Sovjetunionens sönderfall

Nedanstående innehåll är skapat av Mimers Brunns besökare. Kommentera arbete

Sovjet blev till efter första världskriget, Lenin hette presidenten då. Han är fortfarade en av de ryska folkets favoriter.
När landet slogs ihop var det 15 länder som bidrog till landet sovjet, f.d Ryssland var det klart störst. Andra länder stora länder som var med var b.l.a Ukraina och Lettland.

Alla presidenter under Sovjettiden blev automatiskt älskade, alla gillade dem helt enkelt för att dem blev lärda att älska dem. Dessutom hade dem lite val möjligheter när dem knappt kunde förflytta sig och inte hade några pengar.

Ur Sovjet har det växt upp nya stater, som tidigare var delstater i den mäktiga unionen. Detta till ytan enorma område, med sina många kulturer och folkslag, genomgår en stor omvandling och anpassning till demokrati och marknadsekonomi. Processen är ofta smärtsam och kan ta olika lång tid beroende på kulturella och historiska förutsättningar. Ryssland var navet i Sovjetunionen och dess framsteg och utveckling präglar i hög grad övriga länder i området, liksom hela världen.

Första ryska centralmakten

Den första ryska centralmakten bildades på 1300-talet. På 1500-talet befästes tsarväldet genom den första ryska tsaren, Ivan den förskräcklige. Tsaren hade oinskränkt makt och folket fick leva under svåra förhållanden och underkastelse.

Livegenskap infördes under tsaren Michail Romanovs regeringstid på 1600-talet. Först 1861 togs livegenskapen bort ur den ryska författningen, vilket hade stor betydelse för landets sena industrialisering.

Under Peter den Stores ledning på 1700-talet blev Ryssland en stormakt. Landet förde många krig under den här perioden i sin strävan att vidga landsgränserna och att få tillgång till kustområden och hamnar.


I slutet av 1800-talet växte ett missnöje med tsarväldet fram, vilket ledde till viss demokratisering. Bland annat inrättades ett parlament 1905, Duman.

Revolutionen störtade tsaren


Men demokratiseringen var inte tillräcklig och missnöjet kulminerade i en revolution i februari 1917 då tsaren fick abdikera. Duman och ett flertal arbetarråd, så kallade sovjeter, övertog makten. Men oroligheterna fortsatte och i oktober ledde de fram till en statskupp där kommunisterna tog makten. Ledare för kommunisterna var Vladimir Lenin, Josef Stalin och Leo Trotskij. 1922 utropades staten Sovjetunionen där Ryssland blev den ledande delrepubliken.

Efter inbördeskrigets slut var det ekonomisk kaos och detta ledde fram till att socialiseringsprocessen fick retirera för vissa lättnader i företags- och handelspolitiken. Under 1921-28 tillät "Den nya ekonomiska politiken", NEP, viss privat företagsamhet för att återställa ekonomin. Men samtidigt tilltog terrorn och det politiska förtrycket.

Stalin och planekonomin


Efter att Lenin avled 1924 koncentrerade Josef Stalin makten till sig. Han genomdrev en brutal kollektivisering av jordbruket samt en stor satsning på den tunga industrin. Ett hårt centralstyrt planekonomiskt system byggdes upp. För att genomdriva detta gavs säkerhetspolisen stor makt. Terrorn mot "folkfiender" slog hårt mot alla samhällsgrupper och miljoner människor deporterades och dog i arbetsläger.

1939 undertecknade Sovjetunionen en neutralitetspakt med Hitlertyskland. Men 1941 överraskades Sovjetunionen av det tyska anfallet och deras beredskap var dålig. Tyskarna ockuperade på hösten 1941 ett område som rymde närmare hälften av Sovjetunionens befolkning. Krigets vändpunkt kom vid Stalingrad då Röda armén återerövrade förlorade områden och trängde in i Östeuropa och Tyskland.

Krigets kostnader för Sovjetunionen blev enorma, bland annat stupade 27 miljoner människor. Ändå blev resultatet att landet blev den enda stormakten i Europa med satellitstater i det framväxande östblocket.


När Stalin dog 1953 blev det en maktkamp. Nikita Chrusjtjov ifrågasatte den stalinistiska personkulten 1956 och ville reformera det sovjetiska systemet. Han störtades 1964 och efterträddes av Leonid Brezjnev som återgick till en konservativ politik i enlighet med det stalinistiska arvet.

Gorbatjov och förändringsprocessen

När Michail Gorbatjov blev generalsekreterare för kommunistpartiet 1985 befann sig landet i djup kris med en sjunkande tillväxt. Gorbatjov initierade en förändringsprocess som blev mer långtgående än vad som avsågs. Tanken var att effektivisera samhället och skapa öppenhet i diskussionerna. Men därmed väcktes okontrollerbara politiska krafter vid liv och en upplösning av Sovjetunionens politiska och ekonomiska system inleddes.

Förändringsepoken avslutades med en misslyckad statskupp i augusti 1991. Det politiska initiativet övergick efter det till Boris Jeltsin som var Rysslands nyligen folkvalde president och som blivit en ledarfigur för motståndet mot kuppmakarna.

Sovjets sönderfall - Rysslands självständighet

Efter Sovjets sönderfall 1991 blev Ryssland en självständig stat. Boris Jeltsin hade valts till delrepublikens president samma år och fortsatte som statens president vid självständigheten.

Den gamla sovjetiska planekonomin har ersatts av en fri marknad utan något socialt skyddsnät. Den ryska staten bekostar inte offentlig service som sjukvård, utbildning, pensioner och barnbidrog med mera i samma utsträckning. Arbetslösheten har ökat liksom den organiserade brottsligheten. Det har gjort att stora grupper har slagits ut och lever i fattigdom och misär. Samtidigt har människor vunnit i personlig frihet i och med att yttrandefriheten har stärkts, man har fått ökad äganderätt och man får fritt lämna landet.

Ryssland antog en ny författning 1993 genom folkomröstning. Den ersatte den sovjetryska författningen från 1978. Författningen ger presidenten en stark ställning, men samtidigt måste regeringen ha parlamentets förtroende. Vid oenighet mellan presidenten och parlamentet har presidenten det avgörande ordet.

Presidenten väljs på fyra år och han utnämner regeringschef samt anger riktlinjer för inrikes- och utrikespolitiken. Vid presidentvalet 1996 vann...