Den svenska kyrkan och Nazismen

Nedanstående innehåll är skapat av Mimers Brunns besökare. Kommentera arbete

Inledning:
Under tolv år satt den tyska nationalsocialistiska arbetarpartiet vid makten och dess tid präglas av mänsklig förnedring och terror. Något som kyrkans män hade en unik möjlighet att göra något åt på grund av sin moraliska auktoritet i det tyska samhället. Istället får vi här läsa om den tid då Svenska kyrkan avvecklar sin relation till staten och hur präster som biskopar gång för gång blundar för vad som sker.
Frågan som vi alla ställer oss är; hur kommer det sig att så få präster och biskopar i den svenska kyrkan förmådde sig att följa i Jesus spår vid det kanske mest kritiskaste ögonblicket i mänsklighetens historia?

Källdiskussion:
Arbetet i denna uppsats ligger mer i sökandet efter materiel än i själva skrivandet. Ämnet som valts är, Den Svenska kyrkan och hur den påverkats av nazismen och det har åtskilda gånger känts som om jag tagit mig vatten över huvudet. Antingen finns det böcker om Svenska kyrkan eller nazismen, men sällan står de tillsammans. Men ett sökande efter präster och biskopar och deras memoarer har lett till en hel del användbar information och nya sökvägar. Dock hade jag stora problem med att hitta boken, Vår svenska kyrka under nazismen, den bok som jag tänkt att hela mitt arbete skulle ha byggt på. Jag fick aldrig tag på den på grund av att den var felplacerad på det enda biblioteket som hade den, vilket ledde till att jag fick tänka om.
Efter att ha varit på de flesta utav de bibliotek som Uppsala har att erbjuda och efter timmar ute på nätet har jag lyckats få fram ett brett urval fakta från journalister, professorer och diverse kursmateriel. Jag har använt mig av källor som jag anset varit tillförlitliga och varit skrivna för båda hållen, men även texter som är extremt positiva mot nazismen och extremt negativa etc. Jag kan gott säga att jag fått en bred syn på det hela och gjort uppsatsen rätt neutral.
Dock måste jag påpeka att jag är förvånad att det är så pass mörklagt. De talas inte om det och det skrivs inte om det, inte för att det är orätt utan för olika moraliska skäl. Det är det som gjort mig mest förvånad, att detta ämne ännu idag är så outforskat. Men det är även det som göra denna fråga intressant, att utforska området om kyrkans lära och tro, dess ideologi eller snarare teologi som verkar stå i bjärt kontrast till nazismen.


Undersökning:
Kyrkan har två huvuduppgifter, den bör dels vara frivillighetskyrka och dels folkkyrka. Man kan alltså inte begränsa kyrkans uppgift till en slags andlig sfär tvärtom, kyrkan har en eminent politisk funktion. Nationalsocialismens huvuduppgift var att som antidemokratiskt politiskt parti se till att de nordiska underlägsna raserna skulle utrotas. Med tiden skulle dessa två ”religioner” mötas och förändra de svenska kristna folkets vardag.

Under 1930-och 40-talet var många inom den Svenska kyrkan tysklandsvänliga. Man hade genom tradition mycket nära kontakt med den tyska evangeliska kyrkan, tyskland var ju trots allt Martin Luthers hemland. Man såg tyskland som en motvikt mot kristendomens största hot, Sovjetunionen och kommunismen. Det Svenska folkets intellektuella liv dominerades i stort sett av tyskt inflytande och ideal.

Ansiktena utåt:
Nazismen och deras ledare Hitler började växa sig allt större i Tyskland och skapade diskussioner runt om i världen.
Till en början reagerade den Svenska kyrkan relativt positivt på nazismen. Man tilltalades av dess antikommunism och moraliska kritik av demokratin. Man uppfattade den nya ordningen som ett försök att ställa samhället på en ny fast moralisk grund som var byggd på kristna värderingar .
1933 gick nazisterna ut med att de ville att samtliga präster inom den tyska evangeliska kyrkan skulle vara ariska och gifta med ariska kvinnor, vilket ledde till att kyrkan splittrades och de tyska kristna ställde sig på regimens sida. Detta var det första som kom att bekymra Svenska kyrkan. Svenska präster och biskopar började nu ta ställning till nazismen.
Ärkebiskopen Erling Eidem, som till en början varit mycket försiktig i sin kritik till nazityskland var politiskt konservativ och rädd för kommunister. Han var styrelseordförande 1934-43 vid Lutherakademin där det mesta utbytet mellan den Svenska kyrkan och den tyska ägde rum och var villig att betala mycket för att behålla sina kontakter med Tyskland. När han 1941 gavs information om Gestapos övergrep och euthanisi-projektets dödande av sinnessvaga och epileptiker i Tyskland valde han att inte protestera offentligt utan agerade genom sina kontakter, men mest för agerandets skull än dess mål att befria judarna. Vilket kan ha berott på att den Svenska kyrkan såg kriget som en uppgörelse mellan stormakterna Frankrike, Tyskland och England, det var alltså inget krig mellan ideologier . Men när ”Bekännelsekyrkan”, som vägrade att acceptera att kristna med judiskbarkgrund skulle särbehandlas gick ut med sin åsikt angående arierparagrafen, bytte han sida direkt och förklarade att den tyska kyrkan annars skulle isoleras internationellt . Med sig hade han nu biskoparna Gustaf Aulén och Torsten Bohlin samt dåvarande teologiprofessorn Anders Nygren som delade de flesta utav hans åsikter. Gustaf Aulén, som var en av de inom den Svenska kyrkan som tydligast utåt protesterade mot nazismen, men som ständigt fick utså kritik från alla möjliga håll för sin hållning och hotades ett flertal gånger till livet. Aulén framträdde vid en rad olika protestmöten och brännmärkte nazismen i sina skrifter.
För många andra framstod nazismen som en positiv motvikt, bland dom var Biskop Bo Giertz, som bl.a. ansåg att sprida nazismens budskap bland ungdomar var något positivt och Martin Nilsson, kyrkofullmäktige från högerextremiska, antisemitiska och flyktingfientliga SNF (Sveriges Nationella Förbund). Även prästen Torsten Åhlander var nazistvänlig och representerade nazisterna i Vankiva kommunfullmäktige 1934-1938 .
Inom NSAP fanns en svensk nazistisk propagandagrupp som gick under namnet ”Den stridande kyrkan” och bestod av unga mc-åkande präster som sysselsatte sig med att köra runt i Göteborgstrakten och dela ut nazistiska flygblad. Men det var få tysksympatisörer som trädde fram offentligt. Många valde att istället skriva insändare i kyrkliga tidningar där de visade sitt stöd för Tyskland och nazismen .

Biverkningar efter åsiktstagandena:
Man vet inte riktigt hur stark nazismen påverkade Svenska kyrkan före och under krigsåren, eftersom mycket är mörklagt men i stort sett reagerade de kristna som de övriga svenska folket. Det fanns smågrupper som motarbetade nazismen på alla sätt och vis, det fanns grupper som hyllade nazismen och ansåg att det var deras plikt att fylla dens krav och så fanns det den stora gruppen som i tysthet fortsatte sitt liv utan att försöka påverkas av nazismen. Opinionen för de svenska judarna var mycket svag och antisemitismen växte sig allt starkare både inom och utom kyrkan. Likgiltigheten över nazismen och dess följder hade nått folket och motståndet skulle komma allt för sent .

Göteborgs stiftstidning, som då inte var något officiellt stiftsorgan hade under hela kriget en positiv syn på Hitler och nazismen, vilket berodde mycket på att tidningens redaktör Ivar Rhedin. Rhedin, ansåg som många andra att Hitler var en god kristen och hans försök att bromsa och förbättra den rådande moralupplösningen var goda. Nazisterna hade som mål att förbättra de sociala förhållandena och minska arbetslösheten, vilket förstärkte Rhedins syn på nazismen .
Men det får inte glömmas att det fanns grupper inom den Svenska kyrkan som tidigt reagerade på nazismen och antisemitismen. Redan 1933 kunde man läsa ett upprop, som var undertecknat av ett sextiotal representanter från Svenska kyrkan, teologiska fakultet och diverse frikyrkor, mot de tyska judeförföljelserna i flera svenska dagstidningar. Den svenska ekumeniska nämnden, som bestod av företrädare för stats- och frikyrkor var ständigt aktiva i motståndskampen mot nazismen. De vädjade bl.a. till präster runt om i landet att ta avstånd från antisemitismen. Vilket, efter en bra tid, ledde till att de svenska biskoparna framförde en vädjan om hjälp till judiska flyktingar .

En av anledningarna till att den svenska kyrkan var så tyst i frågan kring nazismen har berott mycket på att statens linje under de första krigsåren var att hålla Sverige utanför kriget. Ärkebiskopen ville i sin tur hålla kyrkan utanför partipolitiken men kände ändå en slags skyldighet att stödja regeringens utrikespolitik. Kritik mot kyrkan skulle kunna leda till ockupation och därför valde kyrkan att hålla tyst. Men då och då trädde en och annan biskop eller präst fram och ville protestera, men de gavs då omedelbart order om att tystas ner av utrikesdepartementet och kyrkan lydde .



Slutdiskussion:
Om kyrkans agerande under andra världskriget är rätt eller inte finns det skilda meningar om, min mening är att de skötte det hela väldigt fegt. Då de hade chansen att göra något åt hela situationen valde de att blunda för egen vinningsskull. De som sätts högt upp och ges makten utav folket har en skyldighet att sedan agera utifrån folkets bästa. Visserligen har kyrkan gjort många bra saker, men de kompenserar inte alla de misstag och felaktiga beslut som tagits och mest besviken är jag på ärkebiskopen. Han om någon ska agera utifrån folkets välbefinnande, oavsett hudfärg eller religion.
Hur nazismen kunde låtas gå så långt kommer jag aldrig att kunna förstå och hur folk kan tycka att andra är mindre värda på grund av deras religion är absurt. Men fakta kvarstår, det kommer alltid att finnas idioter i vår värld och vi får aldrig sluta att kämpa mot dom.
Jag önskar att kyrkan hade bjudit nazismen på ett kraftfullt och kompakt motstånd. Det hade chansen att påverka sistuasionen, de kunde ge Hitler ett motstånd. Men så var inte fallet, det lät det ske och inga ursäkter eller anledningar i välden kan någonsin bortse från det....