Röde Orm

Nedanstående innehåll är skapat av Mimers Brunns besökare. Kommentera arbete

Han var rödhårig, stubbnäst och blek i hyn och blev med tiden känd som Röde Orm eller den Vittfarne. På sin första vikingafärd hamnade han av misstag, men innan han var hemma igen hade han hunnit med att plundra en kastiliansk lantgreves slott, tjäna som galär-slav och soldat i livvakten hos Kalifen i Cordova, Buga pannan framför allah, dricka jul hos Kung Harald Blåtand och vinna hans dotter Ylva, samt driva in danagäld hos kung Ethelred och låta döpa sig.

Röde Orm är en äventyrsbok, som utspelar sig i sen vikingatid. Boken handlar om Orm Tostesson, en reslig och stor bondeson från Skåne, och hans äventyr och liv. Orm blir bortrövad av vikingar på jakt efter får, och de tar med honom på en resa ut i världen när han då försöker rödda sina får, arbetandes som rorsman, utan lön, och mot sin vilja. Efter ett litet tag blir Orm väldigt positivt behandlad av besättningen och blir inte behandlat som en slav längre, och han börjar känna sig hemma på haven. Orm blir en del av besättningen och de ger honom tillnamnet Röde Orm, på grund av hans röda skägg och hår. Han lär känna rorsmannen, Toke, närmast honom, väldigt väl. Orm och Toke blir nära vänner, och hamnar i konungens, Almansurs, tjänst tillsammans. De tjänar honom i några år, och återvänder sedan till Norden.
Orm kommer i kontakt med den danske kungen, Harald Blåtand, och de bygger upp en vänskap.
Haralds dotter, Ylva , ser med varma ögon på Orm, och han ser med varma ögon på henne, och efter att ha övertalat Harald Blåtand, gifter de sig och flyttar till Orms hem i Sverige. Orm har tack vare sina resor i världen blivit en rik man, och tillsammans med Ylva bygger han gården Gröning, där de slår sig ner för att leva. De får barn, och lever ett gott liv. Men, en dag då Orm ska handla skin av Gotlänningar, stöter han på en blind karl som påstår sig vara hans bror. Orm som inte tror på karln tar med honom hem, för att där låta sin mor avgöra om det är hans bror eller ej. Det visar sig att det är det, och av sin bror får Orm en skattkarta som leder till en skatt brodern grävt ner. Orms nordiska blod vaknar då till liv igen, och han skaffar sig en besättning och sätter av österut, för att utöka sin rikedom.


Mina åikter

Röde Orm är en spännande bok. Det var så spännande så jag läste båda delarna. Berättarspråket är kort och snabbt, skulle jag vilja kalla det. Händelserna är det viktiga och det finns inte många långa beskrivningar. Boken är skriven på gammalsvenska och det passar i Röde Orm eftersom den utspelar sig på vikingatiden (även om de inte pratade precis så på den tiden). Jag tycker att språket är svårt att förstå, men det blir enklare när man väl vant sig vid det. Boken är också hela tiden berättad med glimten i ögat, riktigt rolig på vissa ställen, men det verkar aldrig vara medvetet. Ett stort plus är också att Frans G. Bengtsson beskriver vikingasättet på ett mycket trovärdigt sätt, det märks att han har läst på och tagit tid med boken.
En sak som jag inte riktigt vet vad jag tycker om är att Frans G. Bengtsson på flera ställen i boken berättar slutet. Han skriver redan i andra kapitlet att "Orm lever länge och blir berömd." Jag gillar i och för sig att få reda på slutet, för då slipper jag oroa mig, men å andra sidan hade boken blivit mycket mer spännande och jag inte vetat.
Slutet gillar jag ändå. Det är ett bra slut där man får reda på vad som händer med alla personer i boken. Jag tycker att det är irriterande när man har en massa frågor när en bok slutar.
Jag tyckte att Röde Orm var bra. Den var spännande och lite rolig.

Hjältemod
Att vara hjälte är inte lätt. Det är inte något man bara kan vara. Om man är en hjälte är man bara det i inersta inne, att vara hjälte det är att sätta sit liv i fara fär andra det är i allafal vad jag tycker om hjältemod. I boken visar Orm hjältemod genom att kriga för sin överlevnad och andras. Han måste kriga för att visa att han är en hjälte, en sak då alla ville vara på den tiden.
Om man skulle kolla up hjätemod i ordboken står det:
"heroisk; hjälte-;hjältomodig"



Heder
Heder är när någon litar på dig och du inte sviker denna person. För i tiden hade man mycket heder, människo-liv var dödade för heder, för den som sa något illa om kungen (till exempel) blev halshuggen eller något och det var bara för att kungen inte ville förlora sitt heder. Om man lovar något som man inte håller då förlorar man sin heder. Orm visar sitt heder t...