Palmeutredningen

Nedanstående innehåll är skapat av Mimers Brunns besökare. Kommentera arbete

Förord

Att skriva ett kompendium om vad som helst inom ämnet kriminologi tycker jag låter som en ganska svår uppgift. Det svåraste är att välja ämne, men jag har bestämt mig för att skriva om mordet på en av våra tidigare statsministrar, Olof Palme. Själv kommer jag inte ihåg så mycket från när han blev skjuten, jag var ju bara knappt fyra år då. Men det man dock kommer ihåg är alla löpsedlar som under senare år som avslöjat ”nya bevis i Palmeutredningen”. Kanske har man läst lite, men det jag saknar är bakgrunden; hur och när, varför man misstänkte vissa personer eller organisationer. Det ska jag bland annat ta upp i mitt arbete, samt ge en bild av hur utredningen gick till. Mitt mål är att försöka berätta utan att jag själv avslöjar mina egna tankar eller åsikter, dom vill jag spara till det sista avsnittet; ”Min analys”. Tänk dock på att bara för att jag nämner för- och nackdelar hos de olika teorierna eller spåren på ett kritiskt sätt är det med anledningen att jag vill få läsaren att börja tänka och fundera själv kring det. Det betyder inte att jag vädrar mina egna åsikter.





Inledning

Det är en kall och mörk vinterkväll, den 28 februari. Året är 1986. Klockan börjar närma sig halv tolv. Sveriges statsminister, Olof Palme, och hans fru Lisbeth, har varit på bio tillsammans med sin son Mårten, som nu gett sig av. De befinner sig på Sveavägen, utanför biografen Grand i Stockholm. Plötsligt kommer en man i mörk överrock springande bakifrån, och drar sin pistol, en Magnum, och avlossar två skott. En kula träffar Palme i ryggen. Den andra snuddar vid Lisbeths ena arm, men hon skadas inte. Mördaren springer, efter att ha avlossat sina två skott, bort från brottsplatsen på Sveavägen, mot Tunnelgatan och uppför dess 89 trappsteg (måste ha varit i någorlunda fysiskt god form). Han passerar också de tillfälliga barackerna som står där, p g a byggnadsarbete. Han fortsätter mot Brunkebergsåsens krön vid korsningen av Malmskillnadsgatan och David Bagares gata och därefter tar spåren slut.





Vittnena

Det fanns ett tjugotal människor runt mordplatsen vid tiden för mordet. Endast en av dessa såg hela händelseförloppet. Detta vittne var en man, som satt i sin bil , parkerad på Sveavägen. Han väntade på några vänner som gått ur bilen för att ta ut pengar vid en bankomat. Medan mannen satt i bilen såg han en man stå på Sveavägen, och titta in lite sporadiskt in i ett skyltfönster. Det såg ut som om han väntade på något eller någon, uppger vittnet. Det kom ett par gående , arm i arm. När de passerat mannen släpper kvinnan armen och går lite fortare. Med två raska steg ser vittnet hur mannen lägger sin vänsterhand på den andre mannens axel, vänder på denne och avlossar två skott. Vittnet i bilen ser mynningsflammorna. Enligt vittnet verkar kvinnan inte riktigt förstå vad som har hänt. Hon reagerar inte förrän efter smällen, och inte ens då verkar hon ha förstått händelsen. Mannen som blev skjuten träffades i ryggen och föll handlöst ner mot marken. Mördaren stoppar ner revolvern i fickan och går med raska steg därifrån. Han vänder sig om en gång, och börjar sedan småjogga bort, upp i en gränd.





Mördaren

Signalementet på mördaren har varierat mellan de olika vittnena. Den som antagligen såg honom tydligast var nog Lisbeth Palme, men å andra sidan var hon i ett chocktillstånd. Alla påstår att bar något på huvudet, men vad det var har varit allt från keps till hatt. Vittnet i bilen, som såg mördaren under längst tid, hävdar att mördaren bar en mössa och det har man rättat sig efter. Det stärks av två andra vittnen. Lisbeth var den enda som såg mördarens ansikte, och hon beskriver gärningsmannen som en 40-årig man, kort hals, mörkt hår, kraftig och ca 180 cm. Han bar ”en blå och lite bullig jacka”. Jackan är en artikel som vittnena verkligen haft olika uppfattningar om. Vissa menar att den var kort, andra att den var en aning längre, och en del säger att det var en rock.





Polisutredningen

Palme dödförklarades den 1 mars kl 00.06 på Sabbatsbergs sjukhus i Stockholm. Två timmar senare gick rikslarm ut om incidenten som lett till statsministerns hastiga död. I rikslarmet nämns två kroatiska män med anknytning till det kroatiska Ustasja. Senare på förmiddagen samma dag anländer Hans Holmér till polishuset pch tar över utredningen, och förbereder presskonferensen som skulle äga rum vid tolvtiden. Under natten har polisen noggrant genomsökt området kring Sveavägen med metalldekor efter någon kula, men inga hittas. Tidigt på morgonen samma dag lämnas dock en kula in till polisen, funnen av en privatperson, som uppger att ha funnit den på den västra sidan av Sveavägen. Troligtvis var det kulan som snuddade vid Lisbeths arm, och kom därför att kallas ”Lisbethkulan”. Den 1 mars hinner man också obducera Palme, men obduktionsprotokollet hemlighetsstämplas.



Dagen därpå, den 2 mars hittar en annan privatperson den kulan som troligen mördat Palme. Den, liksom den första kulan, hittades i det område som polisen genomsökte ytterst noggrant under mordnatten. Den 3 mars tillåter regeringen hemlig telefonavlyssning av den kroatiske fången Miro Baesic, som sitter på Täbyanstalten. Hans Holmér utlyste vid samma tidpunkt en belöning på 500 000 kronor ( som sedan höjdes i två omgångar till 5 miljoner och respektive 50 miljoner). Den 6 mars visar man en fantombild som man framställt med hjälp av en s k ”signalementmaskin”. Chefsåklagaren, K G Svensson, övertar den del av förundersökningen inriktar sig på en viss person, en man vid namn Victor G, men även känd under beteckningen ”33- åringen”. Han förhörs av K G Svensson, sedan friges han. Denne man, Victor G, togs in för förhör några dagar senare. Denna gång anser K G Svensson att hans misstankar om ”33-åtingens” delaktighet i mordet är tillräckligt starka så att han kan anhålla honom, för att sedan två dagar senare, den 17 mars, anmäla honom häktad. Men de 19 i samma månad drar han tillbaka sin häktningsframställning med argumentet att polisens utredning är otillräcklig och ”på gräns till rättsskandal”. P g a av Svenssons nedvärderande uttalande om polisens spaningsarbete begär Holmér hos chefsåklagaren Claes Zeime att Svensson kopplas bort från fallet. Zeime meddelar att K G Svensson får sitta kvar, men 1 maj skulle Zeime själv överta Svenssons plats. Svensson får dock avsluta sin utredning kring ”33-åringen”. När Zeime sedan själv övertar Svenssons plats engagerar han chefsåklagaren Solveig Riberdahl som medhjälpare. En tid efter det tillsätter regeringen en juristkommission, vars uppgift blir att se till att utredningen sköts på rätt sätt utav de inblandade myndigheterna.



I mitten av maj kommer polisen i kontakt med en tidigare straffad alkoholist vid namn Seppo A. Han säger sig ha levererat två magnumrevolvrar till två interner: en kurdisk knarklangare och den kroatiske terroristen Miro Baresic. Dessa två misstänkta skulle visa sig vara de två största tecknen som Holmér hade som pekade på att den kurdiska terroristorganissatinen PKK ( vissa kallar dom ”frihetsrörelse”, men de har nu blivit internationellt erkända som en terroristgrupp). Detta kom sedan att kallas Holmérs ”PKK- spår”, och han presenterade det för statsministern Ingvar Carlsson i början av juli, och i mitten av samma månad gjorde han även åklagarn medveten om sina misstankar. Han lade då också farm sin uttänkta strategi: utredningen skulle nå den punkt så att PKK-anhängare med koppling till dådet skulle häktas eller utvisas som terrorister. Hans Holmér var väldigt säker på sin sak. I december samma år sa han i ett program på TV att han var ”95 procent säker”, på att han var på rätt väg.



I januari börjar PKK-spåret ta en annan riktning, som kanske inte är till fördel för polisen. Polisen gör en rad dramatiska tillslag mot en hel del personer, framförallt kurder, som man tror är PKK-anhängare. Holmér börjar försöker se en koppling mellan mordet på statsministern med ett mord på en kurd i Stockholms Medborgarhus i november 1985 (där grep man dock mördaren på platsen och han dömdes sedan). Men Holmér menade på att om man kunde koppla samma grupp av kurder som mördade kurden 1985, till mordet på Palme, skulle de visa att det tidigare begått våldsdåd och antagligen hade lite ”terrorism” i sig. Det hela rasar dock samman när åklagaren inte hittar tillräckliga grunder att väcka åtal. Det blir dags att finna ett nytt huvudspår. Detta resulterar i att Holmér avgår som spaningsledare i februari, och ersätts av Ulf Karlsson. Även förundersökningen lett av Zeime flyttas till riksåklagaren och Axel Morath tar över. Det spaningsarbete som byggts upp under Holmér stängs och bommas igen i februari 1987, i och med dennes avgång. Den nya spaningsledaren, Ulf Karlsson, leder dock aldrig något egentligt spaningsarbete, men han höjde belöningen till 5 miljoner kronor. Denna bristande spaningsmetod varade i ca ett år, tills den tredje spaningsledaren Hans Ölvebro tillträdde under våren 1988.





Efter utredningens första år

Palmeutredningen har nu pågått i drygt ett år. Man har bytt spaningsledare tre gånger. Det första huvudspåret förkastades helt utav åklagarna. Vilken metod skall nu tillämpas härnäst? Hur skall man få tag på den skyldige? Justitiekommissionen som regeringen tillsatte strax efter mordet presenterade sin första delrapport i slutet av april 1987. Den innehöll framförallt mordutredningens tolv första timmar. I den menar dom att det finns tydliga brister i polisens agerande under mordnatten. Regeringen beslutar också att tillsätta en Säpo- kommitté. Man märker sakta att det inte längre handlar så mycket om vad polisen gör och inte gör, utan det börjar handla lite mer om vilka ”viktiga” personer som träffar vilka. Det tyder på att man kanske har tankarna om att mordet begåtts på politiska grunder, men också kan det vara så att man började misstänka någon med koppling till en svensk myndighet som gärningsman.



Den f d spaningsledaren, Hans Holmér höll sig med fakta och hade möten med bl a Ingvar Carlsson, Anna-Greta Leijon, och Ebbe Carlsson (OBS! Ej släkt med Ingvar.), där fakta, tankar, och åsikter utbyttes om mordet. Dessa möten var givetvis inofficiella. Vad Ebbe Carlssons roll var råder det oenighet om, men om hans person kan man säga följande; han var vän till Anna-Greta Leijon och bokförläggare på Bonniers. Han försökte återuppväcka de sedan tidigare nedlagda PKK-spåret. Han hade möten, ibland för svenska polisen eller regeringens räkning, med kontakter han hade som just påvisade hans syfte. Ebbe försökte smuggla in avlyssningsavrustning som material till utredningen. När detta sedan avslöjades hade han stöd av sin goda vän, justitieministern Anna-Greta Leijon, men för hennes del innebar det att hon var tvungen att lämna sin ministerpost. Det skrivs en hel om detta, som i pressen kom att kallas ”olovlig avlyssning i Palmeaffären”, vilket är precis vad det var, och en utredning börjar (men dess följder kommer inte redovisas i detta arbete).





Christer Pettersson-spåret

Utredningen stod nästan och stampade på samma ställe ett tag. Saker har gjordes, men de ledde inte till något. En vändning kan på visas i oktober 1988. Då tar polisen in klubbägaren och knarklangaren Sigge Cedergren till förhör för tolfte gången i samband med Palmeutredningen. Denne man har tidigare pekat ut både Ted Gärdestad och Lars Inge Svartenbrandt som attentatsman, och i och med det har polisens värderingar av hans upplysningar varierat. Vid detta tillfälle kom dock nya fakta upp. Han sa att den otäcke man som cirkulerat vid biografen Grand vid tiden på mordet, kan ha varit hans bekant, Christer Petersson. Petersson, som Sigge hävdar är en farlig och våldsbenägen person. I december 1989 hämtas Petersson in på förhör, och två dagar senare häktas han av Stockholms tingsrätt. I april året därpå väcker riksåklagaren åtal mot Christer Petersson för mordet på Olof Palme. Rättegången går av stapeln i juni, men Lisbeth Palme närvarar ej- all de krav hon ställt har ej gått igenom. Hon vittnar dock mot Petersson, och en oenig rätt dömer honom som Palmes mördare i juli1989. Petersson överklagar givetvis, och fallet tas upp i Svea Hovrätt, där Lisbeth står som målsägande. Hon uppger samma uppgifter som hon tidigare gjort. En enig Svea Hovrätt friar Christer Petersson. (Mer om varför och hur Christer Pettersson misstänktes finns på s.)



Vad har hänt under 90-talet?

Utredningen fortsätter. Den 29 oktober 1993 förklarar Ingvar Carlsson och Carl Bildt att de gemensamt kommit överrens om att tillsätta en ny kommission som ska granska utredningen. Spaningsledaren Hans Ölvebro säger i ett uttalande i Expressen i februari 1994 att han tror sig se mordet vara löst inom ett halvår. Han hänvisar till det besök han gjorde hos USA:s federala polis, FBI. Där bekräftades den svenska polisens teori om att gärningsmannen var ensam av de amerikanska kollegorna.



1995 avlider Sigge Cedergren i cancer. Han kompletterar den information om Christer Petersson och dennes revolver, han tidigare delat med sig av- ”han vill inte ta med sig några hemligheter i graven”. TV 3 hade dock innan Sigges död hunnit göra ett lögndetektorstest på honom. Det visade att Sigge trodde på det han sagt- han hade talat sanning (men testet har en säkerhet på ca 80%).



Under 1996 var det mycket tal, inte minst i media, om ett s k ”Sydafrika-spår”. Men det som man kanske bör nämna angående det är att den tredje kommissionen i ordningen, är att Hans Ölvebro reste i oktober 1996 ner till Sydafrika för att undersöka saken. Han hade lovats att få all tänkbar hjälp av Sydafrikas president, Nelson Mandela. Ungefär en månad senare uppger advokat Pelle Svensson att han känner till sanningen om mordet, tillförd honom av hans klient Lars Tingström, även kallad ”bombmannen”. Tingström är däremot död, och Svenssons tystnadsplikt kan därför inte rubbas. Men enligt Svensson är tystnadsplikten inte ett hinder: han hade fått i uppgift av Tingström att säga sanningen. Svensson uppger i ett brev till riksåklagaren att Pettersson och Tingström tillsammans planerat dådet. När riksåklagaren hört Svensson i december 1997 lämnar de en resningsansökan till högsta domstolen om att Pettersson ska häktas för Palmedådet. Man hänvisar till att det har kommit fram nya bevismaterial, bl a från Tingströms advokat, Pelle Svensson. Debatten i media tar givetvis fart, och i ett teveprogram på SVT och i en debattartikel i DN ställs frågan: Är Tingströms brev till Pelle Svensson förfalskade? Svaret på den frågan fick man aldrig, men det blev ingen resning i HD.

Så här långt har utredningen kommit idag.



Vem var egentligen Olof Palme?

Vem var egentligen Olof Palme (förutom Sveriges statsminister)? Det undrar många människor, i Sverige och utomlands, och det är nog ingen som någonsin kommer att veta det riktigt säkert. Olof Palme var Sveriges statsminister mellan- 86. Han var också Socialdemokraternas fjärde partiledare genom tiderna. Han blev ”socialistisk anhängare” när han studerade i USA som ung. Där var de sociala skillnaderna stora, och Olof var där med vid bildandet av en socialistisk studentklubb. Därför har Palme uppfattats som socialist av vissa, även när han var socialdemokrat. På ett sätt kan man dock säga att den socialistiska stämpeln han fått, faktiskt är honom berättigad. Sina socialistiska värderingar har han offentligt talat om, men han hänvisar då inte till den utpräglade och renläriga socialism som fanns i öst. Nej, för Palme betydde socialism inte statligt ägande och planekonomi, utan socialism för Palme var snarare en attityd, där alla människor är lika värda.



När han sedan i Sverige fick en offentlig roll, som socialdemokraternas ledare och även Sveriges statsminister, hade han inte så mycket emot det. Snarare tvärtom, han gillade att stå rampljuset. Men det betydde också att han gjorde uttalanden som kan uppfattas som kontroversiella, eller i alla fall osmarta. Vad han än gjorde, sa eller tyckte bevakades han. Men det är inte så konstigt- få människor har varit så närvarande i politiken som han, vilket givetvis ledde till att alla hade åsikter om honom Han fick också ris eller ros för den politik han förde, bl a när det gällde hans uppdrag hos FN. T e x hans egendöpta kommission, Palmekommissionen, som handlade om nedrustning och gemensam säkerhet kritiserades hårt. För att vara en svensk statsminister har han ansetts vara osvensk-vissa hade svårt att acceptera hans stundtals hetsiga temperament. Men å andra sidan bar Palme på åsikter och värderingar som just är ”typiskt svenska”: han var avståndshållare till diktatur och var en god och stolt representant i internationella sammanhang av den representativa demokratin.



Organiserat mord?

Det har i ovanstående texter nämnts en stor mängd olika ”spår” som de olika spaningsledarna och inblandade politiker gått, och arbetat efter. I detta avsnitt kommer en kort sammanfattning av de spår jag nämnt som framförallt har ett internationellt politiskt motiv, där organisationer man menar att större organisationer ville ha Palme ur vägen.



PKK

PKK är en kurdisk terroristorganisation, som har sin bas i den turkiska delen av den inofficiella staten Kurdistan. Vissa hävdar att det är en ”frihetsorganisation” bl a de själva, men långt ifrån alla kurder sympatiserar med PKK, och den klassas nu internationellt som en terroristorganisation.



Hans Holmér, den förste spaningsledaren som kopplades på fallet direket efter attentatet, ansåg och arbetade efter att PKK låg bakom mordet. P g a de starka misstankar Holmér hade gentemot PKK tillsatte han en grupp som näst intill fick fritt spelrum av obegränsade resurser, för att man skulle kunna fånga mördaren. Det starkaste motivet som PKK anseddes ha haft var att Sverige 1985 nekade PKK:s ledare Abdullah Öcalan inträde i Sverige. Men man kanske borde poängtera att Sverige absolut inte var det enda landet som tog avstånd från PKK under 80-talet. Sverige har bara varit utsatt för ett bokstavligt hot. Det var i PKK:s egen tidning Serxwebuns, där man hårt kommenterade Sveriges behandling av de två livstidsdömda fångarna Zulkuf Kilinc och Hassan Bal.



Det finns än idag de som tror benhårt att PKK ligger bakom dådet, men även dom som tror motsatsen. Dessa personer hävdar att Holmér satte hela sin heder i jakten på att finna tillräckliga bevis, och att han manipulerade åklagare och andra polismän, så att utredningen kunde fortsätta och uppta så lång tid som den faktiskt tog.



Ett dåd planerat av någon underrättelsetjänst?

Det har spekulerats ifall något annat lands underrättelsetjänst kan ligga bakom dådet. Visst kan det stämma, för de skulle sannerligen ha kapacitet att utföra dådet. Antagligen har de dock använt sig av en tredje person i ett annat land än underrättelsetjänstens i fråga hemland. De underrättelsetjänster som utpekats i detta fall är bl a israeliska Mossad, sovjetiska KGB och amerikanska CIA. Men det har varit lite klurigt att få fram motiv till varför dom skulle mörda Palme. Kanske förde han en internationell politik som de grovt missgynnades utav? Kanske hade Palme skumma affärer med någon av dom, som han var på väg att avslöja? Visste Palme något som verkligen var livsfarligt för en man i hans position att veta? Ja, man kan egentligen bara spekulera. Möjligtvis skulle man kunna koppla USA till dådet. Palme var fredsmäklare för FN:s räkning i det religiösa kriget mellan Iran och Irak. Om han möjligtvis var på väg att avslöja den vapenförsäljning till Iran som USA förde hade det blivit skandal. Han skulle då också avslöja den dubbelmoral svart på vitt, som många stater ansåg att USA hade. Om det nu skulle finnas ett annat politiskt motiv av detta slag, så skulle det vara näst intill omöjligt, eller i alla fall väldigt svårt för mig som elev att ta reda på vad det var. Säkert ligger de hemlighetsstämplade i något arkiv någonstans.



Men vad är det som talar för att mordet skulle begåtts av någon underrättelsetjänst eller annan internationell politisk organisation (förutom ett i så fall okänt motiv)? Det finns många faktorer, och ett bra ex är belöningssumman, som höjdes vid två tillfällen och slutade på den nätta summan 50 miljoner kronor. Trots det har ingen gett ett avgörande tips. Vad kan det bero på?



Polisspåret

Det har också spekulerats om mordet skulle ha begåtts utav svenska poliser, som var dragna åt det högerextremistiska hållet och var rädda för den kommunistiska politik de ansåg att Palme förde. Poliser som ser sitt jobb som ett ”kall”, men också tar makten i egna händer när de mördar statsministern och då syftar på att det var för ”rikets säkerhets skull”. Detta spår har dock kanske lite för många svagheter. Om mordet begåtts av poliser kan man anta att de var en konspiration, och att även inte inblandade kände till planerna. Varför skulle de hålla tyst om de kunde bli 50 miljoner rikare bara genom att yppa lite om deras kollegors hemliga planer. Det verkar också lite ”opolisiärt” att avrätta statsministern på öppen gata, man vill gärna tro att de skulle göra något ”snyggare” av situationen. Eller var det meningen?



Huruvida det här spåret stämmer eller inte, måste det ha varit svårt för de poliser som utredde det. Antagligen har det översett med någon lite detalj här och var i sann laganda, och att anklaga och snoka bland sina egna kollegor kan inte heller vara roligt.





En ensam mördare?

Man kan generalisera och säga att de som inte tror på ovanstående teorier, ofta hänvisar till att gärningsmannen var ensam. Det som pekar på det är att han kvickt tog sig ifrån brottsplatsen (troligtvis utan medveten hjälp), och sedan ”försvann” spårlöst. Även i denna teori kommer vi tillbaka till belöningen: kanske hade det varit svårt att hålla tyst om avgörande information i ett fall där man annars kan bli en mycket rik människa., för om dådet utförts av en organisation kan man anta att fler personer än gärningsmannen visste om mordet. En annan sak som talar för att dådet begåtts av en ensam gärningsman är valet av pistol. Palme blev skjuten med en 357-Magnum, som ger ifrån sig en hög knall (som det förefaller ovanligt att ett ”proffs” hade valt). Det är också ett stort och klumpigt vapen. Alla dessa faktorer är uppseende väckande, som också kan dra människors blickar vid skjuttillfället. Också kulan som snuddade Lisbeth förefaller en aning besynnerlig. Var det tänkt att den skulle skrämma henne, för om mördaren varit proffs verkar det konstigt att han missade, menar en del.



När man talar om att attentatet begåtts av en ensam gärningsman är det kanske framförallt två namn som dyker upp i huvudet: Victor Gunnarsson (även känd som ”33-åringen”), och Christer Pettersson (också bekant som ”40-åringen”). I nedanstående stycken kommer en kort presentation av e både, och anledningar till varför just de blev misstänkta förd dådet.





Victor Gunnarsson

Victor Gunnarsson var det namn som först kom på tapeten när misstankar riktades mot en ensam gärningsman. Men det har inte talats lika flitigt om Gunnarsson i media som det har gjorts om Christer Pettersson, och många har kanske inte en klar bild av vad han överhuvudtaget är för person, vad han kan ha haft för motiv, och vad som talar för och emot att han skulle ha mördat Palme.



Som inledning kan man börja med att nämna att Victor G bar på ett starkt hat mot Palme. Själv var han ytterst USA- och kapitalismvänlig, något som han inte kunde se Palme vara (”han var ju socialist”). Victor hade en oerhört stark fruktan för kommunismen. Kriminalinspektör Börje Wingren skriver i sin bok ”han sköt Olof Palme”, att utdrag och referat indikerar på att Victor G var en psykisk sjuk människa. Han hade ytterligare några faktorer som stärker hans teorier; Victor G visade våldsamma tendenser, var en kvalificerad mytoman, men intelligent och ägare av en stor förmåga att kunna charma människor. Vid ett tillfälligt jobb Victor G hade på en skola misstänktes det att han spenderat tid på mentalsjukhus, och vid andra men upprepade tillfällen visade han ett ovanligt hetsigt temperament, och han kunde ”tända till” lätt för minsta småsak.



På mordkvällen hade Victor G på sig liknande kläder som mördaren bar. Han passar också bra in på den beskrivning som Lisbeth Palme gav av mördaren: ” kort, kompakt kropp, med en lite bullig täckjacka”. Han har inget hållbart alibi för mordets tidpunkt, det senaste gavs på ett kafé av två kvinnor som Victor G samtalat med under kvällen. De uppger att han lämnade kaféet vid 22.30. På kaféet observerade man att Victor hade en liten blå axelremsväska, som mycket väl kunnat innehålla ett vapen. Vid 23.30 försökte en man (som passar in på Victors G signalement) få lift på Döbelnsgatan, vid Johannes kyrkogård, av en bilande afrikan. Mannen bönade och bad, men det som hindrade afrikanen att ta upp honom var att mannen luktade vitlök (något som kvinnorna på kaféet också lagt märke till), och han saknade en handske. Här finns det en sak som kommer sig lite lustigt; om mannen som liftade är mördaren, och stod mot Döbnelsgatan, liftade han i den riktning som mordplatsen låg åt. Det förekommer en aning besynnerligt. Detta kan dock förklaras av teorin att mannen ville gömma vapnet på kyrkogården, eller var kanske inte gärningsmannen så bekant med området?





Christer Pettersson

Anledningen till att Christer Pettersson blev indragen i mordet av Olof Palme var att blev utpekad av sin bekant, Sigge Cedergren, som i förhör nämnde att Pettersson kunde vara han som cirkulerat vid Grand på mordkvällen.



Christer Pettersson är en kriminellt belastad, bitvis narkoman och grov alkoholist. Han var tidigare yrkesmilitär, men vid 1986 var han förtidspensionerad och bosatt i Rotebro, som ligger i Stockholmsförorten Sollentuna. Anledningen till att Petterson befann sig i centrala Stockholm enligt honom själv. Enligt honom själv, var att han hade kommit överrens med sin vän, Lars Tingström (”bombmannen”), att han skulle bege sig till Oxen (Sigge Cedergren) för att köpa amfetamin. Hos Oxen förtärde Pettersson en hel del starksprit. När han återvände med tåget som gick 22.45 från Centralen hade han 50 cl sprit i kroppen. Han somnade på tåget och blev väckt av en konduktör när tåget nått slutstationen i Märsta. När han kommit till lägenheten efter att ha åkt tillbaka några stationer väckte han Tingström, som somnat på golvet. Till denne sa han att de inte blev något, för Pettersson ville ha amfetaminen för sig själv, och när Tingström gått, injicerade han det. Dagarna efter Palmes död skrev Pettersson under kondolenslistor, både i Sollentuna Centrum och i Folkets Hus i Rotebro. Han stal ett fotografi av Palme att ha i sin lägenhet, och även några löpsedlar från 1 mars, allt för att hedra Palme. Pettersson säger sig vara ”röd”, och han har alltid röstat på Socialdemokraterna. Palme anser han vara ”vår enda statsman”.



Lisbeth Palme uppger att när hennes make just blivit skjuten, och hon skulle söka hjälp, vände hon sig om, och vid skyltfönstret ca 5 meter bort stod en man som hon sedan identifierat som Christer Pettersson. hon vände på huvudet för att titta efter hjälp åt andra hållet, och nästa gång hon såg Pettersson var han springande på väg uppför Tunnelgatan. Han sprang med en studsande gång, och på videor har man sedan märkt att Christer Pettersson har en haltande gång.



Lisbeth Palme identifierade Pettersson som mördaren i poliskonfrontationen. Hon gjorde det endast med två åklagare närvarande, som hon själv valt ut, medan polisen filmade det hela. Hon visste redan att Pettersson var alkoholiserad, vilket kanske inte var så bra. Alla som någonsin sett honom vt nämligen att det syns på lång väg att han missbrukar alkohol, och även tyngre saker. Något som också har kommenterats är den chock som Lisbeth Palme fick när hennes make blev nerskjuten. Är det verkligen säkert att hon minns vem det var, eller har bilden byggts upp medan mordutredningen har tagit form? En specialist inom ämnet vittnespsykolgi, som jobbar för FBI i USA, menar att det är omöjligt att Lisbeth Palme, eller någon försatt i en liknande situation, kan peka ut gärningsmannen. Lisbeth såg bara mannen i ett kort ögonblick när hon befann sig i chocktillstånd. Den bilden har nog också hjärnan förträngt, och det förefaller helt orimligt att Lisbeth ska ha kunnat plocka fram den och på så sätt kunna peka ut personen i fråga. Å andra sidan vet alla som någon gång sett Christer Pettersson i ögonen, när man mött honom på stan, att han har en ytterst speciell blick, stirrig, med skarpa mörka ögon. En blick som man inte glömmer i första taget.



Men många andra faktorer stärker misstankarna mor honom. Mannen som sågs vid biografen bar enligt vittnesmål guldbågade glasögon. Pettersson använde liknande glasögon, när han såg på teve eller läste, men han använde dom aldrig utomhus. Under den här tiden bar Pettersson mustasch, något som några vittnen observerat på gärningsmannen. Det har observerats en man som liknade Pettersson i biofoajén tidigare under kvällen.



Det verkar som om Pettersson går att binda till platsen med hjälp av vittnesmål, men däremot är det svårt att finna ett tillräckligt starkt motiv. Själv påstår han att han är oskyldig, och detta faktum kan till viss del styrkas av ett lögndetektortest han gjorde för TV3, där utslaget blev att han talat sanning ( testet har en säkerhet på ca 80%). Det har också vuxit fram en annan teori, där man tror att det var Christer Pettersson som sköt Palme, men Pettersson själv trodde att han sköt Sigge Cedergren. Pettersson såg kanske lite illa utan sina glasögon, och misstog Palme för Cedergren. Detta skulle förklara varför mördaren stannade kvar ovanligt länge för att just ha dödat någon (och gjorde upptäckten att han skjutit fel person), och varför lögndetektortestet friade Pettersson- han hade ju inte skjutit Palme, trodde han. (Men vid tidpunkten var han nog väl medveten om att han skjutit Palme, även om det var ett misstag, så då borde det väl gett ett utslag i alla fall?)



Det som talar för Victor G är att han hade starka motiv, han passar in på vittnesbeskrivningarna av gärningsmannen, och kan inte ge ett alibi för tiden av mordet. Pettersson har ett lite bättre alibi. ”Bombmannen”, som sov i Petterssons lägenhet stärker Petterssons berättelse, men han hade ingen direkt uppfattning om tiden, och var under påverkan av droger. Det är dock svårt att åtala eller ens förhöra Victor G. Han blev nämligen mördad i USA 1994.





Var Lisbeth inblandad?

Under de senare åren har det spekulerats om Olofs hustru, Lisbeth, kan ha varit inblandad i mordet på hennes egen man. Men vad skulle hon ha för motiv, kan man då fråga sig. Ja, det är en bra fråga, men den går att besvara. Kanske ogillade hon den politik han förde, eller kan det helt enkel vara något problem med deras äktenskap som i så fall ligger bakom dådet?



Tillfälle kanske hon inte hade, hon var ju med på platsen, men kanske hade hon lejt en mördare. Det som kan uppfattas lite underligt är att paret gick hem från bion, istället för att åka tunnelbana som de gjorde när de tog sig dit. Vädret var inte särskilt fint; det var kalt och det blåste. Det måste också ha varit lägligt för Lisbeth att hon vid vittneskonfrontationen visste att Christer Pettersson var alkoholiserad, eftersom det inte var svårt att se. Då var det inga problem att finna en lämplig syndabock. När det gäller den beskrivning som Lisbeth gav av mördarens ansikte finns det också lite frågetecken. Under de första utfrågningarna kunde hon knappt plocka fram ett minne av ansiktet. Sedan kunde hon gradvis beskriva lite drag här och där och hux-flux kunde hon peka ut honom ur en rad av män hos polisen. Är det verkligen möjligt?





Polisens problem

Den här utredningen har varit mycket komplicerad, både att förstå som privatperson och att arbeta i som polis. Vissa saker har lett till problem. Och kanske framförallt tre:



Vapnet. Det var av en ovanlig modell, framförallt att skjuta ner någon med. Men det stor problemet är att man inte har funnit det än. Det har funnits teorier om att det skulle ligga i sjö vid namn Mockfjärd, men icke, eller att kvällstidningen Aftonbladet hade hittat det. (De hade faktiskt funnit ett vapen, i Albysjön söder om Stockholm, men det visade sig vara tillverkat efter Palmes död.)



Belöningen. Varför har ingen gett ett avgörande tips till polisen som lett till att man funnit mördaren, och dessutom fått 50 miljoner för besväret?



Tron om att det var ett politiskt mord. Första reaktionen hos många när man fick reda på att statsministern var skjuten var: ”Nej, sånt’ händer inte här. Inte i Sverige”. Även polisen hade säkert sådan funderingar. Därför var de i början inriktade på att mordet måste ha ett politiskt motiv. För inte hade Sverige galningar som sköt ner statsministern på en öppen gata en sen februarikväll?







Källförteckning

Som man märker när man beskådar de källor ser man snabbt att Internet har bidragit till en stor del. Där var det lättast att finna information om sker som kanske inte varit så officiella eller mer kontroversiella. Jag känner ändå att det måste nämnas att informationen dock varit väldigt subjektiv i många fall, och jag har då försökt sätta den i ett objektivt läge.



-”Focus97”, uppslagsverk på CD-ROM.



-www.sokaren.se/INDEX68.HTML Sokaren (sökaren), är en internettidning som hade en mycket givande skildring av mordet och dess inblandande parter.



-www.leopoldreport.com/LITT.html Journalisten Anders Leopold har gjort en hel hemsida där han presenterar fallet, och tydligt förklarar vart han står.



-homenet.swipnet.se/^-16496/Palme.htlm Bestod av en uppsats där framförallt händelsescenariot var det intressanta.



-home.swipnet.se/^w-64255/kalendarium Erbjöd delar av polisens spaningsarbete, steg för steg.



Sedan kanske också jag bör nämna att har frågat föräldrar och personer i samma ålder lite om hur media speglade det hela, och vilka stora generella teorier och uppfattningar som fanns om mordet. Detta utgör långt ifrån stora delar av texten, och är lite finurligt invävt.





Min egen ”analys”

Detta har varit ett ganska roligt men framförallt intressant ämne att arbeta med. Innan jag börjar skildra mina egna åsikter, tankar och funderingar, vill jag bara säga att det har funnits väldigt många olika teorier och spår, och alla tas ej upp i detta arbete. Det beror inte på vad jag tror är rätt eller inte, utan valet av de som är med här beror framförallt på att de spåren har varit sk ”större” spår.



Mina egna tankar om brottet är många, och det är en del saker i polisutredningen som jag finner en aning underliga. Framförallt finnandet av de två kulorna. Varför hittade polisen dom inte, undrar jag. Kanske fanns de inte på plats när de var ute och letade, eller var det själva letandet det var fel på? Det finns flera saker som jag finner en aning underliga. Obduktionsprotokollet t ex. Varför hemlighetsstämplades det? Man kanske syftar på något i stil med ”Rikets säkerhet”, men det håller inte. Vad är det som är så hemligt med en obduktionsrapport? Det handlar ju inte om en hel sjukhusjournal (dom är ju sekretessbelagda), utan bara om hur Palme avled av skotten. Själv så tänkte jag på ”offentlighetsprincipen”, något...