Bornsjön ligger till största delen i Salems kommun, 3 mil sydväst om Stockholm. Sjön är en sprickdalssjö och består av tre bassänger utsträckta i nordväst-sydostlig riktning. Bornsjöns yta är 6,7 km2 med ett maxdjup på 18,3 m och ett medeldjup på 9,8 m och omsättningstiden för vattnet är 6,5 år. Nederbördsområdets area är 42 km2 och består till stor del av jordbruksmark (ca 1000 ha) och produktiv skogsbruksmark (2500 ha) och inom området finns även återställda och nyanlagda våtmarker.Bornsjön är Stockholms viktigaste reservvattentäkt. Sjön och området runtomkring köptes upp för att skyddas redan 1899 av Stockholms stad, övertogs 1993 av Stockholm Vatten AB. Området kring sjön är sedan 1988 ett vattenskyddsområde, dessa bestämmelser reviderades år 2006 och dessutom godkändes det som naturreservat år 1995. Detta innebär vissa restriktioner såsom förbud att bada, fiska, beträda sjön vintertid och endast vattenvårdsverksamhet får förekomma i och på sjön. Uppgifter från 1970-talet visade att fosforhalterna i yt- och bottenvattnet ökade för att sedan minska i mitten på 1980-talet (Lännergren 1996). 1986 visade Bornsjön indikationer på försämrad sjöstatus vilket ledde till en undersökning år 1987 vilket visade en ackumulation av fosfor i sedimentet i sjöns djuphålor (Pettersson 1987).Syftet med denna studie är att utreda den fosforfrigörelse som sker från sedimenten i Bornsjön idag samt att jämföra resultaten med den undersökning som genomfördes 1987. Utredningen har för avsikt att kartlägga var i Bornsjöns tre olika bassänger det läcker mest fosfor från sedimentet till bottenvattnet och förklara varför frigörelsen eventuellt varierar i sjöns olika delar. I studien används tre olika typer av metoder för att fastställa fosformängden, vilket gör att en jämförelse mellan dessa metoder är möjlig. Sammanlagt provtogs 18 sedimentkärnor vid tre olika tillfällen. Sedimentprovtagningen gjordes i anslutning till ordinarie vattenprovtagningar vilket innebär att vattenanalysernas resultat var tillgängliga. Även ett fosforfrigörelseförsök gjordes in vitro där sedimentkärnor med ovanstående vattenpelare inkuberades i 22 dagar.Resultatet av studiens olika delar visar att det finns mest ackumulerad totalfosfor, under 10 meters vattendjup, med en antagen sedimentdensitet på 1 000 000 g/m3 (muntlig kommunikation Rydin Emil) i Skårbybassängen (BS), 14,90 g/m2, men att det finns mest mobil fosfor i Bornsjöbassängen (BB), 7,08 g/m2 baserat på data från sedimentlagret 0-17 cm. Genomsnittlig totalfosforhalt i sedimentet för hela sjön under 10 meters vattendjup, var vid provtagningstillfället 12,08 g/m2 samt mobil fosforhalt på 6,54 g/m2. Vad som påverkat detta resultat mest är förmodligen det artificiellt tillförda syret i bottenvattnet som skapats med hjälp av en hypolimnionluftare placerad i Bornsjöbassängen. Genom att syresätta bottenvattnet ackumuleras fosfor i sedimentet. Även vattendjupet och provplatsen i sjön spelar en viktig roll i sammanhanget vilket bevisas statistiskt i studien. Fosformängden i vattenmassan under år 2006 maj-oktober var 17,27 µg P/L. Vad gäller metodjämförelsen kan konstateras att resultaten följer varandra relativt väl men att fosforfraktionering är den mest informativa metoden då det gäll...
