Makten över ordet, den sanna definitionen och auktoriteten att uttala sig
är grunden till uppsatsen, såväl teoretiskt som metodologiskt.
Studien är en diskursanalys, vilket ger uppsatsen en tvärvetenskaplig
karaktär, en korsning mellan tre vetenskapliga utgångspunkter och
angreppssätt: statsvetenskapen, sociologin och lingvistiken.
Uppsatsen fokuserar på EU-toppmötet i Göteborg den 14-16 juni 2001, i
efterhand även kallat för "Göteborgskravallerna". Utifrån denna händelse
har vi studerat två aktörsgrupper: demonstranter och myndigheter. Analysen
har utgått ifrån tre centrala begrepp, så kallade nodalpunkter (demokrati,
ordning och våld) och mot bakgrund av dessa har aktörsgruppernas respektive
diskurser, det vill säga samtalsordningar, utlästs. Vi antog inför studien
att den vinnande diskursen i samhället utformas i Riksdagen. Därför
kartlades och analyserades demonstranternas och myndighetsväsendets
respektive diskurser för att jämföra dessa med de uppfattningar som
konkurrerade om inflytande i Riksdagen, i avsikt att utreda vilken
aktörsgrupp som har vunnit störst gehör bland riksdagsledamöterna.
Av resultatet framgår att demonstranterna är den aktörsgrupp vars
samtalsordning förlorar i inflytande, samtidigt som myndighetsväsendets
diskurs som kan ses som den vinnande. Detta framgår i analysen av Riksdagen
som arena, där det diskursiva fältet är mycket tydligt och där maktkampen
urskiljs. De aktörer som här framhåller demonstranternas ståndpunkter är
Vänsterpartiet och Miljöpartiet, vilka själva är så kallade "dubbelaktörer",
eftersom de också deltog i demonstrationerna. I riksdagsdebatten framgår
även att kollektivet och ordningen sätts framför individen, vilket vi
grundar bland annat på förslaget till lagändring angående ett
maskeringsförbud. Detta är en intressant ideologisk förskjutning, i vilken
Vänsterpartiet förespråkar individens rättigheter, medan Folkpartiet det
allmänna och kollektiva. Vänsterpartiets kritik av rådande samhällsordning
och våldsmonopolet tycks också enbart sträcka sig till en "mjukare"
hållning i frågor däribland exempelvis polisens tjänstevapen, istället för
att kräva en radikalt förändrad organisation av samhället. Dessa ...
