Ondskan

Nedanstående innehåll är skapat av Mimers Brunns besökare. Kommentera arbete

Författare: Jan Guillou
Förlag: Piratförlaget
År: 1981
Gegner: Självbiografisk roman

Huvudperson: Erik

Person beskrivning: Erik är en kille från Stockholm, han bor med sina föräldrar och sin lillebror. Först är han ganska så elak, han slår andra för att fortfarande kunna vara ledare i ”gänget”. Men han tycker illa om våld och trappar ner på det. Hans sadistiske far tycker om att slå honom, med diverse ”våldsinstrument”. Han använder bl.a. en hundpiska med en liten metallbit i änden, så att Eriks hud rivs upp. Erik är alltså bra på att slåss och har goda kunskaper av vad våld innebär, men innerst inne är han god. Erik är också väldigt duktig på sport, framförallt simning.
Pierre är Eriks kompis på internatskolan, hans enda riktiga kompis. Han är en rik kille som också kommer från Stockholm, men som egentligen bor i Genève. Han är ganska tjock och ogillar sport (tillskillnad från Erik), han betraktas som plugghäst och är bäst i klassen.

Miljö- och personbeskrivning: Boken utspelar sig först i Stockholm på realskolan där Erik gick, där beskriver han vad dom gör, vad dom säger och vad Erik tänker mer än själva miljön. Sedan utspelar sig boken på internatskolan Stjärnbergs, några mil utanför Stockholm. Här beskriver han lite mer hur det ser ut, t.ex. när Erik kommer dit och får sig en titt på idrottsanläggningen: ”de röda kolstybbsbanorna verkade perfekt skötta, fotbollsplanen var jämn som om den byggts med vattenpass och gräset var saftigt och välklippt utan kala fläckar”. Han beskriver även personerna och hur de rör sig och va de gör mycket bra som t.ex. här: ”dom flinade upp sig lite nervöst och rörde på sina löjliga garder samtidigt som dom tog ett tveksamt steg framåt så att dom var inom räckvidd”. Jag tycker att Jan Guillou har lyckats väldigt bra med miljö- och personbeskrivningar, man får en egen bild av hur det såg ut där och vad som hände och så. Det tycker jag är väldigt bra, för man (i alla fall jag) skapar sig en egen liten värld där boken utspelar sig och det känns som om man själv är där och ser och hör allt som händer.

Handling: Erik går på en Realskolan i Stockholm och är ledare över sitt gäng. Gänget lånar ut pengar till folk och kräver ränta, om man inte betalar tillbaka så får man stryk. De använder pengarna till att äta på en grillbar och köpa vetelängder och sådant. Andra får även stor respekt för dem och vågar inte säga emot. Efter ett tag börjar de sno grammofonskivor ifrån skivaffärerna i närheten av skolan och sälja billigt på skolgården. Tillslut tar polisen gärningsmännen på bar gärning, men Erik var inte med, för hans jobb var bara att organisera stölderna. Men det inleds förhör på skolan och hans så kallade kompisar sviker honom, de berättar om våldet och att dom inte vågade göra annat än att lyda honom. Så Erik blir relegerad från Realskolan och alla andra skolor i Stockholm får reda på vad han gjort så han kan inte fortsätta sin utbildning i stan. När han kommer hem och är beredd på ett rejält kok stryk, är det bara hans mamma hemma. Hon vet redan om att han blivit relegerad och har kontaktat en internatskola utanför Stockholm, redan samma eftermiddag reser han dit. På den nya skolan hade han tänkt att han skulle börja ett nytt liv, utan våld, ingen vet ju vem han är och om hans bakgrund där. Men den nya skolan är som en egen liten värld, med sina egna lagar. Där möter han en annan sorts ondska än den hans far utövar, det kallas ”kamratuppfostran”. De äldre uppfostrar de yngre. Våld förekommer varje dag och man tvingas utföra olika tjänster åt de äldre. Käftar man emot eller gör nått som inte rådet tycker om, får man ett straff av rådet eller så blir man utmanad i rutan. I rutan finns inga regler, bara att den som kryper ut först förlorar. Rådet är som en liten domstol som delar ut straff, det är de äldre eleverna som får sitta i rådet. Lärarna låtsas inte om våldet, men Erik tycker att det är fel. Han ställer sig emot kamratuppfostran och utmanas därför i rutan och vinner. Han slåss bra och tål mycket stryk, så han får respekt, ingen vågar slåss mot honom mera. Förutom när han är i underläge, så rådsmedlemmarna hittar på andra rent ut sagt för djävliga metoder för att försöka tysta ner honom, få honom att lyda. De binder fast honom en kall natt, i armar och ben så att han ligger som ett kryss, sedan häller de växelvis kokande och iskallt vatten över honom. Därefter överger de honom. Den som tillslut kommer för att rädda Erik är skolsköterskan. Hon stod inte ut längre, utan hjälper Erik att bli frisk igen. Han hade inte klarat säg levande därifrån om han legat där naken och iskall längre. Erik vill så klart hämnas för deras dåd, men man relegeras om man klår upp rådsmedlemmar och det här är Eriks sista chans att få en utbildning, så han biter ihop. Mitt ibland ondskan har han också en vän, Pierre, hans enda riktiga vän. Det är den enda som han kan lite på och de står varandra väldigt nära. Men eftersom rådet inte rår på Erik ger de sig på Pierre, eftersom de vet att Erik skulle göra vad som helst för honom. De vill få Erik relegerad, men först måste han ju bryta mot någon regel. Pierre står inte ut, så han lämnar sedan skolan och Erik blir ensam kvar. Erik möter också kärleken på skolan, visserligen är det en pojkskola, men det finns också ett antal finska servitriser där. Tillslut lyckas Erik ta sig igenom tiden på skolan och hämnas på rådsmedlemmarna. Utan att bli relegerad och kan återvända till Stockholm, där han ska börja ett nytt liv. Men först måste han få stopp på sin far och hans onda gärningar.

Omdöme: Det här var den bästa boken jag läst, den var så verklig. Det är ju något som författaren själv upplevt, så det blir mycket verkligare. Det är en sådan bok som man ligger vaken halva natten och läser för att man inte kan lägga ifrån sig den, man vill veta hur det ska sluta, hur det ska gå för Erik. Miljö- och personbeskrivningarna var också väldigt bra, det är lagom mycket så man själv får en bild av vad som händer och hur det ser ut. Det gör att man rycks med i boken och skapar sig en egen bild av vad som händer. Jag tyckte den var väldigt ...