Fiskresurserna har varit och är en viktig del i utvecklingen av Senegal.
Men nu är situationen på väg att förändras och bestånden av fisk håller
successivt på att utarmas. Inhemska och utländska fiskare rivaliserar om
resurserna. Fiskarna bryter mot de gällande reglerna samtidigt som
kontrollen av nyttjandet är bristfällig. Detta leder i sin tur till att
regleringen av resursutnyttjandet blir problematisk. Senegal har upprättat
överenskommelser med några av de angränsande länderna men det mest
omfattande avtalet har inrättats med EU. Den 26 juni 2002 lyckades Senegal
och EU enas om en ny överenskommelse efter ett halvår av förhandlingar. Det
nya avtalet innehåller ett antal åtgärder för att förbättra situationen i
de senegalesiska fiskevattnen, trots detta finns det fortfarande en oro
bland miljökämpar i världen för att fiskbestånden även i fortsättningen ska
överexploateras.
Med bakgrund av den situation som uppstått i Senegals fiskevatten var
syftet med uppsatsen att studera om det fiske som bedrivs inom fiskevattnen
kan betraktas som ett uthålligt institutionellt arrangemang. En
utgångspunkt i uppsatsen var således att förklaringen till problemen står
att finna i de institutionella arrangemang som omgiver fisket. De
frågeställningar som berördes var:
?Pågår det en utarmning av fiskbestånden i de senegalesiska fiskevattnen?
?Vilken fiskeripolitik tillämpar regeringen i landet?
?Finns det klart definierade gränser? Med andra ord finns det klara regler
för vem som har rätt att nyttja fiskevattnen och för hur mycket fisk dessa
nyttjare får fånga?
?Råder det en balans mellan kostnad och nytta i landets fiskeområden? Det
vill säga är användarreglerna, exempelvis de regler som begränsar tid,
plats och teknologi och/eller kvantitet av resursenheter anpassade till det
lokala tillstånden och till de regler som styr användarnas skyldigheter i
fiskevattnen?
?Vilka reella kontroll- och sanktionsmekanismer finns inom de senegalesiska
fiskeområdena?
?Hur ser arbetsfördelningen ut? Med andra ord hur sker fördelningen av
arbete inom och mellan de olika nivåerna i systemet?
Situationen i Senegals fiskevatten liknar vad Hardin kallar
för "Allmänningens tragedi". Det innebär att resurser förstörs eftersom
individer gärna tar för sig ytterligare en bit av en resurs när de får
chansen. Detta får till följd att resursen förstörs. Under senare år har en
forskarinriktning utvecklats som går under beteckningen "Institutional
Analysis and Development" (IAD), institutionell analys och utveckling.
Forskningen har bidragit till att det skapats ett ramverk för analys
av "common pool resources" (CPR), allmänna resurspooler. Analysramen har
skapats av bland andra Elinor Ostrom. Uppsatsen grundas i stor utsträckning
på den teoribildning som skapats som ett led i IAD-forskningen.
I verket "Governing the commons" har Ostrom försökt att identifiera de
karaktärsdrag som kännetecknar de institutioner som har fungerat på ett
framgångsrikt sätt. Detta har lett till skapandet av åtta principer och
dessa är: klart definierade gränser, balans mellan kostnad och nytta,
kollektiva valmöjligheter, bevakning, gradvisa sanktioner, fungerande
konfliktmekanismer, rätten att organisera sig och arbetsfördelning. I "The
Global Commons" lyfter Susan Buck fram en analysram för studier av globala
allmänningar. Fisket i Senegals fiskevatten kan inte ses som en global
allmänning eftersom det finns en utestängningsmöjlighet. Bucks analysram
innehåller dock punkter som lämpar sig väl för studier av resurspooler med
många användare och därför valde jag att använda mig av den i uppsatsen.
Analysramen grundas på de åtta principer som Ostrom anser vara viktiga vid
studier av allmänna resurspooler. Av dessa principer framhåller Buck fem
som särskilt viktiga vid studier av globala allmänningar. Dessa fem
principer och en sjätte utgör kärnan i min analys av tragedin i Senegals
fiskevatten.
Den första principen klara gränser innebär att det bör finnas tydliga
gränser för vem som ha rätt att utnyttja en resurs och i vilken
utsträckning. Princip två, balans mellan kostnad och nytta, innebär att de
regler som begränsar tid, plats och teknologi, och/eller kvantitet av
resurser även bör anpassas till de lokala tillstånden. Reglerna bör också
anpassas till de regler som rör individernas skyldigheter att tillföra till
exempel arbetskraft. Bevakningsprincipen innebär att de som bevakar
systemet bör vara användare av resursen eller vara ansvariga inför
användarna. Den fjärde principen, gradvisa sanktioner, innebär att de
bestraffningar som drabbar regelbrytarna bör vara stegvisa. Den femte
principen om arbetsfördelning rör stora och komplexa fall och passar
således in på förhållandena i Senegals fiskevatten. Principen rör punkter
som till exempel bevakning och tillhandahållande och innebär att arbetet
bör indelas i olika nivåer. Analysramen innehåller dessutom tre ytterligare
punkter som lämpar sig för allmänningar med flera användare. Dessa punkter
innebär att: de operationella reglerna bör delas av alla användare,
resursdomänen bör kunna tillfredsställa alla användare, samtliga användare
bör vara representerade. Med hjälp av dessa punkter skapade jag en sjätte
princip, vilken jag valde att kalla generell acce...
