Novell Storrödingen

Nedanstående innehåll är skapat av Mimers Brunns besökare. Kommentera arbete

Ryktet hade länge gått pimpelfiskare emellan att en ovanligt stor röding höll till omkring Kallkällsviken och Sundet uppe på Gitssjön. Flera pimplare hade sett den några gånger när den glidit förbi deras drag och krokar. Men aldrig tycktes deras utvalda redskap behaga denna stora fisk.

Om kvällarna, kring kaffepannan i Fiskarkojan, blev berättelserna många och detaljerade om den och varför den fått namnet "Storrödingen".

Min längtan och nyfikenhet var på topp, när jag en varm dimmig vårvintermorgon steg upp vid fyratiden och började fiska vid Sundet. Jag satte stor tillit till mitt specialdrag som många gånger visat sig fisklikare än andra blänken. På kroken satte jag en halvstor, ljusröd maggots.

Isen var lös och sörjig, så jag började fiska stående på skidorna. Men inte ett napp fick jag trots ivrigt pimplande. Då märkte jag att fiskelinan rörde sig sakta svängande i borrhålet utan att jag kände något napp. Jag gjorde ideliga försök att rycka fast fisken men utan resultat. Trots vattnet på isen la jag mig ner i sörjan för att se efter vad som rörde sig därnere. Mot den ljusa stenbotten såg jag då ett stort stim medelstora rödingar som cirklade omkring mitt blänke. Fiskarna var tydligen inte på hugget, men verkade i alla fall intresserade av det svängande draget med den lockande larven på. Då och då gick de fram mot kroken men stötte bort den utan att smaka på masken

Här måste användas list, tänkte jag, och drog ständigt undan blänket var gång en röding närmade sig. Efter en stund hade fiskarna retat upp sig eller blivit hungriga för nu började de öppna gapet så pass, att jag kunde rycka fast några och få upp dem. Det liksom tände de övriga och nu kunde jag ta upp hela rödingstimmet omkring ett 50-tal. Sedan blev det tomt på fisk.

Jag flyttade då till Källsviken och borrade ett hål i den svaga isen, nära vakkanten. Jag la mig ner i regnstället på skidorna och började kikmeta. Några rödingar fick jag genast, men sen hände ingenting. Just som jag hade tänkt flytta till ett annat fiskeställe fick jag se en mörk skugga komma glidande fram mot draget. Jag stirrade intensivt ner i vattnet. Och där kom den majestätiskt skridande Storrödingen. Med sina rödvita fenor, gröna rygg och imponerande storlek gav den intryck av en drömmens jättefisk. Stolt och sakta gled den fram mot blänket. Spänningen steg för varje centimeter den närmade sig. Med varsamma, lätta rörelser darrade jag lätt med pimpelspöet.

Den sortens rödingar hade lärt mig att behandla drag och krok varsamt. Hjärtat bultade när Storrödingen närmade sig kroken och öppnade sitt väldiga gap. Nu stod den endast två centimeter från kroken. Skulle den smaka på masken? Jag låg på helspänn, beredd att rycka fast! Gapet öppnades, men så vek den undan och gled bort under isen.
Där låg jag och bara stirrade på ett ensamt blänke och en fisktorn sjöbotten! Nu kom resignation och eftertankar. Varje fiskare har väl upplevt denna känsla av besvikelse och missmod, som kommer vid sådana tillfällen. Man tänker på hur man skulle eller inte borde ha gjort. Om man skulle ha ryckt i draget mer eller mindre. Men jag beslöt att fortsätta fisket på samma plats för att vänta och hoppas att Storrödingen skulle komma tillbaka!

På kroken satte jag den största och grannaste masken, som jag sparat just med tanke på denna fisk. Länge låg jag och ryckte i blänket utan att se skymten av den. Några mindre fiskar ilade förbi draget utan att stanna. Detta beteende verkade underligt. Jag började misstänka att Storrödingen uppehöll sig i närheten och med sin närvaro skrämde de mindre fiskarna. Spänningen steg åter. Länge låg jag och svängde blänket och spanade intensivt kring den ljusa stenbottnen.

Tiden stod stilla. Solen steg högre på himlen och värmde snart sörjan till vatten. Blöt blev jag men brydde mig inte om det. Jag pimplade, spanade och väntade. Tröttheten smög sig så småningom över mig. Ögonlocken blev tunga som bly. Jag önskade eller drömde att rödingen stod där vid blänket och gapade! Stor och grann såg den ut.

En våldsam stöt for genom min kr...