska parametrar analyserats på en deponeringsanläggning som ligger i Malmö och bedrivs av SYSAV.
Arbetet avser även svara på frågan hur hårt biocellen kan belastas i fråga om hydraulik. Därför simuleras de förväntade uppehållstiderna av vatten i biocellen vid olika infiltrations-hastighet och porositet.
För att ge resultaten tyngd har en litteraturstudie avseende deponering, hydrologi och hydraulik, lakvatten och metallers mobilitet i mark och vatten gjorts.
Resultatet från litteraturstudien visar bland annat att lakvatten produceras genom att nederbörd perkolerar genom avfallet. Lakvattnet för med sig metaller och andra kemiska föreningar som funnits bundna i avfallet och om koncentrationen av dessa ämnen blir för höga kan det innebära en risk då lakvattnet pumpas vidare till reningsverk eller recipient. Just metaller är viktiga att studera eftersom de är grundämnen och i och med det inte bryts ner. Metallers mobilitet i deponier bestäms i hög grad av faktorer som pH, redoxpotential, halten löst organiskt kol och tillgången på sulfid.
Vid simulering av uppehållstiden för vatten i biocellen framkom att uppehållstiden följer ett linjärt samband med porositeten där en ökning i porositet med 1 % svarar mot en ökning i uppehållstid på cirka en månad. Infiltrationshastighetens påverkan på uppehållstiden visar sig följa ett samband som innebär en dramatisk minskning i uppehållstid vid låga infiltrationshastigheter men en mindre skillnad då infiltrationshastigheten ökar.
Resultatet från analyserna av viktiga parametrar för metallers mobilitet visar att miljön i biocellen är mer gynnsam för fastläggning av de flesta metaller än miljön i specialcellen. Arsenik är den metall som mest skiljer sig från de andra och därför rekommenderas att denna metall följs upp kontinuerligt, tillsammans med viktiga parametrar såsom pH, redoxpotential och löst organiskt kol för att snabbt kunna detektera förändringar.
Sammantaget visar resultatet att i...
