Romananalys av Terry Pratchett - Svartkonster

Nedanstående innehåll är skapat av Mimers Brunns besökare. Kommentera arbete

Författaren
Terry Pratchett föddes 1948. Han började arbeta som journalist.
Efter att ha gjort nästan allt som har med journalistik att göra,
slutade han och började skriva böcker istället och debutromanerna
om skivvärlden inbringade astronomiska summor pengar.
Hans definitiva genombrott kom 1983, med den första boken om Skivvärlden, Magins färg. Han är kanske den mest udda och, kanske på grund av det, en av de populäraste fantasyförfattarna. I böckerna driver han med hela fantasygenren och gör parodier på välkända sagor och myter.
Han har skapat en helt ny genre: fantasyparodi. Det som Pratchett är mest känd för är hans serie böcker om Skivvärlden som vid det här laget omfattar femton delar.


Romanens innehåll
Miljö
Skivvärlden är en platt värld som vilar på fyra elefanter som i sin tur står på jättesköldpaddan A´Tuins skal. Förutom den rent utseendemässiga skillnaden mot de flesta andra fantasyvärldar så har Skivvärlden en hel del andra egenheter. På toppen av ett mycket högt berg i världens mitt så sitter gudarna runt en Skivvärlden i miniatyr och bestämmer människornas öde med tärningar.
Alla Skivvärlden-böckerna utspelar sig i samma värld, men inte nödvändigtvis på samma ställe på den. Just boken ”Svartkonster” utspelar sig mest i den stora staden Ankh-Morpork. Där finns Det Osynliga Universitetet där huvudfiguren Rensvind studerar magi. Till skillnad från nästan alla andra fantasyböcker så innehåller Terry Pratchetts böcker inga kartor.
”Den här boken innehåller ingen karta. Rita gärna din egen.” står det redan i förordet utav boken. Huvudpersonerna besöker också flera olika ställen tex. staden Al Khali som ligger i landet Klatch. Det är meningen att läsaren skall associera till de olika arabländernas miljö här och det finns många olika parodier på den miljön, tex. ändlösa öknar, haremkvinnor och stora magiska torn .

Eftersom att det är en fantasybok så är det en självklarhet att boken är overklig, men som sagt så finns det många saker som är hämtade ur verkligheten. Själva miljön är en avspegling av våran värld, där Ankh-Morpork är Skivvärldens USA och länderna Klatch och Efebe liknar väldigt mycket antikens Grekland eller Rom.

Den är tidsmässig på så sätt att den parodierar ofta över dagsaktuella händelser och saker, såsom politik eller religion, men den själva tidsmässiga utvecklingen i Skivvärlden skulle jag nog placera kring medeltiden.



Huvud och bipersoner

Rensvind
Huvudpersonen är då den fege och misslyckade trollkarlen Rensvind. Han är en egenkär, osmart och fullständigt värdelös på nästan allt han tar sig till. Han kan en enda trollformel, och knappt ens det.
En utav hans få talanger är i alla fall hans fallenhet för språk och hans förmåga att kunna springa fort (när fara hotar).
Jag kan inte låta bli att fatta tycke för denne värdelösa människa som alltid trots att det enda han vill i livet är att ha tråkigt kastas in i de mest spännande äventyr. Han har nämligen en förmåga att alltid dra till sig problem.
Han är lång och tanig med ett okammat skägg och en trollkarshatt som han har skrivit ”Trolllkarl” på. Detta säger väl en hel del, både om hans yttre och inre egenskaper.

Conina
Conina är dotter till Cohen barbaren och är en misslyckad hårfrisörska. Hon är lång och blond och muskulös och dessutom väldigt vacker. Hon är väldigt duktig på att slåss med hjälp utav allting från hårnålar till tvåhandssvärd.

Nijel Förgöraren
Han är en ung tonårskille som har tröttnat på det vanliga livet, dvs. gå och plocka potatis i pappas potatisland. Han är nu en praktiserande barbarhjälte som drömmer om att bli lika stor och berömd som Cohen Barbaren men han lyckas inte riktigt få kläm på det hela. Han och Conina blir förälskade i varandra när de träffas.

Magnus
Han är den absolut ondaste? av alla personerna i boken. Det är han som är Svartkonstnären som är utsedd till att förinta hela Skivvärlden.
Han är en pojke på ungefär 10 år iklädd en enkel vit dräkt och en lång stav. Hans far var trollkarlen Ipsilore. Han är styrd utav staven där hans pappas medvetande fortfarande lever och berättar för honom vad han skall göra.
Döden
Döden är i Skivvärlden det klassiska skelettet med svart kåpa och en lie. Han rider på sin vita häst som heter Binky. Han gillar inte att spela schack för han kommer aldrig ihåg hur springaren gick, säger han. Döden framställs som en mycket familjär person som trots sitt yttre är en riktig trevlig prick. Han är dock osynlig för alla tills det att man dör, men trollkarlar och andra magiska varelser kan se honom. I bokens slutskede får man också träffa de andra utav Apokalypsens fyra ryttare.

Handling – och bihandling

Huvudhandlingen följer en ganska klar tråd som lindas in i en massa spännande bihandlingar som krokar fast i varandra och ibland, men främst vid bokens slut möts och blir ett. Huvudhandlingen är den som följer Rensvind och vad han råkar ut för.
Sedan finns det som sagt en rad olika bihandlingar som möter varandra, tex. när Rensvind och Magnus möter varandra mot slutet utav boken och som en enda stor uppgörelse. Dessa bihandlingar lindas skickligt in i varandra och gör att boken håller ett jämt tempo.
Den här boken har inte ens kapitelindelning, något som i och för sig inte är utmärkande för författaren men som förekommer i en hel del utav hans böcker. Man kan säga att boken är indelad i episoder istället, som inte är utskrivna och självklara utan flyter samman med varandra.

Idéinnehåll

Som jag har nämnt tidigare i mitt arbete så är Terry Pratchetts böcker en rolig fantasy berättelse som innehåller allt det som en fantasybok ska innehålla, drakar, prinsessor, hjältar och både god och ond magi. Det är bara det att i Skivvärlden så är allt inte riktigt så enkelt som i de andra böckerna inom fantasygenren.
Det är bara att börja med själva världen, som är en platt skiva som bärs upp av fyra elefanter som står på en jättelik sköldpadda. Redan där så kan vi hitta parodiska anspelningar på religioner, då framförallt kristendomen. Man kan i förbifarten nämna att den största religionen på skivan är dyrkan av guden Om, där en utav grundtankarna är att världen är rund.
Ideologier går heller inte säkra för Pratchetts ironi. Monarkin och kommunismen är något som ofta hamnar i Terrys verk. Men han tar också upp Amerikas politik när han beskriver den stora staden Ankh-Morpork, och dess inställning till brott, pengar och den överdrivna längtan efter makt.
Gamla sagor, sägner och berättelser blir också parodierade ganska så ofta. William Shakespeares Macbeth, Fantomen på Operan, sägnen om Jultomten m,m är bra exempel på källor som Pratchett har använt sig av.

Men det är nog när han gör sig rolig över våra fördomar som han är som roligast.
Tex. när han skriver om att trollkarlarna säger att kvinnor inte får lära sig att läsa för att deras hjärnor skulle sprängas, eller när han visar att det inte finns några tydliga gränser i världen mellan gott och ont. Det finns det i alla andra fantasy böcker, men här så den ”ondaste” en 10 årig liten pojke och den ”godaste” en lat, feg och frånstötande skäggig gubbe.

I Skivvärlden existerar det mesta som existerar i vår värld, och lite till. Det finns en filosofisk dimension i Terry Pratchetts författarskap, men jag tror att det är upp till var och en att upptäcka den. Klart är dock att den som tror att han enbart är en snubbe som skriver skojiga sagor har missat något väsentligt.

Romanens Form

Språk
Jag tycker att författaren använder sig utav ett lättförståeligt och fängslande språk.
Det är ett enkelt och konkret språk som inte är riktigt så djupgående på detaljer som andra fantasy författares språkanvändning brukar vara.
Det är inte mycket slang i boken och om det är det så är det för att förstärka en viss karaktärs personlighet.
Det är oftast mycket dialog men boken kan vara väldigt beskrivande också då författaren vill beskriva en plats eller händelse som han tycker är viktig. Då kan beskrivningen vara ganska så djupgående. Med denna plats eller händelse vill författaren då ofta få mig att associera till saker som finns eller händer i den här världen och då krävs det ju en liten mer djupgående förklaring. Men detta sker ofta också med hjälp utav små ”vinkar” kan man säga.

Stil

Terry Pratchett använder sig ofta utav metaforer från den verkliga världen för att få mig att tänka efter. Författaren gillar att skoja lite ...