Följande studie ger inblick i ett stycke av den verklighet som svenska
industriföreträdare lever i. Deras verklighet är, i likhet med alla andra
människors, en verklighet som tolkas och uppfattas på unika och
egenartade sätt. I studien beskrivs hur ett antal industriföreträdare vid
f d Industriförbundet uppfattar den komplexa och politiskt brännande
frågan om klimatförändring och koldioxidutsläpp. Med stöd av
fenomenologisk metod och teori undersöks den innebörd och mening som
klimat- och koldioxidfrågan har för var och en av individerna. De mentala
bilder som är gemensamma för industriföreträdarna, alltså deras
kollektiva betydelsestrukturer, vaskas fram. Den verklighetsuppfattning
som industriföreträdarna delar har sin grundläggning i värderingar,
antaganden och andra subjektiva fundament. Genom att analysera både det
heterogena och homogena i detta ges sammantaget viktiga ledtrådar till
förståelsen av vad som karaktäriserar industriföreträdarnas kultur.
Studien syftar till att kritiskt analysera och skapa förståelse
för vad svenska industriföreträdare har för gemensamma
betydelsestrukturer i förhållande till klimat- och koldioxidfrågan. Det
mänskliga medvetandet har en oupphörliga förmåga att ge mening och
innebörd åt allt som betraktas. Detta ger upphov till komplexa mentala
strukturer av ihoplänkade och hierarkiskt ordnade föreställningar. Att
undersöka förekomsten av dessa relationer i industriföreträdarnas syn på
klimat- och koldioxidfrågan är ytterligare ett syfte med studien. I
förhållande till dessa syften erbjuder det fenomenologiska angreppssättet
åtminstone tre styrkor. Fenomenologin är en vetenskapsfilosofi som ger
empirisk forskning en epistemologiskt, ontologiskt och teleologiskt solid
grund. Fenomenologin är också en konkret vetenskaplig metod som lämpar
sig för textanalys inom ämnen som psykologi och
socialpsykologi. Fenomenologin är därutöver en idéströmning som rymmer
teori om människans upplevelser, beteenden och samspel i dess vidaste
bemärkelse. Dessa styrkor utnyttjas genomgående i studiens olika
faser. Sammanlagt 16 personer har deltagit i studien. Personer har varit
formellt knutna till den särskilda organisation som f d Industriförbundet
inrättade för att hantera klimatfrågan. Det empiriska materialet utgörs
av intervjuer och självrapporter, vilka har analyserats med två olika
fenomenologiska metoder. Genom att koncentrera analysen till de
meningsbärande enheter som individerna oftast, helt spontant och av egen
kraft har givit har också inslagen av partisk tolkning i analysen kunnat
nedbringas till ett minimum. De rena empiriska iakttagelserna har i olika
steg teoretiserats med stöd i bl a fenomenologiskt inspirerad litteratur
och organisationskulturteori. Studiens visar att industriföreträdarna
har ett mycket samstämmigt sätt att uttrycka och förhålla sig till allt
som de uppfattar rör klimat- och koldioxidfrågan. De upptas av nuet och
tänker i mycket liten grad på framtiden, de uttrycker sig med stark
visshet och övertygelse kring det mesta, de använder sakliga och
känslomässigt avskalade uttrycksformer, de framför krav och villkor o s
v. Vidare har industriföreträdarna en synkroniserad uppfattning om att
begrepp som problem/hot, utsläpp, åtgärder,
kostnadseffektivitet/kostnader samt veta/förstå utgör nödvändiga element
för att rama in och karaktärisera hela klimat- och
koldioxidfrågan. Överhuvudtaget uppfattas denna fråga som någonting
komplext och mångdimensionellt - inte som en avgränsad sakfråga. Gruppen
av individer har likartade uppfattningar om innebörden av flera av dessa
begrepp. Utanför dessa "öar" eller domäner av kollektiva
betydelsestrukturer råder dock en till synes kaotisk mångfald av unika
eller t o m motstridiga föreställningar. Studien ger tydliga belägg för
att intrikata och täta länkar förekommer horisontellt mellan olika
betydelsestrukturer. Att ytliga föreställningar underbyggs av andra mer
fundamentala antaganden och tolkningar är påtagligt men studien kan dock
inte blottlägga några mer komplexa hierarkiska relationer. Ur alla dessa
fragment av gemensamma betydelsestrukturer och uttryckssätt har ett antal
övergripande mönster mejslas fram. Industriföreträdarnas föreställningar
om klimat- och koldioxidfrågan är så pass omfattande att det ur empirin
går att härleda delvis allmängiltiga karaktärsdrag för den kultur som
gruppen förenas i. Industriföreträdarna är tydligt åtgärdsorienterade och
deras föreställningar upptas överhuvudtaget mycket av förändring, dynamik
och rörelse. Det finns en klar tendens till att uppfatta åtgärder som
främst fysiska/materiella och naturvetenskapliga/tekniska. Gruppens
allmänna förhållningssätt till klimat- och koldioxidfrågan kännetecknas
av systematik, saklighet, kalkylering och känslomässig neutralitet. Denna
mekaniska rationalitet uppfattas som objektiv. I själva verket anlägger
dock industriföreträdarna ett perspektiv på hela klimat- och
koldioxidfrågan när de betraktar vissa saker som lämpliga, pragmatiska
respektive orimliga och orealistiska. På ett förenklat och principiellt
plan kan industriföreträdarnas gemensamma uppfattning om klimat- och
koldioxidfrågan sägas handla om relationen mellan å ena sidan människans
aktiviteter ("industriella verksamheter", "forskning", "juridiska
regelverk" o s v) och å andra sidan övrig natur i dess vidaste
bemärkelse ("växthuseffekt", "klimatförändring", "koldioxid",
"fossila bränslen" o s v). Trots två ytterlägen i denna relation
uppfattas problem och hot mestadels som någonting kemiskt, biologiskt,
fysikaliskt eller tekniskt. Ett ytterligare kännemärke för
industriföreträdarnas kultur är det ekonomiserade språkbruket. En
företags- och nationalekonomisk nomenklatur tillämpas frekvent och i de
mest skilda sammanhang. Industriföreträdarnas perspektiv på klimat- och
koldioxidfrågan är ett ekonomiserat perspektiv. I studien konstateras det
emellertid inte bara likheter i deltagarnas betydelsestrukturer, utan
också skillnader och motsättningar. De både homogena och heterogena
dragen...
