Inom stadsdelsområdet Vantör finns ett nätverk med bilfria gångstråk som i många fall är inramade med park- eller naturmark. De nytillkomna stadsdelarna i Sverige byggda på 50 - och 60 – talet karakteriseras också mycket av osammanhängande och utplacerade bostadsenklaver i ursprunglig bevarad natur.
Dock har det offentliga vardagsrummet som tidsperiodens utemiljö planerades till att vara inte uppnåtts, och många av gångstråken inom Vantörs stadsdelar används inte i en större utsträckning. För att ta till vara stadsbygdens möjligheter med värden i den befintliga utemiljön och tillhandahålla trivsamma omgivningar för områdets boende, är det av intresse att uppmärksamma gångstråkens kvaliteter. Men även bristerna jämte mot brukarna av gångstråken är viktiga att förstå för samma orsak, och för att inte gångstråken på sikt ska utsättas för exploatering. Genom en jämförelse av ursprungliga intentioner med dagens avsikter inom stadsplaneringen kan också utvecklingen och aktualiteten av gångstråkens kvaliteter till dagens förhållanden klargöras med de nuvarande behoven beträffande utemiljö.
Arbetet med att uppmärksamma Vantörs gångstråk har fortskridit med hjälp av att studera litteratur om stadsdelsområdet Vantör samt urban utemiljö, tillsammans med information ifrån utförda intervjuer av aktörer verksamma i stadsbygden. Föresatsen har varit att kunna föra fram viktiga aspekter för att generera ökad användning, säkerhet och trivsel på Vantörs gångvägar.
Under en två veckors period i stadsdelen Vantör under vårvintern 2008 så intervjuades representanter av olika verksamma brukargrupper och skötselutförare i Vantörs stadsdelsområde. Intervjuförfarandet utgjordes av kvalitativa intervjuer för att ta del av respektive informants upplevelser och kunskap av närmiljön och i synnerhet gångstråken. Genom att sammanlänka erhållen information med teorier från litteraturstudien har arbetet genererat i en förståelse för gångstråkens brister.
Framförallt renhållningen och skötseln av grönytor tillsammans med bristfällig belysning utmärkte sig som områden där behov fanns för förbättringsåtgärder. Men också vikten av ett holistiskt perspektiv i utformningen och förvaltningen av utemiljön framgick som betydelsefullt för att lyckas med en god utvecklingsspiral för stadsdelsområdet. Det mest fördelaktiga beträffande utformningen av utemiljön torde härvid utgöra en samhällsplanering vilken iakttar både kunskapen som finns hos skötselutföraren tillsammans med brukarnas preferenser.
Positiva genomslag under arbetets gång har varit det engagemang och intresse som påträffats för naturen i närmiljön och gångstråken hos intervjuade aktörer. Ett värnande vilket tillsammans med folkhemsepokens eftertanke med utformningen av smaklig bebyggelse i en naturlig miljö, skapar goda förutsättningar för en positiv stadsbygd. Därutöver lyder avsikterna inom dagens stadsplanering för ett bibehåll ...
