Analys av Hjalmar Söderbergs Pälsen

Nedanstående innehåll är skapat av Mimers Brunns besökare. Kommentera arbete

Pälsen handlar om doktor Henck, en blek och mager person, som har det dåligt ekonomiskt. Han går till sin gamle vän, John Richardt, för att kunna låna sig lite pengar för att klara sig över julen. På vägen till John blir han påkörd av en hästdroska och får sin överrock söndersliten av en spik på meden.

När Henck kommer upp till John och visar upp sig får han erbjudandet att låna hans päls, och etthundra kronor. På vägen hem känner sig doktorn sig bättre än på länge, och han tror det beror på pälsen. Skulle han skaffa sig päls så skulle han bli bättre mottagen av folk runt omkring och bli mött med mer respekt. Hans hustru skulle säkert tycka mer om honom, hon hade varit kylig mot honom sista tiden. Det hade hon dock inte varit mot John, snarare tvärtom sedan han skaffat päls. Frun hade haft blickar för John redan som ung, men han var inte intresserad av giftermål.

Doktorn gick några ärenden på stan, och han undrade hur frun skulle reagera när han kom hem i päls. När han kommer in i hallen är det alldeles mörkt och han hör sin hustru där inne. Hon kommer ut i hallen och Henck får rätt, det blir ett varmt mottagande.
- Gustav är inte hemma ännu.
Han ger sig till känna medan han smeker hennes hår, jo, han är hemma.

När man sedan kommer in i historien har John kommit hem på julmiddagen. Stämningen är tryckt och endast barnen pratar och leker. Gustav Henck tackar för all vänlighet och man förstår att det är den sista jul de firar ihop. Han tackar för lånet av pälsen, den hade ju dock gett doktorn den sista stund av lycka han känt i livet.

Man får redan från början känslan att pälsen är något bara vissa har råd att ha. Doktor Henck är fattig och John rik. Gustav får gå och låna pengar av den person som bedrar honom, och man får en vemodig känsla i kroppen. Man får hela tiden känslan av att läsaren hela tiden vet vad som är på gång, men att inte huvudpersonen hunnit inse detta. Doktorn gör det han kan för sin familj och hustru, som han tycker är sin egen skatt. Han säger att John har pälsen och han har familjen och hustrun, som det sedermera visar sig han inte har; tragiskt.

Spontant kan jag känna anknytning till författaren Charles Dickens och hans En julsång på prosa. Det är speciellt den tecknade filmen på TV på julafton som får mig att anknyta till pälsen.

Man känner sig bedrövad efter man läst Pälsen. I slutet tackar Henck den mannen som är orsaken till den mesta sorgen. För några sekunder av lycka.

Novellen är uppbyggd på många kontraster. Rik och fattig. Skinnklädd länsstol och soffhörn. Päls och överrock....