Kloning

3 röster
30208 visningar
uppladdat: 2000-07-05
Inactive member

Inactive member

Nedanstående innehåll är skapat av Mimers Brunns besökare. Kommentera arbete

Inledning

Kloning har alltid funnits på jorden. Ett exempel på naturlig kloning är tvillingar. När det bli tvillingar så är det dock nödvändigtvis inte alltid en kloning som inträffar utan det kan vara två olika ägg som blir befruktade samtidigt. Men enäggstvillingar är klonade. Det som sker är att ägget delar sig en gång för mycket. Även vitsippor är en naturlig klon. De flesta vitsippor kommer från samma rot. Denna kloning sker spontant i naturen, men det finns även kloning som sker med hjälp av mänsklig hand. Det är den kloningen som många människor har mycket emot. Många tycker att den bryter mot naturlagarna, vilket den delvis gör. Men är det bättre eller det sämre?

Grunden för detta projekt var två bilder som satt på framsidan av vårt projekthäfte. Det bilderna föreställde var en person och sedan denna person i trippel upplaga. Vi drog, ganska lätt, slutsatsen att vi skulle arbeta med kloning och hur den uppkommit; vad som väckt nyfikenheten för själva idén och hur den utvecklats.

Det vi antog när vi började med detta projekt var uppfattningen att genmanipulation och kloning hade en gemensam nämnare. Därför bestämde vi oss för att även fördjupa oss i genmanipulation. Vi ville veta hur dessa fenomen hade uppkommit och hur (om) de var beroende av varandra. Vi var själva intresserade i hur det fungerade och vilka sambanden var. Dessa två företeelser har en ganska bred grund, speciellt genmanipulation. Allt går tillbaka till människans uppkomst då de människor som bodde då rensade ut de dåliga växterna så att de starkare skulle få bättre rum. Men för att gränsa av detta så följde vi linjen som går ganska rakt, bara vilka händelser som har kommit av vilka och varför. Syftet med denna rapport är att vi ska försöka lysa ett visst ljus över de intressanta och stora ämnen som dessa två saker är.
Arbetsgång

Vi började med att sätta oss ned och diskutera ämnet. Därefter brainstormade vi och ritade upp en mindmap baserad på de frågor som kommit upp. Vi rådfrågade våran handledare om tips hur vi skulle kunna hitta fakta.

Fenomenen genmanipulation och kloning är stora och intressanta ämnen. Det finns mycket fakta och detaljer som finns att ta med, därför var vi tvungna att begränsa oss. Vi beslutade för att följa den enklaste linjen, nämligen bara den raka utvecklingen. För att få fram information om dessa två ämnen så har vi dels försökt att intervjua folk på gatan om deras uppfattning om kloning, och dessutom haft en intervju. Folk på gatan var dock inte så villiga att svara på våra frågor, men intervjun som vi hade med Vivianne Johnsson, som är kemist och utvecklare av den gentekniska linjen på Rudbecksskolan, var mycket givande. Vi bifogar frågorna till intervjun som bilaga 2.

Det vi annars har gjort för att få fram fakta är att vi har letat på Internet, i olika böcker och andra skrifter. Det har varit lite tid att arbeta men vi har tagit med det mest väsentliga med uppkomsten av genmanipulering och kloning. För att få ett effektivare arbetssätt delade vi upp oss på olika frågeställningar. För att samtidigt kunna få en uppfattning om vad de andra skrivit och kommit fram till har vi diskuterat mycket.
Genmanipulationens historia och utveckling

Många tror att genmanipulation och kloning har mycket gemensamt, men likheterna är väldigt få. Vid genmanipulation så går man medvetet in och ändrar arvsmassan hos en organism. Kloning är en slags kopiering. När man klonar tillverkar man genetiskt lika individer. När man har klonat en organism kan man dock gå in och genmanipulera det: ta bort oönskade egenskaper och lägga till mer önskvärda. Man manipulerar in egenskaper i en annan individ och ger den därmed nya helt nya och andra egenskaper. Genmanipulation kan innebära stora risker som inte går att bedöma förrän organismen som är manipulerad kommer ut i sin nya miljö. Det är först då man kan se hur den påverkar omgivningen. Om negativa effekter skulle uppstå kan är det omöjligt att åtgärda, därför är det mycket riskabelt.

Människor har i alla tider försökt att förändra arvsanlag, gener, hos nyttoväxter och djur för att åstadkomma organismer med eftertraktade egenskaper. Många människor har bidragit till att föra fram utvecklingen till där vi är idag. De organismer som finns idag har visat vara släkt med dem som fanns för flera miljoner år sen. Allt har utvecklats från samma urorganism. Forskarna insåg redan då, för ungefär hundra år sedan, att det inte bara var generna som bestämde egenskaperna utan även organismens miljö. Detta innebär att en sökt eller påtvingad miljöförändring på sikt kan medföra ändrade gener. Man talar då om evolution (utveckling) Enligt en forskare som hette Lamarck så var denna evolution uppdelad i olika faser. Den första är att en organism(dock inte en växt) kan söka/tvingas till en ny miljö. Då kommer den andra fasen, nämligen att den anpassar sig till den nya omgivningen. Den tredje fasen innebär att ett urval av de individer, med de mest anpassade egenskaperna, för sina gener vidare till den andra generationen. Allt detta leder till att en ny biologisk art uppkommer. Detta var Lamarck’s teori. Men den sista fasen stämmer inte riktigt. Man har upptäckt att man inte kan överföra förvärvade egenskaper till en avkomma, utan snarare att hela släktet ärver den egenskapen. Miljön kan inte påverka arvsanlagen, men den kan påverka individen. Charles Darwin är även han känd för sina teorier om arternas uppkomst. Han studerade finkar på Galapagosöarna och fann att öarnas fauna och flora hade en stark variation inom snäva släktförhållanden på de olika öarna. Hur kunde detta ha uppstått? Jo, om vi tar de finkar som levde på dessa öar som exempel så var de lika i grunden men skilde sig inom vissa områden, t.ex. näbbarna. Dessa finkar hade blivit tvingade till olika öar för att kunna överleva och sedan anpassat sig till den förhållanden som fanns på den. Darwin kom även fram till tesen ”the survival of the fittest” För att en art ska kunna överleva så krävs det att de mest anpassade överlever. Det måste finnas en ständig konkurrens för överlevnad för att arten ska kunna gå framåt i utvecklingen. Om de mest anpassade överlever så lämnar den efter sig ett bättre genetiskt arv till sina avkommor.

Den som är känd för att vara ärftlighetslärans grundare är Johann Gregor Mendel, en österrikisk munk och naturforskare som levde under det senare 1800-talet. Han började at forska med blommor och blanda deras olika färger med varandra för se hur de olika arvsanlagen påverkade varandra. Mendel fyllde i de luckor som fanns i Darwins teori, helt ovetande att det fanns någon som hette Darwin ute världen som arbetade med samma sak. Mendels genialiska idé var att betrakta alla arvsanlag som ett mosaikmönster. Anlagen är bitarna och de kan man sätta i vilket mönster som helst, men man har bara vissa bitar att arbeta med. Hur resultatet blir är beroende på vilka anlag som är recessiva eller dominanta.

I och med Mendels arbete var nyfikenheten väckt och man fortsatte att undersöka detta fenomen. 1952 fastslogs strukturen för den genetiska koden, DNA (desoxiribonukleinsyra). som bestämmer hur allt ska vara i kroppen. Men det största genombrottet kom när man upptäckte enzymer i början på 70-talet. Med hjälp av vissa enzymer kunde man ”klippa och klistra” eller dela DNA enligt vissa mönster. Nu var det möjligt att flytta olika anlag mellan olika organismer. Upptäckten kan inte hänföras till någon bestämd person. Det var en global upptäckt av flera olika forskare. När man började var det så smått med att undersöka om det över huvudtaget gick att genomföra. Men när det väl var bevisat att det fungerade kom det en uppsjö med idéer. Men alla idéer var inte genomförbara. Man upptäckte snart att cellerna styrdes av olika inbyggda instruktioner. För att kunna genomföra vissa idéer behövde man veta hur de olika kromosomerna samarbetade med andra för att kunna genomföra dem. Eftersom man inte idag vet vad alla kromosomer gör så är möjligheterna till genmanipulation fortfarande begränsade. Man har upptäckt vissa geners funktioner, men det är ändå svårt att fastslå vilka funktioner alla har för alla gener är inte aktiva hela tiden. Utan det beror på vilken funktion som ska fungera alltså vilka proteiner som för tillfället ska produceras. Vissa gener är bara aktiva på fosterstadiet för att kunna utveckla kroppsdelar. Dessa gener är man angelägen att hitta för det skulle innebära att man kunde manipulera fram nya kroppsdelar. Detta har gjorts, med musöron. Men det finns en massa kromosoner man är angelägen att hitta. Ett bra exempel är den gen som producerar insulin. Man vill kunna flytta den gen som producerar insulin till de diabetessjuka. Det man kan göra idag är att man kan importera gener från en människa till en bakterie och låta bakterien tillverka en stor mängd av det.

Med hjälp av vissa enzymer kan man på olika sätt ”klippa ut” delar av olika kromosomer och sammanfoga dessa med andra. Enzymernas naturliga miljö är hos bakterier där de är dess försvar mot virus. Enzymerna utvinner man för att kunna klippa DNA. Dessa enzymer har olika mönster som de klipper enligt. När de klipper så klipper de bara den biten av DNA strängen som passar in i mönstret. Att praktiskt ”klippa” upp en kromosom görs genom att man tar en cell från en organism och placerar den i ett provrör tillsammans med en lämplig enzym. Den klipper sedan ut en bit ”arvsanlag” ur genen som man vill ha. Den utklippta biten sätter man sedan in i en palsmid. En plasmid är en naturlig del i strukturen av en cell och har den egenskapen att den är lätt att föra igenom cellväggar och används därför för att föra in nya DNA bitar i celler. När man har satt in kromosomerna så förs plasmiden tillbaka och en manipulation är genomförd.

Att utveckla denna teknik har varit en svår process. Man har ännu bara kommit en liten bit på vägen. Medicinska tillämpningar som man hoppas på i framtiden är bl.a. att kunna gå in i ett konstbefruktat ägg och byta ut sjuka gener mot friska. Detta är vad som kallas genterapi. Att kunna undersöka den skadade genen och se vad det är som skiljer den från den friska är även intressant. Detta skulle kunna ge många möjligheter. Om man kommer så långt, så skulle man kunna odla t.ex. leverceller i ett laboratorium och transplantera dessa istället för en hel lever. Men för att nå dit behövs mycket mera forskning för att förstå hur celler samarbetar med varandra.

Vad som kommer att hända i framtiden vet man inte. Det kan finns många risker med genmanipulation, t.ex. allergier och förmodligen också risker som forskarna inte kan föreställa sig idag. Om det skulle visa sig att det skulle vara för farligt med genmanipulation så skulle hela industrin ta slut. Man upptäcker hela tiden nya saker. Stor risk är att man kan förändra arter. Det är inte möjligt för t.ex. en katt och en hund att para sig naturligt, men det går att flytta gener så att man kan exempelvis få en hund med kattinstinkter. Som en försäkring måste man hålla en heltäckande arvsbank, en bank där alla arter finns bevarade. Tanken att klona människor är lockande för många men hemsk för andra. Tekniken för att klona människor finns redan, och det finns vissa forskare som säger sig göra det innan milleniumskiftet. Men det är förbjudet enligt lag.
Kloning

Forskare har länge varit intresserade av möjligheten att klona djur. Man har haft vetskapen om att ryggradslösa djur, som t.ex. sjöstjärnor och daggmaskar enkelt kan ”klonas” genom att helt enkelt delas i två delar. De här två delarna växer sig sen då till fulländade organismer. Man förstod självklart att det inte var lika enkelt att klona ryggradsdjur, men var fortfarande intresserade av möjligheten.

Det första framsteget inom kloning av ryggradsdjur gjordes på grodor i början av 1950-talet. Robert Briggs och Thomas King var två biologer på ”the Institute for Cancer Research”. De började 1952 att utveckla en kloningsteknik kallad ”kärntransplantation” (”nuclear transplantation”) eller ”kärnöverföring” (”nuclear transfer”). Det var en kloningsteknik som från början kom 1938 av en tysk forskare, Hans Spemann.

Så hur använde(r) man metoden?

Kärnan, den delen av cellen som innehåller mest genetiskt material, och som kontrollerar tillväxt och utveckling, tas ut ur en äggcell av en organism. Nu har man alltså en äggcell som har kvar sina egenskaper att skapa ett embryo, men utan sin viktiga kärna. Därför tar man en kärna från en kroppscell av en organism av samma art, och för in i äggcellen. Tack vare äggcellens egenskaper börjar nu äggcellen att klona sig, och ur detta uppstår ett embryo, med exakt samma genetiska förutsättningar som organismen vars cellkärna man använde.

Briggs och King använde sig i sina experiment av cellkärnor från grodembryon, och från de här cellkärnorna lyckades de skapa åtskilliga grodyngel. Orsaken till att de använde kärnor från embryon, som endast består av några tusen celler, var att cellerna på det steget i sin utveckling fortfarande är relativt ospecialiserade. När en organism utvecklas, specialiseras cellerna efter hand på vissa områden. T.ex. blir några skinnceller, medan andra blir blodceller. De här cellerna kan vanligtvis bara producera celler av sin egen sort. Till skillnad från dessa klarar ju cellerna i ett tidigt embryo att utvecklas till en fullt vuxen organism.

Under 1960- och 1970-talet fortsatte man att utveckla kloningstekniken. John Gordon, biolog på Oxford University, lyckades 1966 att producera fullvuxna grodor genom att använda cellkärnor från inälvorna på grodyngel. Med det lyckades han bevisa att celler som blivit specialiserade, under vissa omständigheter, fortfarande är i stånd till att utveckla en komplett varelse. Man bevisade också att alla celler innehåller samma information, men när de specialiserat sig blir viss information aktiv, och annan inaktiv, vilket gör att de blir olika varandra, men ändå är likadana i grunden.

Trots att man nu bevisat att alla celler innehöll samma information var det fortfarande problem när man skulle ta cellkärnor från vuxna djur. I de sällsynta fall där man lyckades få nån avkomma överlevde aldrig avkomman tillräckligt länge för att bli vuxen.

Under 1980-talet utvecklade man en annorlunda och enklare kloningsprocedur, kallad ”embryo splitting” eller ”artificial twinning”. Boskapsuppfödare använde(r) den här metoden.

Så hur gör man?

Man tar ett tidigt embryo och delar det i individuella celler (eller grupper av celler), på samma sätt som naturligt händer vid enäggstvillingfödslar. Varje grupp av celler utvecklas sen till ett eget embryo. Embryot placeras då in i livmodern på fostermamman man valt. Där växer sig embryot till ett foster, och föds normalt.

Den här proceduren gör att man kan få många kloningar, men eftersom man tar cellen från ett embryo vars fysiska förmågor inte är helt kända, så är de praktiska användningsområdena relativt begränsade.

I början av 1990-talet hade man med hjälp av ”embryo splitting” och ”kärnöverföring” med celler från embryon lyckats klona ett antal djur, t.ex. möss, kor, grisar, kaniner och får.

Misslyckandet av kloning med celler från vuxna djur ledde efter många år till att de flesta vetenskapsmän drog slutsatsen att celler från vuxna djur är för specialiserade för att kunna klonas.

1996 fann Ian Wilmut, från ”the Roslin Institute” , en väg att göra det omöjliga. Därav kom det välkända fåret ”Dolly”. ¨

Framtiden inom kloning ser ljus ut. Tack vare nya tekniker kan man göra mediciner av djurmjölk. Genom produktion av protein som kallas ”Factor IX” kan folk med blödarsjuka få bättre medicin, som gör att blodet stoppas lättare vid blödning. Man har även lyckats ”göra” två kalvar, Charlie och George, som producerar med mjölk än vanliga mjölkkor. Med denna teknik blandad med genmanipulation hoppas man också kunna göra mänskligt användbara organ vid transplantat.

Utvecklingen i USA har ökat mycket tack vare att de inte har någon lag mot kloning. Senaten i USA vill sätta en lag mot mänsklig kloning, men fortfarande satsa starkt på vanlig genmanipulation. Senatorerna Cristopher S. Bond och Bill First hade ett förslag på en ny lag, en lag som skulle sätta en permanent bannlysning av kloning av människor. Den som bryter mot lagen ska enligt förslaget få 10 års fängelse. Denna lag har dock ej fastställts än, p.g.a. den etiska och moraliska debatten med kongressen.

Kloning av människan

Människan har länge varit intresserade av att klona sig själva, idag är detta bara en tidsfråga innan detta kommer att inträffa.
En person som håller på att forska i ”människokloning”och även funderar på att klona sig själv är Richard G. Seed som är 69 år och bosatt i Chicago. Han har fått mycket kritik. President Bill Clinton har sedan länge talat om att få igenom en lag som skulle förbjuda all kloning på Amerikansk mark.

”Jag har beslutat att klona mig själv först för att ...

...läs fortsättningen genom att logga in dig.

Medlemskap krävs

För att komma åt allt innehåll på Mimers Brunn måste du vara medlem och inloggad.
Kontot skapar du endast via facebook.

Källor för arbetet

Saknas

Kommentera arbetet: Kloning

 
Tack för din kommentar! Ladda om sidan för att se den. ×
Det verkar som att du glömde skriva något ×
Du måste vara inloggad för att kunna kommentera. ×
Något verkar ha gått fel med din kommentar, försök igen! ×

Kommentarer på arbetet

Inga kommentarer än :(

Liknande arbeten

Källhänvisning

Inactive member [2000-07-05]   Kloning
Mimers Brunn [Online]. https://mimersbrunn.se/article?id=23 [2024-03-28]

Rapportera det här arbetet

Är det något du ogillar med arbetet? Rapportera
Vad är problemet?



Mimers Brunns personal granskar flaggade arbeten kontinuerligt för att upptäcka om något strider mot riktlinjerna för webbplatsen. Arbeten som inte följer riktlinjerna tas bort och upprepade överträdelser kan leda till att användarens konto avslutas.
Din rapportering har mottagits, tack så mycket. ×
Du måste vara inloggad för att kunna rapportera arbeten. ×
Något verkar ha gått fel med din rapportering, försök igen. ×
Det verkar som om du har glömt något att specificera ×
Du har redan rapporterat det här arbetet. Vi gör vårt bästa för att så snabbt som möjligt granska arbetet. ×