Läslogg på boken

Nedanstående innehåll är skapat av Mimers Brunns besökare. Kommentera arbete

Jag har läst en underbart bra bok, ”Eldfångaren” av Nicholas Evans. Den handlar om kärleken mellan Julia och Connor som står över allt annat, ändå befinner sig bäste vännen Ed mellan denna kärlek som aldrig kommer bli erkänd så länge Ed är i livet.

På sidan 46, står det om när Connor framkallar ett foto han tog under ett eldsläckaruppdrag som luftburen brandman. Det var av en kanadahjort som stått inför döden. Han hade fångat bilden under en bråkdels sekund, då djuret lyft på huvudet och hållt det i trekvarts profil och därigenom fått lågorna att kasta sig runt kronan i en rasande, ryckig dans.
”Men det var inte detta, och inte heller lågorna som fladdrade längs dess förkolnande svarta rygg som återigen fick Connor att rysa. Det var blicken i djurets ögon. Det syntes en rand av vitt längs det undre ögonlocket och det budskap den förmedlade handlade inte om skräck i sig utan snarare om något slags skräckslagen varning.” (s. 46)
Den här kanadahjorten är på något sätt huvudpunkten i boken. Den vill leverera ett budskap till Connor. Det är som om han ser sig själv i hjortens ögon, han fruktar det han känner inför Julia lika mycket som hjorten fruktar elden. Men hjorten står på sig och möter stolt sin rädsla, och han vill förmedla till Connor att han även ska göra så.

”Femton meter kvar. Tolv. Tio… Julia gav till ett fruktansvärt skrik och fortsatte skrika, och han förstod att flammorna hade hunnit ikapp flickan och uppslukat henne och att Julia såg henne dö. ’Titta inte, Julia. För Guds skull, titta inte.’ Skriket förvandlades till ett kvidande och han kände hennes kropp vrida sig som i krampryckningar på hans axel, som om det var något inom henne som också höll på att dö.” (s. 160)
Här tar boken sin första vändning. Det är ett väldigt hemskt ställe i boken, Connor sliter bort den sparkande Julia för att rädda henne från en hemsk skogsbrand som brutit ut. Hon och hennes grupp ungdomar befann sig där, alla kom undan utom Julia, en annan personal och Skye, hon som Julia ser dö, hennes favorit bland gruppen. Men Connor räddar sig själv och Julia undan branden. Ed som är på andra sidan berget, faller ned från en klippa när han ska undsätta sig elden, och blir blind i fallet.
Man ser att det här är vändpunkten, just för att det ändrar hela deras liv. Julia och Connor fick en närhet som gjorde deras känslor för varandra ännu starkare, och just därför måste de anstränga sig ännu mer än tidigare för att inte få detta erkänt för någon, allra minst inför Julias pojkvän Ed som är Connors bäste vän. Ed har även mist synen och behöver mer stöd och hjälp än någonsin tidigare.

”Connor betraktade Julia där hon satt på brasmattan framför den stora eldstaden. Han och Ed satt mitt emot varandra på ömse sidor om härden i ett par läderfåtöljer med hög rygg och prydda med rikligt med knappar. I handen höll de var sin konjakskupa med Jim Tullys finaste konjak. Julia lutade ryggen mot Eds ben och stirrade in i elden, och Ed strök henne frånvarande över nacken medan han avslutade ännu en historia. Connor såg att hon inte lyssnade och undrade vad hon tänkte på.” (s.178)
Under hela den här scenen känner man sig illa till mods. Man känner sig sorgsen över att det blivit ett sådant avstånd mellan de tre. En kort stund den här kvällen lämnas Connor och Julia ensamma, Eds föräldrar har gått och Ed är på toaletten. Connor frågar Julia hur hon känner sig och hon börjar gråtande förklara att hon är tacksam över att han räddat henne, men att hon ibland önskar att han inte gjort det. Hon har skuldkänslor över att hon lämnat Skye. Julia torkar tårarna då Ed kommer tillbaka och pratar på som vanligt. Connor redogör inför de båda att han tänker resa iväg till Afrika och fotografera i krig. Det här var något han inte tänkt så mycket på, men efter beskedet om giftermålet, har han bestämt sig. När han förklarat detta, tittar han på Julia och ler.

”Om han inte hade tänkt sig för och om Ed hade kunnat se, skulle han aldrig ha gjort vad han sedan gjorde. Impulsivt böjde han sig fram och torkade bort mascaran från Julias kind. Och hon slöt ögonen vid hans beröring och böjde tyst ner huvudet.” (s.181 rad 9)
Här ser man något börja utvecklas. Connor visar ömhet mot Julia som han aldrig skulle göra i Eds närhet. Det är här vänskapen börjar skyfflas undan av kärleken. Connor och Ed kommer hädanefter bara glida längre och längre från varandra.

”Och långsamt började hon förstå. Det var som om en storm dragit över och allt tvivel, all rädsla som hade virvlat runt så många timmar i hennes huvud lade sig till ro och skingrades och hon visste, lugnt och med total förvissning, vad hon ville. Hon kunde inte få Connor men om han gick med på det kunde hon föda hans barn. Ett barn som skulle vara en del av honom, en del av henne och för Ed den största gåva han kunde föreställa sig.” (s.221)
Det är här den femte viktiga personen kommer in i bilden. Amy blir dotterns namn, hon växer upp hos Ed och Julia. Men samtidigt som hon får Connors och Julias känslor för varandra att bli starkare, växer sig avståndet mellan Ed och sin bäste vän desto mer. Ed känner sin vän numer som en rival, även om det var hans eget förslag att göra Julia gravid med Connor.

”Hon slöt ögonen och började gråta och ljudet av snyftningarna var så djupt och sönderslitande att det inte verkade komma från henne utan från någon mörk, undre värld full av sedan länge glömda sorger. Hon blundade fortfarande när hon sträckte ut armarna mot honom och han flyttade sig närmare henne och höll om henne så att hon lutade huvudet mot hans bröst och kände hur tårarna vätte ner honom och att hans tårar också började rinna. Hon lyfte ansiktet och kysste honom och sa att hon älskade honom tillbaka och att hon alltid gjort det. Hon kysste honom igen, kysste hans tårar och Connor kysste hennes.” (s.259)
Den här natten blir det sista de ser av varandra på tio år.
Stunden då deras kärlek avslöjas, är så känsloladdad att jag själv började gråta när jag läste det. Man blir lycklig för att de bekänner, men ändå så arg för att man vill att de ska leva ihop. Inte leva inom en lögn. Man känner dess känslor. Nicholas Evans är verkligen bra på att få fram känslor hos läsaren.

Boken var en av de bästa jag någonsin läst. När jag väl börjat läsa, kunde jag inte lägga ifrån mig den. Jag började på eftermiddagen ena dagen och sedan fortsatte jag hela dagen efter, läste hela natten och blev klar på morgonen den tredje dagen.
Man smälter boken som när man ser en film. Den är lätt att läsa och man känner verkligen med Julia och Connor.

Nicholas Evans började sin karriär som journali...