Dikt analys

Nedanstående innehåll är skapat av Mimers Brunns besökare. Kommentera arbete

Jag mötte en Jätte
En dag i September så sprang jag till skogs
det var dagen då Petter och gubben
grälade, kastade saker och slogs,
så jag sprang till den halvhöga stubben

Jag satte mig ner för att vila en stund
men då kom där en underlig jätte
hans blick mötte min och i nästa sekund
så frågade han vad jag hette

Hans röst var så djup att det dallrade till
uti löven på kvistar och grenar
jag svalde nervöst och satt alldeles still
hans blick var en sån som förstenar

Men jätten såg snäll ut, han log lite smått,
så med pipig och osäker stämma
sade jag varför till skogen jag gått
och berättade hur det var hemma

Jätten la pannan i djupa veck
och han gnuggade dystert sin haka
han lade mig uti en jättestor säck
och gick till sin grotta tillbaka

Där stektes jag långsamt till middagsmat
och blev saltad och skuren i bitar
jag blev buren till bordet på silverfat
man är dum, om på jättar man litar

Jag blev middag, det har ni nog redan förstått
till en jätte och även hans fruga
Jag smakade nog inte alls särskilt gott
men jag antar väl att jag fick duga



Dikt analysen

En dag i september- En dag jag minns väl,
Sprang jag till skogs- jag försökte gömma mig
Så jag sprang till den halvhöga stubben- Gömma lögnen bakom en dålig ursäkt

Jag satte mig ner för att vila en stund- Jag fundera över vad jag gjort
Men då kom där en underlig jätte- och jag fick genast dåligtsamvete
Hans blick mötte min- Vad hade jag gjort?
Så frågade han vad jag hette- Hur kunde jag göra något sånt här?- samvetet talat

Hans röst va så djup att det dallrade till, uti löven på kvistar och grenar-
Av ren ångest fick jag magknip och skakade i hela kroppen
Hans blick var en sån som förstenar- det malde i huvudet på mig

Men jätten såg snäll ut, han log lite smått- Jag kan förtränga och glömma att detta hänt
Så med pipig och osäker stämma, sade jag varför till skogen jag gått- men rädd över att någon skulle få veta..

Jätten la pannan i djupa veck- Mamma kom in i rummet och frågade
Och han gnuggade dystert sin haka – om jag hade något att dölja bakom min rygg
Han lade mig uti en jättestor säck, och gick till sin grotta tillbaka- Du måste reda upp detta, tänkte jag, låta henne få veta och sedan kunna förlåta

Där stektes jag långsamt till middagsmat- stunden innan jag skulle berätta, drabbades jag av samvetskval
Och blev saltad och skuren i bitar- de sved nog till för både mig och mamma
Jag blev buren till bordet på silverfat- då jag fick blotta min hemlighet totalt
Man är dum, om man på jättar man litar- Kände mig lurad av att jag litat på någots som kallades samvete

Jag blev middag,- Hon blev inte direkt glada,
Till hans jätte och hans fruga- men mitt dåliga samvete gästades nu av ärlighet
Jag smakade nog inte alls särskillt gott- Mamma tog upp mig i famnen, och jag väntade på skäll
Men jag antar väll att jag fick duga- Men istället kysste hon mig på kinden, och sade att jag fick låna hennes högersko om jag bara frågade henne innan.


I dikten, får jag känslan av att personen i sig är väldigt liten, med tal om ordet jätte. Dåligt samvete fick man, hur liten saken än var man hade gjort. Oftast så var det inte så f...