Torsken i Östersjön: bakomliggande orsaker till dess problematiska situation och tillämpningsbara lösningar

Nedanstående innehåll är skapat av Mimers Brunns besökare. Kommentera arbete

Torsken har minskat i Östersjön sedan mitten av 1980-talet och dess bestånd är idag under en hållbar nivå. För artens överlevnad krävs det en viss salthalt, vattentemperatur, syrehalt m.m. Torskbeståndet är uppdelat i två populationer, ett östligt och ett västligt. Eftersom torsken rör sig över stora ytor och finns i ett begränsat antal anses den vara en gemensam resurspool. Problem som kan uppstå i och med detta är överfiske. Regleringar har gjorts för att förbättra torskens situation. Vem som får fiska bestäms av en fiskelicens och hur mycket fisk som får tas upp fastställs genom kvoter. Utöver dessa finns det ytterligare bestämmelser för torskfisket men trots detta så kvarstår problemet. Det grundläggande syftet med uppsatsen var att ta reda på orsaken/orsakerna till varför torskbeståndet har minskat samt om det går att tillämpa Elinor Ostroms gemensamma resurspoolskriterium. Fokus har lagts på kriterierna tydliga regler och övervakning/kontroll. För att avgränsa arbetet ytterligare så behandlas endast tre aktörer EU, Fiskeriverket och de svenska yrkesfiskarna. Med hjälp av en institutionell modell tillämpades sedan teorin på torskens situation. Modellen enar egenskaperna hos den fysiska omgivningen, de karakteristiska dragen i gemenskapen och de formella/informella reglerna på en aktionsarena. Därefter kan händelserna på aktionsarenan studeras och vilken effekt detta får på utfallet. Det material som använts utgick främst ifrån officiellt publicerat material och intervjuer. Resultatet av uppsatsen är att trots klara och tydliga regler som styr hur torskfisket ska bedrivas så finns det ingen garanti att torskbeståndet kommer att återhämta sig. Det finns andra faktorer tex. biologiska som kan ha effekt på beståndets storlek. Eftersom torsken kan klassas som en gemensam resurspool försvåras övervakningen och kontrollen av ...