Embryodiagnostik

Nedanstående innehåll är skapat av Mimers Brunns besökare. Kommentera arbete

Genetiken har utvecklas väldigt snabbt under de senaste 30 åren, så nu kan man till och med göra konstgjorda befruktningar. När du skall göra konstgjorda befruktningar låter du embryon* bildas, och sedan tar du loss en cell från varje embryo och analyserar dem. Detta gör man för att sedan veta vilket embryo som man vill plantera in. Detta kallas embryodiagnos. De som använder sig av den här metoden är vissa par som har någon ärftligsjukdom i släkten. Och som flera gånger försökt att få barn, men varje gång har barnet burit på sjukdomsgener.
”När man gör en embryodiagnos, gör man först några provrörsbefruktningar. Och låter äggen börja dela sig i provrör.” När det har blivit åtta celler tar man bort några av cellerna från embryon för analysering av arvsmassan.” Efter att man har gjort tio eller tjugo parallella befruktningar, kan man oftast hittat en eller flera embryon som kan resultera friska barn.” När man hittat en embryo planterar man in den i kvinnans livmoder. Och om inget fel uppstår kan kvinnan föda ett friskt barn efter nio månader.

I Sverige är det inte så vanligt att folk utnyttjar det här. Jag tror att det kan bero på att det inte känns så naturligt. Jag hade i alla fall inte vilja göra något sånt, eller kanske om jag hade vetat att barnet inte hade överlevt. Det är bara ett tiotal föräldrar per år som gör det i Sverige.

Nu har vissa kliniker i USA kommit på en lösning till föräldrar med alvarligt sjuka barn, som behöver någon sort av transplantation. Man hade ju kunnat tänka sig att det bara är att någon av föräldrarna donerar. Men så enkelt är inte fallet eftersom att barnet alltid får hälften av generna av mamman, och hälften av generna av pappan. Och föräldrarna har oftast bara hälften av de generna som barnet har. Det räcker oftast inte för att en donation skall kunna utföras efter som att barnet behöver ha de flesta generna likadana för att en donation skall bli lyckad. Det kan uppstå väldigt stora problem ifall transplantationsantigenerna inte är lika mellan mottagare och givare. Med transplantationsgener menas: en grupp ämnen på utsidan av kroppens celler. Här är löningen som vissa kliniker i USA har kommit fram till: Föräldrarna skaffar en ”egen donator” alltså ett till barn som har precis dem transplantationsgener som det sjuka barnet behöver. Så först gör de väldigt många konstgjorda befruktningar. Sedan låter de varje ägg utvecklas till ett embryo som de sedan gör genanalyser på. De embryon som efter analysen visar sig ha ungefär samma uppsättning transplantationsgener som det sjuka barnet har, plockas ut och ett av de planteras in i mammans livmoder. Och om allting går som det ska, kan mamman efter nio månader föda ett friskt barn som sedan ska kunna donera t ex benmärg till sitt syskon.
Den här sortens embryodiagnos får inte förekomma i Sverige. Man får inte välja embryodiagnostiken för att välja ut ett barn som skall fungera som donator till ett annat barn. Men om du vill använda dig av embryodiagnostiken för att donera till ett annat barn får du åka till USA och göra det. Men däremot får man använda embryodiagnostiken för att hindra att barn föds med allvarliga sjukdomar.

För att få veta om barnet kommer att drabbas av någon allvarligsjukdom måste man göra en fosterdiagnos. Fosterdiagnostik får bara användas för att undersöka om barnet kommer att drabbas av någon allvarligsjuk...