Hästfamiljen

Nedanstående innehåll är skapat av Mimers Brunns besökare. Kommentera arbete

De första fynden av fossila hästar gjordes utanför London under 1800-talet. Dessa fynd är 55 miljoner år gamla. Fyndet gavs namnet Hyracotherum.

Senare flyttades forskningen till Nordamerika, främst för att det var där alla naturvetenskapliga museer öppnades. Där hittades ett fynd av ett hästdjur som fick namnet Eohippus.

När jämförelser gjordes mellan fynden i Nordamerika och de i London upptäcktes det att det var en och samma djurform. Den vanligaste benämningen för urhästen är det nordamerikanska namnet, Eohippus.

Hästdjuret kommer ursprungligen från gruppen uddatåiga hovdjur, detta innebar att man till en början trodde att Eohippus var ursprunget till hela denna grupp. Vilket innebar att det på sätt och vis lika gärna kunde vara ett annat uddatåigt djur, så som noshörning eller tapir. Fast nya forskningar har visat på att Eohippus är urhästen och inte ursprunget till den uddatåiga hovdjurs gruppen.



Eohippus levde i både den Gamla (Nord- och Sydamerika) och den Nya världen (Europa, Asien och Afrika) detta tyder på att det var lätt att förflytta sig världsdelar emellan. Alltså var jordens land yta mer ihop satt än vad den är idag.

Landskapet var under denna tid väldigt träsk liknande och lerigt, hästen var då tvungen att ha hovar som inte fastnade i detta. Hovarna bestod därför av fyra tår på framfoten och tre på bakfoten. Ursprungshästen var en växtätare, det kan man se på käkens uppbyggnad. Käken och tänderna var djupare än vad de varit på förfadern till hästen.

Det blev även hårdare att leva ju längre tiden gick och för att försvara sig behövde man kunna undfly rovdjur snabbt, detta ledde till att Eohippus ben var längre än förfädernas. För att klara sig undan rovdjur behöver man även kunna kamouflera sig i landskapet, därför hade Eohippus vita fläckar på pälsen, den såg helt enkelt ut som ett rådjurs kid.



Mesohippus var de hästar som dök upp för cirka 38 miljoner år sedan. De levde på bladliknande- och gräsvegetation. Dessa hästar levde endast i Nordamerika. Mesohippus hade en bastantare kroppsbyggnad än Eohippus och benen var även de relativt mycket längre. Tårna var nu endast tre på varje fot. Allt detta tydde på att hästen var tvungen att anpassa sig mer och mer för att kunna leva på blad och för att kunna springa snabbare.

Mesohippus spred sig senare till den gamla världen genom Anchitherium (för 20 miljoner är sedan), men bladätarna dog ut för cirka 12 miljoner år sedan.



Gräsätarnas- och bladätarnas utveckling hade en viktig tid under miocen. Gräsätarna fick en allt djupare käke p.g.a. allt slitage som tuggandet av gräs innebär. Gräsätarna fanns till huvuddelen i Nordamerika, men det fanns en grupp (Hipparion) som flyttade till den gamla världen (10-11 miljoner år sedan). Dessa dog ut under äldre pleistocen.



Den entåiga hästen visade sig för första gången för omkring 15 miljoner år sedan. De härstammar från någon av Nordamerikas tretåiga hästtyper. Förändringen från tre till en tå på varje fot var resultatet av att klimatet nu ändrats från träskmark till ett mera fast och hårt landskap, det berodde även på att de andra tårna inte hade någon funktion när hästen sprang.

Ett antagande är att hästarten Dinohippus är förfadern till dagens hästars släkte, Equus. Equus uppenbarade sig för cirka tre till fyra miljoner år sedan. Denna art är den hästart som haft den största utbredningen av alla fossila arter. Under senaste istiden (12 – 15 000 är sedan) dog många av de Equus arter som vuxit fram, ut. Vad detta berodde på är ännu okänt, även andra djur som mammuten och mastodonten dog ut under samma tid och även här är det okänt varför. Det har spekulerats i att det berodde på klimatförändringar eller på människans inverkan. Detta ledde i alla fall till att Equus dog ut i hela gamla världen och var borta därifrån enda tills spanjorerna senare återinförde dem.



De hästarter som senare utvecklas var prewelskihäst, tarpan, tundrahäst och skogshäst. Dessa gav senare upphov till olika ponny och häst sorter (ponny typ1 och 2 och häst typ 3 och 4). Det är sedermera dessa arter som get upphov till dagens moderna hästarter.

Andra hästarter som finns i världen och är besläktade den ”vanliga” häst...