Peter Englund

9332 visningar
uppladdat: 2003-10-28
Inactive member

Inactive member

Nedanstående innehåll är skapat av Mimers Brunns besökare. Kommentera arbete
Peter Englund föddes i Boden 1957. Mamman var hemmafru och fadern fick under Peters barndom jobb på fortifikationsverket. Man kan kanske tro att det var detta som fick Peter att bli intresserad av krigshistoria men så var inte fallet. Nej Peter Englunds historieintresse väcktes långt senare då denne var runt 18 år. Peter Englund hade läst vårdnadsprogrammet
I två år på Tallboskolan i Boden. Englund fick examen men bestämde sig för att gå om gymnasiet på samma skola, fast nu på humanistisk linje. Han märkte då att historieundervisningen bestod av långt fler fördjupningar än tidigare. Konstigt nog så gjorde detta denne alltmer intresserad eftersom han ansåg det fascinerande att få göra uppgifter byggda på förstahandskällor i stället för de vanliga böckernas förenklingar av historien. Intresset blev allt större och det tog inte lång tid innan Peter Englund förstod att detta kunde vara ett ämne för honom då han ständigt verkade få alla rätt på diverse stora historieprov. Englunds intresse för förstahandskällor och att få se nya aspekter kom dessutom att påverka hans skrivande enormt ( mer om det senare ).

På tidigt 70tal var Englund insatt i en del extrema vänsterpolitiska grupper. Han hade ursprungligen varit aktiv i FNL-grupper och SSU. Dess värre utvecklades detta till något absurt då Peter Englund blev utslängd ur båda grupperna. Anledningen var att denne var ansluten i en trotskistisk fraktion vilket inte gjorde honom välkommen i hans tidigare politiska grupper ( han sågs som infiltratör från ryska vänstergrupperingar ). Englund har själv konstaterat att han aldrig varit aktiv politiskt sedan denna tid. Dock är det mycket möjligt att dessa idéer och tankar kan ha påverkat Peter Englunds egen framtida historiesyn där själva historieskrivandet gick ut på att beskriva människors mentaliteter och tankevärld likväl som att beskriva själva händelserna.

Under samma tid under det tidiga 70talet så gick Peter Englund lumpen. Han blev värvad i artilleriet. Dess värre försvann dennes intresse för den svenska armén rätt snabbt så för att få tiden att gå snabbare så sjönk han sig ned i facklitteraturens underbara värld. Så då vapentjänsten tog slut efter 15 månader så blev det åter studerande för Peter Englunds del.

Vid 23 års ålder så flyttade han till Uppsala 1980 för att studera på Uppsalas universitet. Ämnena var arkeologi, teoretisk filosofi och historia. Arkeologi förlorade han intresset för ganska snabbt eftersom att han ansåg att arkeologerna var mer intresserade av själva föremålen än människorna som låg bakom dem. Därför vägde historia och teoretisk filosofi tyngre i Peter Englunds ögon eftersom dessa centrerade sig mer på människor och deras mentaliteter. Särskilt historia fascinerade Englund. Detta kan mycket väl ha berott på tidsandan. Peter Englund störde sig på en ny typ av historiesyn som hade kommit till vid 60talet och som förespråkade en naturvetenskaplig syn på historien. Englund tyckte att denna förenklade vetenskapliga synen på historien gav extremt förenklade bilder på historien som inte bara gjorde historia inkorrekt men också ytterst ointressant. Englund kommenterar själv historikerns roll med att historia aldrig handlar om att fiska upp alla delar av historien, utan bara det viktigaste ( se http://www.peterenglund.com/skrevpoltava.htm ). Englund var kort och gott mer intresserad av mentalitetshistorien vilket skulle visa sig i hans skrivande.




Under tiden blev Peter Englund någorlunda trött på universitet så han valde att börja jobba på den militära underrättelsetjänsten som skrivare. Men även detta tog slut och då gick han tillbaks till Uppsala universitet. 1988 så publicerade han sitt första historiska verk ” Poltava ” som cirkulerade kring slaget vid Poltava 1709 och hur olika människor påverkades av händelsen. Boken blev en stor framgång och befäste Englund som en respekterad och beundrad historiker. Poltava ger en också fingervisningar om hur Englund typ av skrivarstil skulle se ut i kommande böcker. Här tog man nämligen upp många olika ämnen kring händelsen som var mindre kända med ögonvittnesskildringar inte bara från de stora och mäktiga adelsmännen utan också från de mindre klasserna såsom soldater, fältprästen, mm. En klar bild får man också av Englunds skrivande redan i inledningen då Englund alltid verkar tillägna sina böcker till olika okända krigsoffer. Poltava är tex tillägnad till fotsoldaten Erich Måne som dog under slaget av Poltava.

Året senare kom Englunds andra bok och doktorsavhandling ” det hotade huset ” om adeln på 1600talet som centrerade sig kring 1600tals adelns världsbild. I samband med denna doktorsavhandling så blev Peter Englund filosofie doktor i maj 1989. Året senare kom Englunds bok ” förflutenhetens landskap ” som var en samling essäer om historiska händelser. Boken var främst knuten kring en rad artiklar som Englund tidigare hade skrivit under en tid som journalist för Expressen men lyckades trots detta vinna både kritikerjubel och bra försäljningssiffror. Tiden på Expressen var även intressant på ett annat sätt i och med att Englund kom att få göra mer än att bara göra recensioner och artiklar på tidningen. Med tiden fick han dessutom göra reportage om krigen i Bosnien, Kroatien och Afghanistan.

Om Ofredsår och Englunds skrivande

Krigen kom att ge Englund ett allt större förakt mot krig och 1993 kom boken som skulle fungera som ett bevis för detta. Boken var ” ofredsår ” och handlade om Sveriges samhälle under 1600talet som präglades av ständigt krigande och lidanden som kom till genom Sveriges nya ställning som stormakt. Ofredsår är dock mycket mer än en skildring av 1600talets krig. Det är också en skildring av den svenske 1600tals människan och det samhälle dessa levde i. Hur Sverige byggde kolonier i Amerika vid Delaware, hur kommunikationerna såg ut, hur trafiken fungerade, hur barnen uppfostrades, hur värningsplikten gick till, osv. samtidigt cirkulerade inte boken bara om 1600talets samhälle utan också om en man i dess mitt, Erik Jönsson som under 1600talet började sitt liv som en rätt lågt rankad samhällsmänniska fast som sen genom sin Sveriges ihärdiga krigande lyckades bli Erik Dahlberg, en av Sveriges mest förmögna och respekterade adelsmän. Ofredsår ansågs pga sin speciella berättarsätt vara en alldeles unik fackbok som mycket väl kan vara den bästa boken som någonsin skrivits om Sveriges samhälle under 1600talet. För detta belönades Englund med Augustpriset för bästa fackbok vilket han var helt förtjänt av.











För att förklara hur jag känner för Ofredsår så måste jag reflektera över den synen vanliga människor ofta har på historiska grymheter. Då en historiker ska beskriva tex skadorna i ett fältslag så säger dem ungefär ” 5000 svenskar dog och 6000 hästar omkom ”. Även om såna påståenden säkert är korrekta så gör det att läsaren får en väldigt känslokall och mekanisk bild på historien där empati för de historiska offren ofta uteblir. Om man däremot går in djupt och detaljerat på hur allvarliga skadorna var under dessa krig och fältslag så blir det betydligt enklare för läsaren att reagera och känna ett avsky för krig i allmänhet. Det är nämligen det som Englund lyckas med i Ofredsår, han gör verkligen krigets offer till verkliga människor som läsaren kan känna för, i stället för bara statistiska siffror om hur många offer som dog under diverse krig och fältslag. Det faktum att Englund centrerar sig kring hela 1600talets samhälle i stället för bara specifika delar gör också historien så pass mycket mer engagerande och känsloframkallande. I stället för att göra som Lindquist ( som visserligen inte är en riktig historiker men ändå ) som mest verkar skryta om hur mycket de svenska adelsmännen vann på att kriga i Tyskland, så visar Englund hur den vanlige soldaten förlorade på det. Hur varje soldat hade en plikt att kriga i 35 år ( om jag inte minns helt fel ) och hur dessa sällan vann någonting på kriget. Många blev lemlästade och fick leva sina dagar efter kriget som fattiga tiggare som bara hade fått erhålla ett litet antal riksdaler för sin krigstid samtidigt som adeln satt på sina feta arslen och gladde sig över allt dem hade vunnit på kriget. Det är en skakande historia om 1600talets krig där Englund sätter mycket uppmärksamhet på all svält och sjukdomar som drabbade både armén och civilbefolkningen, på de ödesdigra fältslagen, och hur kriget ofta påverkades mer av slumpvissa omständigheter än genomtänkta och välplanerade strategier.

Ofta tar Englund upp ögonvittnesskildringar från vanliga bönder, drängar, lågt rankade soldater mm för att kunna ge en så human skildring av händelserna som möjligt. Även i de händelser som orsakade få skador så ser man inte sällan hur Englund lyfter fram de få offren i dessa händelser, inte bara genom att nämna hur dem dog utan också vad dem hette och vad dem levde som. Detta är väldigt typiskt för Englunds skrivande. Han vill lyfte fram den lilla människan och få varje människa oavsett rang och betydelse att just framstå som en människa med lika värde som alla andra människor för att få folk att känna avsky mot kriget. Englunds skrivande påverkas på det sättet av humanistiska värderingar med en särskilt stor avsky mot kriget i allmänhet.

Men det som också bidrar till att boken känns så extremt bra är att den samtidigt vill ge läsaren insikt i 1600talsmänniskans mentalitet vilket gör att det inte känns som att Englund egentligen vill döma någon av 1600talets maktprofiler för alla grymheter som föregick under denna tid. Visst visar Englund förakt för kriget men han vill också visa hur denna ondska var en rent logisk konsekvens av samhällets uppbyggnad där ära och heder stod före mycket annat, där de olika nationella strikta ceremoniella tillställningarna kunde orsaka konflikter i olika diplomatiska möten ( nånstans i ofredsår så berättar Englund tex om någon svensk diplomat som blev nedslagen i Polen då han läste upp en hög polsk adelsmans titlar utan att ta av sig hatten vilket var regel att göra i Polen, men inte i Sverige) osv. Englund skriver själv följande på sid 70 ur boken: ” människors bild av världen är på ett sätt mer verklig än verkligheten själv för den styr deras handlingar ” vilket kan spegla Englunds syn om att historikern borde inrikta sig minst lika mycket på den historiska människans mentalitets såsom händelseförloppet denne lever i. Det är också intressant hur Englund alltid vill vända på myntet och även visa de positiva konsekvenserna ur detta samhällsystemet. Englund nämnde tex en händelse ur trettioåriga krigets slutskede som var rätt intressant.

Då kejsaren och hans armé hade satt läger på någon plats i Tyskland så stormade ett förband av svenska ryttare lägret och dem vågade komma fram längst in till kejsarens hårt bevakade tält. Större delen av ryttarna blev krigsfångar men dem släpptes fria pga av att kejsaren beundrade deras hedervärda mod ( modiga män skulle alltid beundras på 1600talet oavsett om de är fientliga eller inte ).Han vill också visa hur 1600talsmänniskan hade ett mer aktivt liv i vardagen till skillnad från dagens moderna människa som bara förlitar sig på sin tekniska överlägsenhet ( tex så lär nog ingen i dagens svenska armé kunna göra de manövrar som svenska kavalleriet kunde göra med sina hästar ).

För att dessutom få mer perspektiv på området så har Englund som sagt valt att berätta om Erik Dahlberg, en person som lyckades stiga upp i rangordningarna i samhället under sitt liv ända till adelstoppen. Bara denna berättelse i sig är en bra bild av hur den vanliga människan såg på världen. Intressant är att se hur Englund ofta inriktar sig extremt mycket på olika händelser som Dahlberg upplever ( då Dahlberg reser i tyskland så tar Englund tex upp hur 1600talets kommunikationer var uppbyggda och då Dahlberg besöker Hamburg så beskrivs Hamburgs betydelse som handelsstad mm i ett helt kapitel ). Samtidigt är det just beskrivningen av den lilla människan som gör att fördomarna mot 1600talsmänniskan försvinner. Visst, må maktprofilerna ha föraktat olika religionerna men vanliga människor hade betydligt mer sällan problem med vad deras vänner hade för religion. Englund berättar tex själv hur Dahlberg vid olika tillfällen tom hade tagit del av de tyska katolikernas drift med protestantismen och dess makthavare.

Det är inte enkelt att beskriva Englunds historieskrivande men man kan säga att han blandar väldigt många olika faktorer ur historien; kända och okända händelser, högrankade och lågt rankade människors vittnesskildringar, osv för att på bästa möjliga sätt skapa en helhetsbild på historien. För det är ju ofta de små detaljerna som räknas och om man får med många detaljer om historien så ger man en så rättvis bild av historien som möjligt. Englund citerar själv Stendhal på sin hemsida då det gäller detaljer: "All sanning och all vällust ligger i detaljerna" (http://www.peterenglund.com/skrevpoltava.htm ) och det kan ju förklara varför hans skrivarstil handlar mycket om att uppmärksamma små detaljer som ingen annan nämner. Peter Englund säger själv på sin hemsida att hans skrivarstil främst handlar om att uppmärksamma historiens röster från olika människor men också att blanda detta med de övergripande kända historiska händelserna och den historiska utvecklingen ( se http://www.peterenglund.com/skrevpoltava.htm ). Sen säger Englund själv att historikers arbete inte handlar om att ge en objektiv bild av historien ( eftersom det är omöjligt ) utan snarare att välja de rätta källorna ur urvalet för att skapa en så bra fackbok som möjligt. Det som just är så bra med dessa detaljrika och mångsidiga skildringar är dock att det gör det enklare för läsaren att reagera, reflektera och beröras av historien ( vilket är en prestation som heter duga ).

En annan rätt typisk grej i Englunds skrivande är att han andvänder många komplicerade ord. I en interljuv med englund på dennes hemsida www.peterenglund.com så beskriver denne hur han anser att historiaförfattaren bör vidareutveckla språket och bevara det. Detta märks genom att englund ibland andvänder gamla historiska uttryck som inte andvänds längre. Någonstans på sidan (http://www.peterenglund.com/virtuell.htm ) så berättar tex Englund hur han gillar att använda sig av uttryck från den svenska poesins fader Georg Stiernhielm ( som han beundrar rejält ) såsom tex ” molma i mull ” vilket kan framstå som fullkomligt obegripliga uttryck för den moderna människan. Sen så andvänder Englund många gamla militära uttryck mm i ” ofredsår ” som är typiskt för hans ingående historieskildringar. Därför kan man i slutet av boken finna långa avsnitt med diverse ordförklaringar.


Peter Englund

Fortsättning på biografi

Tre år efter Ofredsår kom boken ” brev från nollpunkten ”. Här fördj...

...läs fortsättningen genom att logga in dig.

Medlemskap krävs

För att komma åt allt innehåll på Mimers Brunn måste du vara medlem och inloggad.
Kontot skapar du endast via facebook.

Källor för arbetet

Saknas

Kommentera arbetet: Peter Englund

 
Tack för din kommentar! Ladda om sidan för att se den. ×
Det verkar som att du glömde skriva något ×
Du måste vara inloggad för att kunna kommentera. ×
Något verkar ha gått fel med din kommentar, försök igen! ×

Kommentarer på arbetet

Inga kommentarer än :(

Källhänvisning

Inactive member [2003-10-28]   Peter Englund
Mimers Brunn [Online]. https://mimersbrunn.se/article?id=2378 [2024-03-28]

Rapportera det här arbetet

Är det något du ogillar med arbetet? Rapportera
Vad är problemet?



Mimers Brunns personal granskar flaggade arbeten kontinuerligt för att upptäcka om något strider mot riktlinjerna för webbplatsen. Arbeten som inte följer riktlinjerna tas bort och upprepade överträdelser kan leda till att användarens konto avslutas.
Din rapportering har mottagits, tack så mycket. ×
Du måste vara inloggad för att kunna rapportera arbeten. ×
Något verkar ha gått fel med din rapportering, försök igen. ×
Det verkar som om du har glömt något att specificera ×
Du har redan rapporterat det här arbetet. Vi gör vårt bästa för att så snabbt som möjligt granska arbetet. ×