Förorenade områden har visat sig vara ett allvarligt miljöproblem i hela
världen, och enligt Svenska Naturvårdsverket finns det bara i Sverige cirka
40 000 förorenade områden. Många etablerade efterbehandlingsmetoder är
resurskrävande och det finns ett behov att utveckla nya metoder som till
exempel in situ-immobilisering vars syfte är att minska föroreningars
spridning genom inblandning av tillsatsmedel i jorden. Nollvärt järn har
visat sig effektivt för stabilisering av CCA-förorenad jord från
träimpregnering, genom de kemiska reaktioner som sker mellan bildade järn
(oxid)hydroxider och föroreningar. Men stabiliseringen påverkas av bland
annat redoxförhållanden och organiskt innehåll i jorden. Från industrins
sida är stabilisering av CCA-förorenad jord intressent eftersom det kan
innebära nya användningsområden för deras produkter.
Syftet med det här arbetet har varit att undersöka några järnhaltiga
produkters förmåga att stabilisera CCA-förorenad jord och bedöma effekten av
några fysikaliska och kemiska faktorers inverkan på stabiliseringen, samt
att utvärdera resultaten och sätta in dem i ett storskaligt
efterbehandlingsperspektiv. I arbetet ingår även en litteraturstudie som
behandlar föroreningsspridning, efterbehandlingsmetoder och stabilisering av
As.
Stabiliseringsförsöken har utförts på CCA-förorenade jordar och de
tillsatsmedel som använts har varit LD-sten och blästersand från SSAB Merox
AB samt järnpulver från Höganäs AB. I en förstudie undersöktes samtliga
tillsatsmedels egenskaper att stabilisera As, Cr och Cu enligt en
standardiserad lakmetod (L/S-2). I en efterföljande studie undersöktes
blästersandens och järnpulvrets stabiliserande egenskaper i en atmosfär av
luft respektive deponigas enligt en modifierad lakmetod (L/S-10) samt den
vid lakningen uppkomna mekaniska bearbetningens effekt på utlakningen.
Elementhalterna i lakvattnet analyserades med ICP-teknik varefter resultaten
utvärderades med regressionsanalys och multivariat dataanalys (MVDA).
LD-stenen ökade utlakningen av samtliga föroreningar på grund av sitt höga
kalkinnehåll. 1 % blästersand eller järnpulver minskade utlakningen av både
As, Cr och Cu i nämnd storleksordning. Redoxförhållandet påverkade
utlakningen både i obehandlad och i behandlad jord. I obehandlad jord gav
deponigas högre utlakning än luft av samtliga föroreningar. Stabiliseringen
minskade utlakningen av As och Cr både i syrerik och i syrefattig miljö. Den
mekaniska omblandningen ökade utlakningen av Cu från stabiliserad jord. MVDA
visade att järn inverkade mest på utlakningen av As och Cr, mer än vad L/S-
kvoten och redoxförhållandet gjorde, och att organiskt material ökade
utlakningen av As och Cr.
De laktest som används vid klassificering av avfall tar inte hänsyn till att
utlakningen av föroreningar kan öka när avfallet utsätts för anaeroba
förhållanden i en deponi. Det kan innebära att förorenad jord läggs på en
deponi med för låg skyddsklass. Stabilisering kan även vara en tänkbar
förbehandlingsmetod av förorenad jord innan deponering.
In situ-stabilisering bör...
