Humanitär intervention post Kosovo; Resumé Föregånget av hot om militärt våld hösten 1998 inledde NATO, den 24 mars 1999, utan Säkerhetsrådets mandat, flyganfallen mot rest-Jugoslavien (FRY). Den ålderdomliga debatten om en rätt till humanitär intervention aktualiserades på nytt - frågan om relationen mellan två internationella grundprinciper; våldsförbudet och skyddet för mänskliga rättigheter. Uppsatsens undersöker huruvida det finns en rätt till humanitär intervention eller ej efter NATO:s intervention i Kosovo (rest-Jugoslavien) med efterföljande reaktioner. Då historien påverkar framtiden, då man drar lärdomar av det som skett och då tillbakablickar underlättar förståelsen för nuet börjar uppsatsen med en kort bakgrundsbeskrivning om folkrättens historiska förhållande till humanitär intervention och våldsförbudet, fram till tiden för FN-stadgans tillkomst efter en kort introduktion i ""teorin om suveränitetsprincipens grund"". Härefter följer en redogörelse för huruvida en humanitär intervention kan anses rättsenlig eller ej i förhållande till FN-stadgan. Härvid behandlas främst tolkningen av våldsförbudet i art. 2(4), men även möjligheten att intervenera utan uttryckligt eller/och föregående mandat ifrån FN:s Säkerhetsråd - med implicit eller/och ex-post-facto bemyndigande. Under detta avsnitt redogörs även för teorierna kring organisationens effektivitet. I nästa del av uppsatsen tas möjligheten att åberopa en sedvanerättslig reglering till förmån för rätten till humanitär intervention upp. Humanitär intervention såsom ett sedvanerättsligt reglerat undantag från våldsförbudet. Den sedvanerättsliga utredningen delas upp i tiden före och efter Kosovo. Tyngdpunkten ligger på den sistnämnda delen som även följs av en analys av faror och kriterier med/för en humanitär intervention - vilket innebär en glidning över till debattens innehåll de l...
