Novell om gatuvåld

Nedanstående innehåll är skapat av Mimers Brunns besökare. Kommentera arbete

Kalle stod på hallmattan innanför ytterdörren. Han visste att det var något han glömt men kunde inte sätta fingret på var det var. Kalle skulle in till stan där han skulle träffa "gänget". Det var första gången Kalle var ute på stan med sina kompisar. Han var ju trots allt bara tretton år men ganska stor för sin ålder. Så när killarna från 9 c kom fram till Kalle i fredags och undrade om han ville hänga med till stan svarade han förstås ja. Han var inte riktigt säker på vad de skulle göra på stan men bara att vara med killarna var bra nog. När Kalle kommit in till Centralen såg han direkt Svenne, Jocke, Karlsson och några till som han inte kände igen. Kalle gick fram till gänget och försökte se cool ut.



Efter att ha hälsat och snackat lite med killarna bestämde de sig för att dra vidare till kungsan där det tydligen var drag. När de kom fram till Kungsträdgården upptäckte de till sin besvikelse att den nästan var öde. På en parkbänk låg en dyngrak alkis och sov, men annars syntes inte någon till. Nåja, tänkte gänget och gick vidare. Efter ett tag stötte de på en kille i 17-års åldern. Han verkade lite rädd når han såg killarna komma gående mot honom.



- Han har inget att vara rädd för, tänkte Kalle.

Lugnet och tystnaden som rådde bröts plötsligt av att Jocke måttade en karatespark mot bröstkorgen på en stackars mannen på gångvägen. Han gav ifrån sig ett gällt skrik och föll till marken.

- Va tusan håller han på med, tänkte Kalle förskräckt, men han vågade inte uttrycka sitt missnöje över den fruktansvärda handlingen.

Snart hade Svenne börjat sparka mannen som hjälplöst låg ner och höll händerna över huvudet. Alla i gänget var nu med och misshandlade mannen som inte hade gjort dem något. Kalle var för rädd för att springa därifrån och stod i stället kvar, stel av skräck inför det som utspelades framför hans ögon. Om kvällen hade börjat dåligt blev det inte bättre av att Karlsson vände sig om mot Kalle och sa med ett hånflin:

- Kom igen nu Kalle. Är du feg eller? Sparka till honom så hårt du kan! Han kan inte försvara sig.



Kalle visste inte vad han skulle göra. Detta beslut var det svåraste hittills i hans trettonåriga liv. Skulle han skona mannen genom att springa därifrån, och då få Svenne på sig direkt på måndag morgon. Eller skulle han sparka till honom och bli accepterad av gänget? Tillslut kom han fram till ett beslut. Kalle tog sats några meter och sprang fram mot mannen, sparkade men stannade upp precis framför honom så att det såg ut som Kalle sparkade mannen i skrevet. Ett vilt jubel bland åhörarna bröt ut. Nu då? Det verkade som om gänget han fått nog för kvällen för alla skingrades åt olika håll. Kalle sprang och sprang. Tårarna började komma når han såg telefonkiosken på andra sidan vägen. Han sprang dit och slog 112 och berättade var som hänt. Kalle stannade kvar i telefonkiosken tills han hörde sirener och en ambulans körde förbi.



Han tog sig hem, kröp ner under täcket och hoppades att mannen skulle klara sig.



~



Denna historia är inte sann men händelserna skulle kunna ske i verkligheten, det är det som är så skrämmande. Unga människor går ut på stan och misshandlar andra utan anledning, men ofta är alkohol inblandat. Kalle i historien sparkade inte mannen av egen vilja, för att få en kick av misshandeln, utan han föll offer för vår kanske farligaste fiende, grupptrycket. Hade han varit ensam på vägen hade han och mannen bara passerat varandra. Däremot är det något fel på Kalle "kamrater". De kan inte sätta sig in i någon annans situation eller känna dess smärta och är därför kapabla till ett sånt angrepp. Att sparka på en som ligger är otroligt fegt, men det är ännu fegare att sticka kniven i ryggen på någon. Så gör man bara inte.



Att gatuvåldet har ökat de senaste åren tror jag beror på att allt fler beväpnar sig med knivar, knogjärn, järnrör, pistoler m.m. Listan kan göras ännu längre men det är inte det viktiga. Fortsätter utvecklingen i samma takt kommer nog inte många att våga gå ut själv på stan år 2000. Tendenser på det kan man se redan idag.



Men allt är inte dystert på den fronten. Ungdomar bildar organisationer mot våld, som till exempel NFG, Non Fighting Generation. Där får de känna att de betyder något och att de behövs i samhället, istället för att gå ut och slåss. Polisen uppmuntrar dessa initiativ, vilket är bra. Polisen och antivåld organisationerna måste ligga på samma våglängd om något märkbart resultat ska kunna uppnås. Personligen tror jag inte att man ska försöka få bråkmakarna på rätt spår eftersom det skulle bli både dyrt och inte så lyckosamt. Visserligen är det bra om man lyckas, men jag tror att det vore bättre att använda resurserna till att förebygga våldet, genom att tidigt få ut propaganda till de unga som ännu inte börjat "gå ut på stan".



Jag har inte stött på gatuvåld men man märker att det har ökat i media. Dagligen kan man l...