Grekiska mytoligins gudar och myter

Nedanstående innehåll är skapat av Mimers Brunns besökare. Kommentera arbete

Inledning

I det antika Grekland dyrkades många gudar. Vid olika tider av året offrade man till olika gudar och folket litade på att bli beskyddade. Man ansåg att gudarna bodde på berget Olympen, och att gudarna var odödliga.
Historiker tror att myterna, också de som kommer att presenteras i detta arbete, egentligen är sanna historier som baserar sig på människornas minnen av faktiska händelser. Många av myterna är våldsamma och råa och till en viss mån ganska otroliga så alla härstammar inte från gamla minnen, men i vissa fall har man hittat bevis om naturkatastrofer eller liknande som bra förklarar varför människorna kan ha trott att det var gudarna som var i farten.1)

Kort presentation av gudarna

Överguden i den grekiska mytologin är Zeus. Han är åskans och blixtens gud. Zeus kännetecken är blixten och han sänder regn, snö och dagg över jorden. Trots att han är världsalltets härskare, gav han åt sin bror Poseidon väldet över havet och åt sin bror Hades väldet över undervärlden.
Zeus är gift med sin syster Hera, som är himmelens och jordens drottning. Enligt historierna var hon svartsjuk och förföljde sina rivaler med hat. (Zeus gillade att träffa sköna damer, både gudar och människor.)
Zeus har många barn, enligt historierna med olika kvinnor. Men hans mest älskade dotter är Pallas Athena. Hon är både fredens och krigets gudinna (hon represtenterar det ordnade krigets ledare), och Zeus älskade henne så mycket att hon t.o.m. fick låna hans blixt ibland! Apollon i sin tur är den mest älskade sonen. Han har en tvillingsyster Artemis, fria naturens gudinna, som har sitt tillhåll i skogen. Apollon är ljusets, solens och renhetens gud och är samtidigt musikens beskyddare. Fick en lyra till gåva av sin bror Hermes, och spelar ofta på den.
Hermes är gudarnas, främst pappa Zeus, budbärare. Han har skor med vingar, som tar honom över hela Grekland med vindens fart. Ett av hans kännetecken är en gyllene stav, som han också använder när han ledsagar själar till undervärldens rike. Hermes är vägarnas beskyddare, och också rövare dyrkar honom.
Havets herre, Poseidon, är som tidigare nämnt Zeus bror. Han har ett gyllene palats nere i havets djup. Han är gift med Amfitrite, och tillsammans styr de över haven, floderna och stormarna. Treuden (typ en stav med tre spetsar) och delfinen är Poseidons två vanligaste kännetecken.2)

1) Antiken Grekland 1994 s. 12
2) Lindskog 1988 s. 7-11



Zeus andra bror, Hades, härskar över undervärlden. Han är de döda själarnas herre, men räknades också som rikedomens givare (kallas också för Pluton = rikedomsguden) eftersom det är han som ”förvarar” säden som ger näring åt människorna.
Den skönaste av alla gudarna är Afrodite, som enligt legenden är född ur havets skum. Hon är skönhetens och kärlekens gudinna. Hennes lagliga gemål är den fula guden Hefaistos, men hon har en hel del förbindelser med många gudar och människor. Den lille kärleksguden Eros sägs vara hennes och Ares barn.
Hefaistos är son till Zeus och Hera. Han sägs vara den fulaste guden, och han är också halt. Detta p.g.a. att han en gång i en äktenskapstvist mellan föräldrarna ställt sig på Heras sida. Zeus blev så arg att han kastade ner sonen på jorden med sådan kraft att sonen blev skadad. Hefaistos är eldens och smideskonstens gud, och samtidigt uppfinnare av alla metallarbeten.
Åkerbrukets gudinnas namn Demeter har i forntiden tolkats såsom Moder Jord. Hennes dotter Persefone är gift med Hades, vilket gör henne till härskarinna i de dödas rike. Men eftersom Persefone är en slags personifikation av jordens växtkraft gillar hon inte att vistas under jorden. Som en kompromiss levde hon en tredjedel av året i undervärlden med Hades, och två tredjedelar i övre världen med sin mor.
En av de mest populära gudarna i den grekiska mytologin är Dionysos, också känd som Backos. Han är vinets och vinodlingens gud, och tillbads ofta för att få en bra vinskörd. Hans kult i forna Grekland hade en orgastisk karaktär och det finns myter hur främst kvinnor gripits av ”backantisk extas” och irrat omkring i berg och skog i flera dar.1)

Hur Zeus blev övergud

Uranos (Himmelen) var den första och äldste härskaren över hela världen. Hans son Kronos störtade sin som från tronen och tog över makten. Efter detta gifte han sig med sin syster Reia, och fick så småningom sex barn: Hestia, Demeter, Hera, Hades, Poseidon och Zeus. Kronos hade fått höra i en spådom att någon av hans barn skulle störta honom från makten på samma sätt som han gjort mot sin egen far, så Kronos slukade alla barnen vart efter att de föddes. Men Reia lyckades med list rädda den yngsta sonen och lät uppfostra honom i en grotta på ön Kreta.
När Zeus sedan hade vuxit upp, besegrade han sin far och tvingade honom att med hjälp av ett kräkmedel uppfunnet av Uranos maka Gaia (Jorden) kasta upp de slukade syskonen.
Efter att ha tagit makten, gav Zeus åt sina två bröder väldet över havet och undervärlden.2)

1) Lindskog 1988 s. 11-14
2) Lindskog 1988 s. 15


Titanerna och giganterna försökte med våld störta Zeus från tronen genom att torna upp två berg på varandra för att nå upp till Olympen. Hela gudavärlden deltog i de häftiga striderna som pågick i tio år, men till slut var titanerna och jättarna besegrade. Zeus välde var nu tryggat.1)

De olika åldrarna

Den grekiska mytologin delar in tiden i fyra olika åldrar.
När Kronos ännu hade makten rådde guldåldern. Både människor och gudar levde ett liv utan sorger och mödor, fria från krämpor, och levde i ständig hälsa. Jorden gav rikligt med mat, och boskap traskade omkring överallt. Människorna umgicks med gudarna, och när de dog var det i en smärtfri sömn.
Efter den här generationen skapade gudarna en ny, sämre generation. Det här kallas silveråldern. Människorna och gudarna råkade i strid med varandra, och människorna slutade därför dyrka gudarna. Zeus blev så arg av detta att han förstörde hela generationen och dolde den under jorden.
Den tredje åldern var kopparåldern. Då levde människor som var otrevliga. De var hårda, krigiska människor. Men de kunde inget göra mot döden. Hades tog dem alla till sitt rike.
Efter detta skapade Zeus ännu en ny generation som var bättre och rättvisare än den förra. Det här var heroernas, hjältarnas, släkt. De stred i bl.a. det trojanska kriget. De här människorna fick efter döden av Zeus en bostad på de saligas öar där Kronos härskar. Där lever hjältarna ett sorglöst liv.
Den femte åldern är järnåldern. Här bryr sig ingen om sed eller rätt. Livet är bekymmer och vedermöda utan sluta. Vördnaden för föräldrarna, och också för gudarna i en viss utsträckning, är borta. Släktingar och vänner ligger i blodiga strider med varandra. Det här är den sista åldern, den vi lever i.2)

Olika myter

När Prometheus försöker lura Zeus

När gudarna skapade jorden ville de också skapa en varelse som var klokare och bättre lämpad att dyrka gudarna än de djur som nu gick och betade. Zeus valde två av de tidigare besegrade titanerna, bröderna Prometheus och Epimetheus, att hjälpa honom. Han gav de två bröderna en massa gåvor (kunskaper m.m.) som de sedan skulle dela ut. Epimetheus, som enligt myterna var av den lite dummare ändan, började dela ut gåvorna omedelbart, medan Prometheus övervakade arbetet och såg till att ingen dumt gjordes.3)

1) Lindskog 1988 s. 15
2) Lindskog 1988 s. 16
3) Cruse 1975 s. 12-13


Djuren fick vingar, klor, tänder, fjäll m.m. för att kunna skaffa sig mat och för att försvara sig. Vidare fick de många egenskaper för att kunna använda gåvorna: tålamod, mod, styrka, klokhet och trohet. Efter ett tag var förrådet bröderna fått av gudarna slut, men ännu var ingen perfekt varelse skapad.1)
Prometheus och Epimetheus började sitt mästerverk efter långa diskussioner. Prometheus ville att de nya skapelserna skulle likna gudarna: stå upprätt och kunna titta mor himmelen. Han formade människan av lera och bad sedan Eros att andas på lermannen så att han fick liv. Efter det bad han Pallas Athena att ge den nya människan en ödödlig själ. Nu fanns det ett släkte som hade både kroppar och själar. De kunde nu dyrka och tjäna gudarna.2)
Nu när det fanns mer kontroll på jorden och intelligentare varelser, ville gudarna ha mera gåvor. Ett möte, var människorna var representerade av Prometheus, hölls och där bestämdes bl.a. att fler oxar behövdes offras. Eftersom människorna inte kunde ge bort så mycket som gudarna ville ha, övertalade Prometheus Zeus att endast ta vissa delar av oxarna. Zeus ville själv bestämma vilka som var de bästa delarna. Då försökte Prometheus lura Zeus genom att ta benen och inälvorna från en slaktad oxe, gnida in dem i glänsande fett och lägga dem i en hög. I hög nummer två lade han köttet och allt det goda in i djurets päls. På högen placerade han ännu sedan magen (den sämsta delen av oxen), och så bad han Zeus välja vilka delar han ville ha. Zeus såg dock igenom bedrägeriet och tog elden av människorna som hämnd. Prometheus som förstod att människan inte kunde leva ordentligt och utvecklas utan eld stal den av Zeus och gav den tillbaka åt människorna. Zeus bestraffade Prometheus genom att kedja honom fast i en klippa och skickade varje dag en örn för att äta upp hans lever som under följande dag läkte/växte igen. Först efter 30 000 år blev Prometheus befriad från sitt elände, då Herakles (en av de stora hjältarna) sköt en pil genom örnens huvud.3)

Pandoras ask

Myten om Pandoras ask är på sätt och vis en fortsättning på historien om hur Prometheus försökte lura Zeus. Zeus var nämligen fortfarande sur på att människorna hade elden, så han ville skapa någonting som gjorde livet surare för de nya skapelserna. Därför bad han Hefaistos skapa något som människorna skulle anse vackert, men som egentligen var något ont. En gåva från gudarna till människorna.4)

1) Cruse 1975 s. 12-13
2) Lindskog 1988 s.17
3) Bellingham 1990 s.21
4) Bellingham 1990 s.21


Gudinnorna Athena och Afrodite gav henne en hel del egenskaper, och Hermes lärde henne smicker. Gudarna gav den vackra skapelsen namnet Pandora. Hon fördes till Prometheus lite dumma bror Epimetheus, som tog emot gåvan med öppna armar fastän brodern varnat honom från att ta emot något från gudarna. Pandora hade en sluten ask med sig som hemgift från gudarna. När hon öppnade locket flög det ut ur asken alla sjukdomar, plågor, och olyckor som ännu idag plågar människorna. Endast hoppet blev kvar på bottnet på Epimetheus förskräckt stängde locket. Det lär vara orsaken till varför människan alltid har hoppet kvar trots vad som händer..1)

Apollons son Faëton

Faëton var Apollons son, som växte upp utan att se sin far. Sonen bodde i en dal med sin mor och tre systrar. Men han var ändå medveten vem hans far var, tack vare sin mor, och var stolt över sitt arv. Enligt honom var Apollon den största guden av dem alla, t.o.m. större än Zeus. Faëtons stora dröm var att en dag få köra faderns vagn över himmelen. (Apollon var den som såg till att solen gick upp varje dag.) Efter att ha fått lov av sin mor, begav sig Faëton iväg till den Uppgående solens land för att träffa sin far och förhoppningsvis få sin dröm uppfylld. Han lyckades övertala Apollon att låta honom köra den gyllene vagnen, fastän fadern visste att det skulle kosta sonen livet.
Faëton trodde att han skulle klara av att köra den stora vagnen, fast Apollon försökte förklara hur han just och just klarade av det. Men när Faëton fattade tyglarna började de fyra hästarna att öka farten och skenade vilt iväg. Faëton tappade kontrollen och kom alltför nära jorden, vilket ledde till att floderna började torka ut, träden och växterna vissnade, bränder bröt ut överallt och tusentals människor omkom. När Zeus, som sovit lugnt, vaknade och märkte vad som hänt åt hans värld, kastade han en blixt mot Faëton som mötte sin död.2)

Artemis och Orion

Apollons tvillingsyster mångudinnan Artemis levde ute i den fria skogen tillsammans med sina nymfer. Alla hade de svurit att aldrig gifta sig.
En dag hade sju nymfer, kända som Plejaderna, tappat bort de andra och vandrade omkring i skogen. Då såg Orion, Poseidons son, dem och började följa efter dem. Nymferna försökte springa undan, men Orion var stark och klarade av att hålla tempot, men nymferna började tröttna så ropade de Artemis om hjälp. När Orion var på väg att få tag i en av de unga flickorna förvandlades de alla till duvor och flög iväg. Orion glömde bort incidenten och fortsatte vandra omkring i skogen. Efter en stund mötte han själva Artemis, och de två blev omedelbart goda vänner.3)

1) Lindskog 1988 s. 17-20
2) Cruse 1975 s.28-35
3) Cruse 1975 s. 26-27


Apollon gillade inte att hans syster var så god vän med Orion. Han var rädd för att hon skulle glömma bort sitt löfte om att förbli jungfru. För att få slut på vänskapen som troligtvis skulle leda till giftermål, lurade Apollon sin syster in i en skjuttävling. Orion var då samtidigt ute på havet (han hade fått gåvan att kunna gå på vatten av sin far) och gick. Apollon pekade ut Orions huvud som knappt syntes borta i horisonten som mål, och Artemis som inte ville vara sämre än sin bror grabbade tag i bågen och sköt. Apollon trodde att vad som hänt aldrig skulle avslöjas, men vågorna lyfte Orions kropp och förde den till stranden.1)

Herakles tolv stordåd

Herakles var Zeus son, men hans mor var dödlig. För detta hatade Hera honom och försökte göra hans liv så oumbärligt som bara möjligt.
De tolv stordåden, som gjort Herakles till den mest omtalade hjälten i grekiska mytologin, var egentligen tolv uppgifter som han fick av sin släkting Evrystevs. Herakles hade dödat sina söner p.g.a. att Hera hade skickat till honom vansinnets gudinna. Oraklet i Delfi förklarade att han skulle sona sina brott genom att tjäna Evrystevs.
Den första uppgiften var att ta livet att ett osårbart lejon, vilket Herakles strypte till döds. Andra uppgiften gällde att ta livet av den Lerneiska hydran med tre huvuden, vilket inte är det enklaste eftersom det alltid växer ut två nya huvud för varenda man kapar av. Men det odjuret blev också besegrat. Tredje uppgiften var att hämta ett helgat får med kopparfötter som sprang så snabbt att ingen någonsin sett den ordentligt. Efter ett år traskade Herakles hem med fåret i armarna.
Fjärde uppgiften var att föra ett vildsvin som hörjade på ett berg levande till Mykene. När Evrystevs såg odjuret i Herakles armar blev han så rädd att han gömde sig i ett stort kopparfat. Det femte uppdraget gällde att rensa en kungs stall, som var full med gödsel. Herakles ledde tvjå floder in i stallet och så var det rent och fint. Sjätte uppdraget var att få bort en stor mängd rovfåglar som terroriserade människorna vid en sjö. Han fick bort fåglarna, men dödade inte alla.
Den sjunde befallningen löd att fånga in en vild tjur på ön Kreta. Inga problem. Åttonde uppgiften var att fånga människoätande hästar och föra dem levande tillbaka till Mykene. Som nionde uppgift fick Herakles att hämta ett bälte från amasonernas drottning åt Evrystevs dotter. Efter häftiga strider som Hera orsakade återvände Herakles hem med bältet.
Som tionde uppdrag skulle Herakles hämta boskapshjordar som ägdes av en jätte med tre huvuden, sex armar och sex ben, och som vaktades av en enorm herde Evrytion och en tvåhövdad hund Ortros. Herakles dräpte alla tre, och tog med sig boskapen hem till Evrystevs som offrade dem till Hera.2)

1) Cruse 1975 s. 27-28
2) Lindskog 1988 s. 30-33


Från första början hade man kommit överens o...