I arbetet har olika grundläggningsmetoder för kontaktledningsfundament
undersökts och dokumenterats. Kontaktledningsfundament är ett fundament,
tillverkat av betong med varierande utformning och storlek beroende på
vilken typ det är. Dess funktion är att bära upp kontaktledningsstolpen med
tillhörande stag och ledningar.
Syftet med examensarbetet var att ta fram vilka grundläggningsmetoder för
kontaktledningsfundament som är godkända av Banverket. Studera metoderna,
främst de nya borrmetoderna och utföra en jämförelse av dessa metoder som
baseras på teknik och ekonomi. I studien ingick att kontrollera vilka
ställda krav Banverket har vid granskning och godkännande av nya
fundamentmetoder. I rapporten beskrivs även metoder som förekommit inom
Banverket, men som inte är godkända. Genom att intervjua projektledare från
olika projekt där nya metoder använts, framkom befintlig kunskap,
erfarenhet och personliga reflektioner. Material inom området har
identifierats och dokumenterats.
För närvarande finns det tre stycken godkända grundläggningsmetoder för
kontaktledningsfundament, de är: Standardfundament, BVI-3.1 fundament och
MoFix ? fundament.
En jämförelse visar att MoFix-fundament ger ett välarbetat intryck och att
BVI-3.1 fundament förefaller vara av en något enklare teknik.
Betongåtgången är större vid montering av BVI-3.1 fundament. Det kan
förklaras av att i denna metod nedsänks ett stålrör med diametern 355 mm
som ska fyllas och MoFix-fundamentets betongrör med diametern 355 mm har
ett hålrum på 63 mm som fylls men betong. Vidare observeras att livslängden
är något längre för MoFix-fundament än BVI-3.1 fundament.
Dessa två fundamentmetoder har jämförts med standardfundamentet. Faktorer
som studerats är installationstiden, betongkvalitén, livslängden och om
risk för hastighetsreducering finns. Likhetsgranskningen visade att
borrmetoderna har något kortare installationstid mot grävda fundament.
Betongkvalitén och livslängden talar för borrmetoderna samt att ingen risk
för hastighetsreducering förekommer.
Det krav som Banverket har ställt upp för kontaktledningsfundament är en
tillåten rotation/förskjutning av fundamentet motsvarande en förskjutning
med 35 mm av kontaktledningstråden belägen 5.6 meter över fundamentets
överkant. Medräknas stolpens tillåtna förskjutning ger det en total
förskjutning (orsakad av fundament och stolpe) på 70 mm, på nivån 5.6 meter
ovan rälsens ovankant. Sättningskrav som gäller är att differenssättningen
mellan fundament och omkringliggande jord inte får överstiga 10 cm under en
40-årsperiod. Det råder ett bärighetskarv som är att fundamentets
dimensionerande bärförmåga ska överstiga dimensionerande lastvärde. Även
ett krav på jordning enligt starkströmsföreskriften finns. I dag finns
ingen vedertagen handbok eller föreskrift som beskriver förfarandet med att
få nya fundamentmetoder godkända på Banverket. En ansökan om ny metod ska
skickas till huvudkontoret, där en arbetsgrupp är tillsatt för att behandla
fundamentärenden.
En studie har genomförts, där fem projekt har studerats och dokumenterats.
I studien undersöks vilken metod som valts inom respektive projekt samt
skälen till det gjorda valet. I rapporten framgår även respektive projekts
projektledares personliga reflektion och erfarenhet. Den genomgående
orsaken till vald metod är att sättningar vill undvikas samt att de tågfria
tiderna är korta, varför teknik som ger minimalt ingrepp i banvallen och
metod som är tidseffektiv prioriteras. Erfarenheten av nya metoder är
positiv, logistiken vid produktion upplevs flyta bra och produktionen ...
