Venezuela - resedagbok

Nedanstående innehåll är skapat av Mimers Brunns besökare. Kommentera arbete

Måndag 8/6
Det gick ganska snabbt att köpa en ny dagbok, hittade en på tågstationen i Colombia. Visserligen så är jag fortfarande i Colombia nu med, men på tåget. Det är inte riktigt samma sak.. Usch, svårt att skriva här. Det skakar...
Jaja, dagboken, blev helt kär i den. Alltså, denhär. Som jag skriver i nu.. Randiga, lite halvmatta sidor inuti, och utanpå är det bilder från olika Sydamerikanska länder. Vattenfall, städer, fåglar och sånt. Inte nog med att den är fin, den blir rolig att läsa någon gång, samtidigt som det är en souvenir.. Men somsagt, nu är jag påväg till Venezuela, vi borde vara vid gränsen om en 20-minuter halvtimme enligt Juan. Dethär är såå roligt! Väntar bara på att få stiga av tåget, och in i Venezuelas jagvetintevad. Men det roligaste just nu är nog fågeln som flygit in hit. Ser ut lite som en canariefågel, fast med knallröda öron, och blå mage. Juan har aldrig ens sett den, han som varit här så mycket! Tycker dessa vackra fåglar är så fascinerande, så nu ska jag låta mig fascineras ett tag istället för att skriva.. Och självklart får du reda på allt intressant som händer dagboken!

Usch och fy och blä! Somnade här på tåget, mysigt.. skönt och underbart, trots att det är otroligt fult, stinker svett, fullproppat av människor som trängs, dålig järnväg och smutsigt som attan. Varmt är det också. Men det jag menade var usch och fy och blä är att tåget är paj. Ur funktion lixom. Står still, här. Någonstans. Det är någon motorproblem oah ingen bryr sig. När jag sist frågade en ung kvinna (konstigt nog kunde hon englska!!) som tydligen åker här ganska mycket om när vi skulle kunna fortsätta mot Caracas ryckte hon på axlarna och sa –“Ingen som vet, det kan ta 2-3 dagar innan någon kan göra något åt problemet..” Trevligt va? Nej. Nu har vi alla i gruppen, förutom Juan som är van vid sånhär börjat klaga. Så där är dags för lite rdslgning i gruppen nu. Jag skriver mer sedan om vad som händer eller inte händer. Såvida jag inte dör av värmeslag vill säga. Det är 30 grader ute, i skuggan. Hur många är det då inte här? Säkert 50 grader.

Jo halloj hoppsan! Nu är jag glad och mätt och av tåget. Jag och Maria tog det svåra beslutet att lämna gruppen och ta oss runt här i Venezuela själva. Det var nämligen bara jag och Maria som inte var fast vid att stanna kvar på tåget, trots att alla mådde dåligt, och gärna följt med. Skälen var i stil med –“Men tänkt om tåget startar precis då vi tagit oss av tåget, då är det ju onödigt.” Eller, -“Nej, men tänkt om vi måste GÅ hela vägen till Caracas?” Då sa jag att jag inte ens tänker ka till Caracas, och därmed basta. Juan vart stolt över Maria och mig när vi gav oss av. Pressade oss och våra packningar ut genom ett fönster, eftersom dörrarna inte gick att få upp…
Så efter dagens lilla äventyr så sitter vi här på Gran Barquisimeto Hotel. Ett mysigt litet hotell som vi tog oss till med buss efter att ha vandrat i 1½ timme, inte särskilt mycket okej. Men så nu är vi här, och klockan är snart åttr Barquisimeto ligger öster om Macaraibosjön, om det säger dig något. Ah, juste. Jag nämnde ju något om att jag var mätt.. vi hittade en resturang kallad Restaurante Coroña, ganska dyr, men med trevlig musik och trevlig personal, dessutom god mat. Vi åt majsbullar med tomat och ägg, en vanlig maträtt i Venezuela, men den är lite högtidlig ändå. På resturangen hade de en liten utställningsdel, kostade otroligt mycket pengar så vi gick aldrig in. Hade inte ens med oss så pass mycket pengar, inte efter att ha betalat notan iallafall. Men vi fick reda på en hel del om utställningen ändå.. Den handlade om Gran Colombia, och det var just det dn handlade om. Om man bara tittar på namnet, kanske man tycker att utställningen borde varit i Colombia istället, men en gång i tiden var Venezuela en del av Gran Colombia. Så det är helt rätt, en historisk utställning. Hade mer än gärna velat gå in! Jo, Venezuela, Colombia och Ecuador tillsammans var en gång i tiden ett enda land, Gran Colombia.
Ja... det hade jag ingen aning om, vad lärde jag mig i skolan egentligen?
Maria och jag tillsammans är smarta. Vi kom på varför utställningen var så dyr. Det var invigning av utställningen, invigning för hela utställningsdelen tillochmed, aha, så var ju presidenten där oh skulle hålla ett tal. Kan du tänka dig att jag talat och skakat hand med Venezuelas president?! Tycker inte att det är någon stor sak, det enda med honom som var stort enligt mig var att han kunde Wayuu, ett av Venezuelas indianspråk, det största tillochmed. Naturligtvis kan han spanska också, det är ju det riktiga språket i Venezuela. Och vad har jag lärt mig i Colombia? Jo, att om landet har president, så är landet republik. Då drar jag nu slutsatsen att Venezuela är republik precis som Colombia.
Jag är trött. Det är inte Maria. Jag ska sova nu. Maria ska gå ut och promenera.

9/6 Tisdag
Urk, jag är trött. Inte sen igår, utan igen, på nytt lixom. Maria väckt mig vid sju i morse, hon sa att hon skule ta med mig någonstans dom hon visste att jag tyckte om. Hon vägrade säga vad det var. Då gick jag och la mig i sängn iden och sa att hon fick titta på detdär själv. Hon tyckte jag var fjantig, var jag det? Men när hon sa –“Då åker jag väl och tittar på vattenfallet ensam då”, då bannemig blev det fart i mig! Hoho, dt var en ganska stor utflykt, vi åkte över till andra sidan landet, till Salto del Angel, världens största vattenfall! Det var vacker, och underbart! och alldeles för mycket turister.. Om resan på dit och tillbakavägen hände inget intressant, jag sov hela vägen dit och tillbaka. Maria sa att det inte hade hänt något speciellt, måste säga att jag hade förväntat mig det.
Däruppe, eller därnere rättaresagt, för i åkte nråt i landet, vis vattne var det mysigt, de flesta var turister som var hela förundrade, men det fanns också en hel del gatubarn. Jag och maria om på att vi kunde kalla dom för “saltobarnen”, eller möjligtvis för “änglabarnen” eftersom Salto del Angel.. ja, ni förstår. men tillslut fastnade vi för “saltobarnen”. Dom tiggde, vill ha mat, eller en slant till mat, mest mat, dt var också dt dom fick. En mugg saft här, en brödbit där.. Vi gav bort alla våra mackor, så vi är utsvultna båda två. Äh.. gatubarnen här var som i Colombia, med skillnaden att dehär tiggde mer än sålde små saker. Tycker otroligt synd om dom.
Åh, jag satt och tänkte litegrann nu.. Vi har varit här i två dagar redan! Jagblir förvnad, tiden går så snabbt. Imorrn hade jag tänkt att vi kunde gå på museum och såntdär, och lära oss lite om Venezuelas historia och sånt, ska kolla om Maria är med på det såfort hon kommer ut ur duschen.

Hon tyckte det var en bra ide!

Onsdag 10/6
Maria står och brer mackor som vi kan ha med oss idag, ska ju vara på museum och sånt hela dan är planen. Jag är så slö, morgontrött, men Maria är pigg och.. ja. Underbar. Känns som om hon ordnar allting här, känns inte bra. Men det ordnar sig.. och det är varmt här, jag vill duscha. Duscha i kallt vatten, men det går inte här, det går att duscha i varmt eller ljummet vatten. Det är konstigt. Äh, jag bryr mig inte. Blir bra ändå. Är det bara jag som känner att jag är optimistisk idag? ehhe. Vi skrivs sen.

Yes!! Haft roligaste dagen på hela resan idag! Vi var på något museum som planerat, otroligt skojigt, och jag lärde mig dessutom mycket. Jag är ju inte en såndär som tycker om museum, det är ganska tråkigt enligt mig. Det var väl därför jag uppskattade dethär så himla mycket, det var inte som ett museum utan mer… som… äh, jagvtintevad. Jo! Som ett spel, ett kunskapsspel. Precis! Ett kunskapsspel, det var det rätta ordet. Man gick runt och tittade på saker, läste och provade på. Sen på slutet var det ett litet “test” om hur mycket man hade lärt sig. Så vi gör såhär, som när vi var i Colombia, en liten sammanfattning om vad jag har lärt mig, lixom;
Salto Del Angel är världens högsta vattenfall (trodde inte på Maria när hon sa det..) Jåå, men det är 979 meter högt, dt låter ju inte så myckt eftersom berg brukar vara 3000 meter höga eller så. Åh, förresten, på tal om berg, så finns det ett hööögt berg i Venezuela, gissa hur högt det är? 5007 meter! otroligt. Pico Bolívar heter det berget, ja, Venezuelas högsta. Gissa vilket land som är rikast i Sydamerika då? Jo, Venezuela! Det är oljan man utvinnit frn Macaraibosjön som är värd applåderna för den saken. Otrligt myckot olja, och Venezuela är faktiskt en av världens största oljeproducenter. En stor del av pengarna landet får in på oljan går till att rusta upp sjukhus, fixa till dåliga vägar, och utbildning åt både unga och gamla.
Jag som varit här på riktigt vet ju att det är mycket gatubarn, men jag vet ju inte varför dt finns i de stora städerna? Eller visste inte, rättare sagt, för det lärde jag mig på muset vi var på. Ja, de fattiga flyttar från landsbygden och småbyar till de stora städerna för att söka jobb och få bättre ekonomi, men istället för att få bra jobb och ekonomi, får dom möjligtvis ett dåligt jobb och blir ännu fattigare.
Och en sak jag är “stolt” över; Venezuela är dubblt så stort som Sveriga, och det var precis vad jag sa till Maria häromdagen. –“Venezuela måste vara dubbelt så stort som Sverige”! haha, är jag inte bäst kanske? De berättade också en hel del om katolicismen, finns ju en hel del sånt här. Jag har aldrig vetat ngot om katolicismen , för har varit s himla ointresserad, ända fram tills nu när jag är mitt inne i den. Jaja, det jag har lärt mig om katolska kyrkan är att den är störst i världen, alltså har flest medlemmar. Av ca. 900 miljoner kristna människor är hälften katoliker. Katoliker finns överallt på hela jorden, men för det är religionen inte likadan överallt. Grunden är samma, men inte resten. I katolska kyrkan i Rom, där finns Påven, ledaren för allt (enligt katolikerna). Honom ser alla upp till, och litar på varenda ord som kommer ut ur hans mun. Påven är även Petrus efterträdare, aposteln Petrus. “Påven finns på jorden istället för Kristus”, det var så jag fick det förklarat. Jojusste, ngra gemenskaper ala katolska kyrkor har är de sju sakramenten. De viktigaste är dopet och nattvarden, dopet betyder att man är intagen i kyrkan, och att man äntligen fått komma ner till jorden på riktigt. Under nattvarden blir Kristus själv närvarande, genom vinet och brödet. Bägaren man dricker ur kallas kalk och brödet för oblat. Nattvarden är såpass viktig att den firas varje dag. De andra fem sakramenten minns jag bara två av,konfirmationen och boten. I boten ingår bikt, alltså att man renar sin själ från alla synder man gjort inför en präst. Komfirmationen går ut på att lära känna digsjälv, och vad du tycker och tänker. Att lära dig livets mening, kan man säga. Ja, det var ungefär det jag minns. Visst är det ganska spännande ändå?
Jojo.. imorgon ska vi bara ha roligt. Okejokej! Vi har haft roligt hittils med. Men vi ska hitta något ställe att bada på och gå in till stan här i Barquisimeto och leta efter något roligt härifrån, kanske lite kläder eller musik eller något. Shoppa, alltså.
Imorgon är sista dagen här, sen åker vi till Brasilien. Det vill jag faktiskt inte, skulle vilja vara här med, jag gillar dethärstället. Här har vi visserligen inte träffat så mycket folk, tyvärr. Men vi har inte riktigt brytt oss om det heller.
Vill prata me...