Unesco, Malraux och ombildningens museum : Estetik och kosmopolitik i efterkrigstid

Nedanstående innehåll är skapat av Mimers Brunns besökare. Kommentera arbete

En undersökning av efterkrigstidens estetiska och politiska landskap bör ta hänsyn till den internationella organisationen Unesco:s kataloger och vandringsutställningar med färgreproduktioner. Organisationen implementerar i dessa André Malrauxs ”imaginära museum” som en tankemodell för en framtida kosmopoltisk, estetisk (och utopisk) gemenskap. Under det sena 1940-talet diskuteras också i Sverige behovet av ”estetisk fostran” som en konsekvens av en estetisk obildning, en illa utvecklad sensibilitet hos det svenska folket. En estetisk (om)bildning har en politisk innebörd såtillvida att det rör det politiska subjektets förnimmande och hans eller hennes förmåga att vara delaktig i en politisk ordning. Frågan är hur ovan nämnda ombildningar konstitueras och utvecklas, hur dessa kan alstra nya sätt att förnimma eller ge upphov till nya former för den politiska subjektiviteten. Eller för Unesco:s räkning: den kosmopolitiska subjektiviteten.Den internationella organisationen Unesco har rötter i det tidiga 1900-talet. Organisationens konstitution – dess födelse och författning – sammanfaller med ett framväxande informationssamhälle. Radion, färgfotografiet, televisionen och filmen trotsar på olika sätt gränser. Den omordning av tid, rum och perception som dessa medier medgav, gav en ny medvetenhet om den andre. Medierna knöt samman världen enligt logiken: samtidigt, men på olika platser. Unesco:s arbete kom på olika sätt att kretsa kring dessa medier och denna logik, särskilt som man vidareutvecklade Malrauxs imaginära museum. Unesco:s konstitution beskriver konflikters inre härkomst och uttrycker en vilja att låta idéer flöda fritt över nationsgränser med hjälp av ord och bild. De nya medierna kunde verka upplysande oc...