Selma/Kejsarn av portugallien

Nedanstående innehåll är skapat av Mimers Brunns besökare. Kommentera arbete

Selma föddes år 1858 den 20 november. Selma växte upp på en liten herrgård, som heter Mårbacka i Värmland. Hon var dotter till löjtnant Erik-Gustav Lagerlöf och Louise Lagerlöf och var deras tredje dotter.
När Selma var tre år vaknade hon en dag och kunde inte gå. Det var något fel på hennes ben och det skulle följa henne i resten av livet.
Nu hade hon inte lika lätt att leka längre och gled lite utanför, hon fick vara inne och leka lugna lekar. Selma var väldigt lugn och allvarlig som barn, hon var mycket begåvad. Selma älskade att läsa och redan när hon var riktigt liten hade hon bestämt sig för att hon skulle bli författarinna. Hon älskade att läsa och senare började Selma skriva sina egna sagor och små dikter, innan åldern tio var nådd hade hon läst ut Bibeln.

Selmas handikapp var mycket jobbigt för Selma, hon led och det märktes. Så hennes pappa skickade henne till sin moster och morbror i Stockholm. Där skulle hon genomgå en operation. Selma fick gå på teater och det hade hon alltid drömt om. Efter operationen blev Selma bättre men hon skulle aldrig kunna springa runt och leka som vanliga barn.
Senare fick Selma vara tärna på ett bröllop, där gästerna mest tyckte synd om marskalken, som fick en halt tärna. Men när Selma läste upp sitt vackra tal fick hon mest uppmärksamhet av alla tärnor på bröllopet. Talet blev mycket uppskattat och det uppmuntrade Selma att skriva vidare.

Selmas Familj fick svårt med pengar och Selma blev tvungen att börja arbeta ¹), då blev hon lärarinna. Fast först pluggade hon litteraturhistoria på lärarinneseminariet i Stockholm.
Selma trivdes med sitt arbete och barnen älskade den fröken de hade fått.
Under sin tid som lärarinna dog hennes älskade far hemma på Mårbacka. Hennes mor Louise var nu tvungen att sälja deras herrgård. Selma lovade dyrt och heligt att hon skulle köpa tillbaka gården en vacker dag. Hennes lön räckte inte långt, så att köpa tillbaka gården var inget aktuellt i dåläget. Ändå trivdes hon med sitt yrke som lärarinna.

Hon började skriva för ’Byrålådan’, en slags tidskrift, innan hon 1890 vann en författartävling. Hon hade skickat in några påbörjade kapitel. När hon vunnit, fortsatte hon med boken, som hon skulle få sitt stora genombrott med. Den skulle komma att heta ”Gösta Berglings saga”. Då blev Selma känd över hela Sverige, som en stor och egenartad författarinna. Några år senare fick hon regeringens uppdrag att skriva en skolbok om Sveriges Landskap och dess människor. Resultatet blev ”Nils Holgerssons underbara resa genom Sverige”.

Selma fick varken några barn eller man, men hon spenderade mycket tid tillsammans med sin väninna Sophie Elkan. Henne reste hon med och på senare tid har det kommit fram att Selma var lesbisk och att Sophie Elkan inte var den enda tjejen hon umgåtts med. Hon hade under sin livstid haft två flickvänner, Sofie Elkan och Valborg Olander. Sofie och Selma skrev brev till varandra ända tills Sofie dog.

Beviset för att hon är en av de största författarna Sverige har haft, visade hon prov på när hon år 1909, som första kvinna mottog Nobel priset. Det var på hösten år 1909 som Selma Lagerlöf fick det. Selma fick Nobelpriset för att hon hade skrivit så många bra böcker och att, genom dom böckerna, har hon gjort Sverige känt i andra delar av världen. Hennes böcker är översatta till många språk och många av böckerna har blivit filmatiserade.
Som sagt var Selma den första kvinnan någonsin, som fått Nobelpriset och år 1914 blev hon dessutom invald som ledamot i Svenska Akademin. Det var Hjalmar Gullberg som höll i inträdestalet, och så här lät det: ”Selma Lagerlöf är drottningen i vår litteratur och den mest berömda av svenska kvinnor sedan Heliga Birgitta”.


På hösten år 1915 köpte Selma tillbaka resten utav Mårbacka. Det var prispengarna som hon fick när hon tog emot Nobelpriset som gjorde detta möjligt.


Lördagen den 16 mars dog Selma Ottilia Lovisa Lagerlöf. Hon blev 81 år gammal. Selmas begravning ägde rum på påskafton 1940.


1992 kom den första 20-lappen. Selmas porträtt och bla inledningen till Gösta Berlings saga är med. Nils Holgersson och hans kända gäss fick också vara med på baksidan. Hon är den första kvinnan
som har avbildats på en svensk sedel.




Källförteckning:
Internet
Sveriges Riksbank, http://www.riksbank.se/, 2003-11-27
Sunne Turism, http://turist.sunne.se/pressrum/lagerlof.html, 2003-11-27
Selma Lagerlöf, http://hem.passagen.se/aeqvist87/index.htm, 2003-11-23
Selma Lagerlöf, http://www.xpress.se/~lasu0830/selma1.html,
Webb master lars.sundqvist@xpress.se, 2003-11-22
Selma Lagerlöf http://home.worldonline.se/ljung/lagerlof.htm 2003-26-23
Bif biblioteket i fokus http://www.bif.se/forfattare.lasso?-database=bif_web&-layout
=web&-response=forfattare_detalj.html&-recordID=33714&-search 2003-11-23
Bok
Siv Svensson-Rune, Första boken om Selma Lagerlöf, Almqvist & Wiksell (200), s 4-32



författare Titel Förlag Utgivningsår

Selma, Lagerlöf Kejsarn av Portugallien Bonniers 1914




Kejsarn Av Portugallien

Jan var en olycklig man, han älskade egentligen ingen förutom sig själv.
Jan och hans fru Kattrina bodde i ett litet hus i skogen.
Det var en regnig dag, Jan satt i det lilla vedskjulet och surade. Kattrina skulle föda och han hade absolut inte lust att bli pappa. När han tänkte på det blev han arg för ingen hade minsann frågat honom om han ville ha barn. Just som han tänkte så stod det en kvinna i dörren. Det var en av kvinnorna som hade hjälpt Kattrina att föda. Hon såg glad ut. Han hade fått en flicka. Jan blev inte alls glad men följde ändå med kvinnan in i huset. Jan kom in huttrande. Det var varmt och skönt inne i den lilla stugan. När han såg det lilla barnet liggandes i hans frus armar blev han alldeles varm. Han älskade barnet. Barnet fick namnet Klara Fina Gulleborg. Jan älskade Klara Fina mer än något annat.
Men nu hade hon blivit stor och begav sig till Stockholm, för att få ihop pengar. Så att familjen skulle kunna bo kvar i sin lilla stuga. När Klara Fina reste blir Jans saknad för svår. Han älskar sin dotter så mycket att han blir galen.

Jag tycker att Selmas sätt att berätta är väldigt lätt att förstå. Hon använder inte krångliga ord i sina berättelser, kanske för att hon har varit lärare och vet hur man skriver tydligt så att alla förstår. Jag upplever att i alla böcker jag läst har hon alltid beskrivit känslor och människor på ett sådant sätt att man lever sig in i historien. Jag grät flera gånger när jag läste. Selma grät även själv när hon skrev boken.
Selma skriver ofta mycket sorgliga berättelser, kanske var hon själv så olycklig så att det avspeglade sig i boken. Jag tror att hon har ett budskap i boken: att man ska vara tacksam och vårda det man har för en dag är det borta.
Om jag ska beskriva boken med ett ord skulle ja säga ’ensamhet’. Jon blir ensam när Klara lämnar honom. Klara blir ensam i slutet när både Jon och Kattrina dött. Kattrina blir ensam när Jon blir knäpp.

Selma berättar mest utifrån, i tredjepersons form så att säga. Tillexempel: För det mesta arbetade han med politik i Stockholm. Han var bara hemma på sin gård några dagar om året.
Jag skulle beskriva hennes berättandeform ungefär såhär, hon berättar som om hon ser allt ifrån ett fönster och ska berätta vidare för en blind vad som händer på andra sidan rutan. Hon använder också mycket dialoger och låter därmed karaktärerna få tala, gör det lite mer levande på så vis. Kejsarn av Portugallien utspelade sig för hundra år sedan. Från att boken började och slutade gick det ungefär 45 år.

När jag läste Kejsarn av Portugallien så såg jag ett samband mellan Klara Fina och Selmas liv. Klaras familj fick svårt med pengar och Klara blev tvungen att börja jobba ¹) och båda åkte till Stockholm. Precis som Selma själv gjorde. Jag ser också ett samband mellan Selma och Jan. Selma betraktades nog mest som en stackars halt flicka och någon som man tog

avstånd från. Samma intryck kunde byborna få om Jan, en stackars virrpanna och man tog nog ett väldigt stort avstånd från honom.
Jag tycker att boken är hemsk när Klara Fina ger sig av för Jan älskade henne så högt. Jag tänkte på om jag skulle åka överge min egen pappa. Pappa skulle nog också bli galen, jag skulle aldrig kunna lämna honom sådär utan att ens höra av mej.
Jag tycker att Selma inte har tänkt på hur mycket man egentligen älskar sin pappa och att man inte beter sig så då, när hon gav Klara en karaktär.
Jag tycker Klara Fina var så otroligt dum, hon förstod nog inte hur mycket hennes pappa älskade henne. Inte förrän det var för sent. Klara sa, att hon skulle överraska dem när hon kom hem, så därför skrev hon inga brev. Hur kan man inte höra av sig till sin familj på nästan femton år?
Det känns nästan som om jag är Klara Fina ibland, jag blir äldre och då kan man reflektera det i att jag ger mig av. Pappa säger ibland tänk när du v...