Varför dricker ungdomar alkohol?

Nedanstående innehåll är skapat av Mimers Brunns besökare. Kommentera arbete

Debatt: Ta reda på varför, inte hur, ungdomarna super bort sin ungdom!

Studier av drogvanorna bland elever i årskurserna 6 och 9 har genomförts inom Sverige i över trettio år, av CAN – centralförbundet för alkohol –och narkotikaupplysning. Under en period som sträckte sig över millennieskiftet utförde de för första gången en undersökning angående utvecklingen i de mellanliggande årskurserna och resultatet av denna visar att det främst är mellan årskurserna 7 och 8 en tydlig förändring sker. Nu i år kom årsrapporten från EU:s narkotikacentrum som visar att ungdomar i Europa, i åldern 15-16 år, har ökat sitt alkoholintag, särskilt då det gäller kraftigare alkoholkonsumtion – det intensiva festsupandet.

Vid underrättandet om detta slår det mig att ungdomen, som länge verkat vara på drift, helt enkelt nu halkat ännu ett steg åt fel håll. Ämnet har varit på tapeten länge, många undersökningar har utförts, men lite har verkställts för att förminska dessa allvarliga siffror. Har undersökningar gjorts med hänsyn till varför ungdomar dricker? Analyser som grävt djupare och inte nöjt sig vid att stanna till där svaren blir enhälliga och anspelar på det som anses vara roligt när det gäller alkohol – att vara onykter. Har man fortsatt och penetrerat ridån av glada tonåringar som enbart vill roa sig och sina vänner, för att finna sanningen som gömmer sig bakom deras glada otvungenhet när ämnet förs på tal? Antagligen inte då det anses tämligen normalt att dricka sprit; vi är en dryckeskultur, precis som våra grannar finnarna och många andra länder runtom oss, både i Europa och i andra världsdelar. Vi dricker, och det är roligt att dricka, det är socialt att dricka, det är praktiskt taget sed att dricka. Och man tar seden dit man kommer, eller hur? Sällan stannar någon upp och frågar: varför? Varför dricker vi/jag/han/hon? Gäller det en inskolad alkoholist dyker svaret upp direkt. En vanlig orsak till alkoholism är depression, sorg. Tårar som rinner ut ur ögonen och måste ersättas med annan flytande vätska in i kroppen igen. Ett kretslopp, ett mycket väl känt kretslopp. Så varför inte reagera starkare när våra ungdomar tydligt visar att de är deprimerade?


Men det ÄR roligt att dricka! Tycker nästan alla jag känner. Förutom min morfar som levde på gatan x antal år och var vad som i folks mun kallas ”A-lagare”, han dricker aldrig nuförtiden. Eller min mor som varje dag kämpar för att få behålla min syster, 2 år gammal, då hennes före detta make, en 53 år gammal alkoholist ansökt om vårdnaden enbart för att göra livet till ett helvete för henne; hon är bara 42, men vägrar röra en droppe. Eller som en nära vän vars telefonsamtal från en hytt på en Viking Line båt häromdagen präglades av orden: ”Jag förstår ingenting, jag sitter här i några spanska killars hytt och jag förstår ingenting, fnitter, fnitter.” Klick. Dagen efter var hennes mobiltelefon borta och hon hade ingen aning om vad hon gjort i spanjorernas hytt, hon kom enbart ihåg några andra människors hytt, en svit, där hon badat bubbelpool. Och till slut jag som har en släkting som är en ansedd affärsman, men som för mig är en man som dricker alldeles för mycket, vilket också går ut över familjen, bland annat över mig. Jag var en av de festande och supande tonåringarna och när jag relativt obemärkt gled in i vuxenvärlden och passerade 20-sträcket, fanns där ingen skillnad på de två världarna, min värld var ändå densamma. Ett tag fanns där bara alkohol, jag drack och jag levde, jag levde och jag drack. Jag var inte alkoholist, jag bara drack för mycket, som det hette då. Alkoholism: ”… den sjukdom som uppkommer genom ett under längre tid fortsatt missbruk av spritdrycker”, (Svenska Akademins Ordbok). Det är det som är att vara alkoholist, att dricka för mycket, för länge helt enkelt. Att min släkting oftast bara dricker 2-3 whiskey om dagen, att jag bara gick ut som alla andra 3-4 dagar i veckan, gör inte vår sjukdom mindre allvarlig än den de alkoholister som hamnat på gatan lider av. Sprit är inte bra för din hjärna, eller din kropp och så fort du intar för mycket utav något som påtagligt skadar dig är det självfallet en sjukdom, kanske även ett beroende på ett undermedvetet plan. Hur kommer det sig att de flesta tror att de vet hur mycket sprit deras kroppar tål, när de i själva verket inte har en aning om vad sprit är, eller vilka effekter det ger?

Dessa ungdomar har otvivelaktigt roligt, för stunden. Någonstans under ytan vilar dock sorgen, vars melankoli visar sig genom den tunga ångest bakfyllan dagen efter medför; den som får varenda människa, gammal som ung att deklarera ett löfte att aldrig mer dricka en droppe! Om något måste det vara ett tecken på att allt inte står rätt till; i sådant fall torde vi väl vakna upp till kvittrande fågelsång och strålande solsken, inte bultande hjärtan, hamrande huvuden och dundrande åska?

Det tycks mig som att människor inser de väldiga problem alkoholen medför och är, men samtidigt lägger dem på hatthyllan som man säger, inte riktigt förstår att de måste tas itu med, att de verkligen är reella om än mindre påtagliga än annat. Ännu mindre tycks de förstå, eller bry sig om, vad som är bakgrunden till dessa svårigheter, dvs. vilka problem som orsakat att alkoholen blivit införd, så pass tidigt i ungdomens sociala leverne. Jmf den medeltida människan som rördes av döden var gång någon dog då kyrkklockan hördes slå för den döde; där kan man tala om att leva mitt i livet och att inte kunna skjuta på sina bekymmer, än mindre negligera att ta itu med dem överhuvudtaget. Nuförtiden knuffas och puffas det på problemen, sopas under mattan, skjuts fram. Det är t.o.m. skamligt att vara sjuk; du tappar håret för att du har cancer och kanske ska dö, men du döljer det för att du skäms över hur du ser ut och du skäms över det faktum att du är sjuk och att det står skrivet i din panna. Precis som cancer är alkoholism en sjukdom och att börja dricka tidigt kan ibland vara ett symtom på den sjukdomen. Ska vi förvänta oss att ungdomar själva ska ta ansvar för sina liv, när de knappt vet att de lever en gång? Ska vi räkna med att de själva ska stanna upp och säga att det får vara nog med drickat och nu ska vi hitta på något annat roligt för att ta itu med våra problem och bekymmer, kanske gå i terapi; låter inte det som ett trevligt alternativ?

Nu menar jag inte att detta gäller för alla våra tonåringar här i Sverige, det jag vill uppmärksamma är att det är ett faktum att det finns alkoholism även i den åldersgruppen, eller symtom på det, som mi...