Denna C-uppsats handlar om den brittiska kolonisationen av Nya Zeeland och
hur det maoriska samhället till följd av detta förändrades drastiskt. Mitt
syfte är att belysa hur den brittiska kolonisationen av Nya Zeeland berövat
maorierna deras mark och vilka konsekvenser det fått för maorisk
samhällsutveckling. Frågeställningen är: Hur har förlusten av marken
påverkat den maoriska samhällsutvecklingen? Kan markkonflikterna mellan
maorier och pakhea lösas? Finns det någon framtid för maorierna på Nya
Zeeland?
Den brittiska kolonisationen av Nya Zeeland berodde dels på imperialistisk
tävlan om att lägga under sig nya territorium, men det nya landet fungerade
även som en säkerhetsventil för Englands befolkning som ökade kraftigt under
1800-talet. Det industrialiserade och kapitalistiska samhället hungrade
efter utländska marknader, råvaror, billig arbetskraft och lönsam jord. Den
maoriska identiteten skapades i och med européernas ankomst. Före det fanns
det inte någon gemensam kulturell bas eller nationella likheter att tala om
mellan de olika stammarna. Ordet maori betyder vanlig och användes inte av
maorierna för att beteckna sig själva, istället använde de sig av namnet på
sin stam. Varje stam hade sin maoriska identitet som var kopplad till det
territorium de levde på, dess historia och geografiska karaktär.
I det maoriska samhället tillhörde marken inte den enskilde individen utan
ägdes gemensamt. Det kooperativa ägandet styrdes av tapu som reglerade hur
de gemensamma tillgångarna fick nyttjas. Dessa förordningar omfattade också
den andliga länken mellan stammen och marken. Det kooperativa ägandet
innebar att en enskild individ inte hade rätt att sälja sin andel, vilket
kom i konflikt med den europeiska synen på privat äganderätt genom köp och
inte genom bruk av marken.
Under 1800-talet tillkom en rad nya marklagar, som alla hade samma syfte ?
att lägga beslag på mer mark för kolonisatörernas räkning. Genom Native Land
Act, 1862, undanröjdes det kollektiva ägandet inom stammen, som varit det
största hindret för uppköp av maorisk mark. Maorierna förlorade nästa all
sin mark genom att den konfiskerades av staten, köptes av brittiska kronan
eller genom beslut i Maori Land Court, som utövade brittisk lag.
När det gäller kolonisationens påverkan på det maoriska samhället blir det
tydligt att majoritetsbefolkningens privata ägande av marken har kommit i
konflikt med ursprungsbefolkningens möjligheter att fortsätta sina
traditionella arbeten och sedvänjor. Det går att se framförallt två
konsekvenser som alienationen från marken har inneburit för det maoriska
samhället. För det första har förlusten av marken som den ekonomiska basen
inneburit sämre välfärd, ekonomi och utveckling. För det andra har den
sociala sammanhållningen inom familjen och stammen försämrats genom
införandet av privat ägande och den påtvingade upplösningen av det
kollektiva ägandet.
Kanske kan den speciella status som maorierna åtnjuter genom etnisk
kvotering i parlamentet bidra till varaktig konfliktlösning mellan
maorier och pakhea. Samhällssystemet må än så länge bygga på västerländsk
värdegrund och det brittiska rättssystemet, men i och med att begreppet
bikulturalism har lyfts fram har man kommit en bit på vägen till att skapa
ett mångkulturellt och jämbördigt samhälle där även den maoriska
värdegrunden respekteras. Men det vore naivt att tro att denna omställning
av människors sätt att tänka och värdera varandras kulturer ska löpa smidigt
och smärtfritt. Om dessa förändringar innebär att de måste släppa ifrån sig
mark, makt och prestige till förmån för maorierna torde motståndet vara
stort bland många pakhea. Att hävda sina etniska rättigheter och därmed
sätta moralisk press på storsamhället kan dock vara en framkomlig väg för
maorierna.
Maorierna har gjort anspråk på speciella rättigheter och självbestämmande
som ligger utanför deras individuella rättigheter som medborgare i staten.
Dessa anspråk på självbestämmande...
