Internet och demokrati

Nedanstående innehåll är skapat av Mimers Brunns besökare. Kommentera arbete

Innehållsförteckning: sida:



Inledning: 3

Syfte och frågeställningar: 3

Tillvägagångssätt: 3

Källkritik: 3

Sammanställning: 4

Slutsatser: 6

Sammanfattning 6

Källkritik: 6

Bilagor: 7















































































Internet är här. På allvar.

Vi har sett att Internet har stora möjligheter, men också stora risker. Hur kan nätets genombrott komma att påverka den politiska situationen i Sverige? På nätet är Yttrandefriheten okontrollerbar, förtal sker överallt, och mitt i alltihopa finns de politiska partierna… Men i dessa tider, när färre människor än någonsin orkar gå till valurnorna, kanske Internet kan bli den representativa demokratins räddning?





Syfte

Syftet med denna uppsats är att se om Internet kan bli den svenska demokratins räddning, eller i alla fall få lite klarhet i vad Internet kan erbjuda demokratin.





Frågeställningar

Hur påverkar Internet demokratin i Sverige? Möjligheter – Risker

Kan internet till exempel öka/minska politikerföraktet?

Röstning på nätet, kan det vara demokratins räddning?





Tillvägagångssätt

När jag funderade på hur jag skulle skriva denna uppsats kom jag fram till att jag inte ville använda Internet som min huvudkälla för information. Jag har fastnat i den källan för många gånger förut, att man tänker att ”jaja, bara jag söker lite på Altavista så hittar jag säkert mängder av information som jag kan använda till min uppsats”. Men alltför ofta står man då där med bara en massa osammanhängande material, och har inte en aning om hur man ska sammanställa sin uppsats. Eftersom min uppsats grundar sig på Internet så var det dock ofrånkomligt att jag skulle använda nätet i alla fall lite grann. Jag beställde en del broschyrer på nätet, och surfade även in på partiernas hemsidor. Jag har också pratat med min farmor och farfar om ämnet, och främst då varför de trodde att människor inte röstade. Mina farföräldrar var tidigare väldigt aktiva inom ett svenskt stort parti, och hänger med bra i den nya tekniken med Internet bra. Jag läste igenom rapporter, och tänkte till ganska rejält själv. Sedan satte jag mig ner och skrev, skrev och skrev.





Källkritik

Mina källor speglar egentligen bara en sida av min uppsats. Jag har inte funnit någon människa eller något dokument skrivet av en människa som är riktigt emot Internet. Jag försökte då tänka själv vad som skulle kunna brista i Internetdemokratin, och tycker att jag kom på några ganska bra punkter. En ganska stor del av mitt informationssökande har bestått av att jag har surfat runt på Internet för att söka inspiration lika mycket som information. Jag gick in på mängder hemsidor, vissa inte ens relaterade till min uppsats bara för att komma på hur Internet kan hjälpa fram demokratin. En nackdel med nätet är ju att man egentligen inte kan vara säker på vem som har skrivit ett dokument. På partiernas officiella hemsidor man dock vara säker på att det är partiet som själv skrivit allt som står, och att de är ansvariga för det.











Sammanställning



Internet, historia

Internet startade som en universitetsrörelse i början av 1980-talet. Universitetsstudenter, lärare och andra kunde lägga upp sina filer på universitetets server, och därmed blev de tillgängliga för alla som hade en dator ansluten till universitetets nätverk. Det dröjde inte länge innan man förstod möjligheterna med detta projekt, och Internet började spridas utanför universitetet, och resten är, som det brukar heta, historia.

Idag är alla länder anslutna till Internet, men det är endast i västvärlden och i en del länder i Asien som Internet fått sitt stora genombrott. Sverige och norden är ledande vad gäller andelen anslutna människor. Färska undersökningar visar att mer än hälften av Sveriges befolkning surfar (går in på hemsidor) regelbundet. En hemsida är en plats på Internet där man kan finna text, bilder, filmer och ljudfiler. Vem som helst kan idag skaffa en hemsida, och det är mycket svårt för myndigheter etc. att kontrollera alla hemsidor som ligger uppe på nätet…

Alla svenska riksdagspartier har idag hemsidor på Internet.

Teknikens framfart på Internetområdet är obeskrivligt snabb, det kommer nya, kraftfullare datorer hela tiden, och dessutom blir uppkopplingarna snabbare.



Demokratin på nätet

Möjligheterna med demokrati på Internet ligger i att man kan nå ut till människor på ett nytt sätt. Internet som medium är också helt nytt och revolutionerande. Interaktivitet av det slag vi skådar på Internet har aldrig varit möjlig tidigare. Man kan diskutera i diskussionsgrupper, man kan sköta sina bankärenden, man kan kostnadsfritt och snabbt skicka brev till andra sidan jorden och få svar inom några minuter.



Politiken i Sverige

I Sverige har man sedan länge haft representativ demokrati på olika nivåer. Vart fjärde år röstar man fram de som ska styra landet i Riksdagen. Det är 349 människor som sitter där och representerar de olika partierna proportionellt mot antal röster de fått av folket. Vi röstar dessutom fram kommunalstyrelser och kommunalråd som styr mer lokalt. De senaste åren har antalet röstande människor i Sverige sjunkit konstant. (se bilaga 1) Valdeltagandet har inte varit så lågt på 40 år som det var 1998. Endast 81.4 % av alla röstberättigade (alla svenska medborgare över 18 år) tog sig till urnorna 1998. En orsak till detta kan vara att antalet invandrare ökar i Sverige. Dessa människor kan oftast inte det svenska språket, och detta gör det svårt för dem att förstå något av den politiska debatten. Partierna kan inte rimligtvis trycka upp broschyrer och partiprogram på alla världens språk, utan måste inrikta sig på svenska och kanske engelska, men inte heller detta språk behärskas av en särskilt stor grupp invandrare. En annan orsak till att färre och färre människor röstar kan vara det ökade politikerföraktet. Vi hör ju ständigt talas om diverse skandaler med sprit, strippklubbar och skattebetalat snask. Det var länge sedan våra partiledare var heliga figurer i stil med Palme och Erlander. Även en rekorderlig kille i stil med Carl Bildt känns tyvärr långt borta från dagens ledare. De röstberättigade människorna kanske struntar i att rösta för att det ”endast finns rötägg i politiken i alla fall”…

En tredje anledning till det minskande röstandet tror jag är att människor inte bryr sig längre. Det var annorlunda i slutet av 60-talet och hela 70 och 80-talet. Då hade människor det lite knapert, och ville ju påverka detta till varje pris. Nu i dagens läge har de flesta människor det bra ställt. Mat på bordet och tak över huvudet är en självklarhet för nästan alla. Ytterligare en orsak kan vara att det faktiskt är jobbigt att gå till vallokalerna. Dagens människor är så vana vid bekvämligheter att de antagligen inte känner för att ta sig till urnorna.

En fjärde orsak kan vara att det är för långt mellan valen, och därmed hinner den politiska debatten dö ut.





Vad kan då Internet göra på dessa fyra punkter?

Invandrarfrågan: På partiernas hemsidor finns partiprogrammen tillgängliga för alla. Med dagens teknik är det inte alls svårt att genom ett enda musklick ändra texten till ett annat språk. Partierna borde alltså anstränga sig för att, på Internet, bli mer internationella och då inte bara på engelska. Man kan även fixa chattar och email-listor på andra språk än svenska, och därmed göra det möjligt för invandrare att även diskutera politiken och få andra människors åsikter än partiernas. Internet gör det förövrigt möjligt för invandrare och andra att läsa dokument och tidningar på andra språk allmänt också, alltså inte bara gällande politiska frågor utan om nöjen, sport och vanliga nyheter. Detta kan göra att man känner att man trots att man inte befinner sig i sitt hemland är en medborgare i världen, att man hör hemma någonstans och därmed borde vara med och påverka där man bor.

Politikerföraktet: Denna fråga är lite knepig, då Internet kan påverka denna trend åt båda hållen. Det är ju inte bara partierna som har hemsidor på Internet, miljoner privatpersoner har det också. På dessa hemsidor kan man lägga upp vad man vill, utan att någon egentlig kontroll sker. Det är visserligen förbjudet enligt den nya Personuppgiftslagen att skriva någons namn på Internet eller publicera bilder på personer utan deras tillåtelse. Denna lag är dock i det närmsta skrattretande, då ingen myndighet kan kontrollera alla hemsidor på Internet. På partiernas hemsidor kan partiledarna på en egen spalt där de skriver om vad de gjort den senaste veckan, eller om någon speciell fråga de vill prata om, de kan få berätta vad de kände och varför de ”tog den där tobleronen på kontokortet”. De kan kort och gott få uttrycka sin åsikt, eller sin version av en ”skandal” om de vill det. Privatpersonerna med hemsidor har givetvis också denna möjlighet, och kan därmed påverka människor att tro saker om partiledare eller andra personer i rampljuset.

”Sofflock-frågan”: E-handel, email och e-reklam. Varför inte E-röstning? Elektronisk röstning tror jag skulle få upp valdeltagandesiffrorna ett par procentenheter. Okej, man kan tycka att det är slappt att inte orka rösta. Men med dagens röstningssystem måste människorna maka sig till en lokal som kanske ligger flera kilometer ifrån deras hem och stå i kö för att stå bakom en gul skärm och skriva namn och kryssa i rutor. Det är ju nästan en heldag! Med Internet-röstning skulle man kunna koppla upp sig, gå in på en hemsida och fylla i ett formulär på fem minuter. Detta torde tilltala de unga som idag är latare än någonsin, i alla fall om vi får tro de undersökningar som gjorts. E-röstning kanske inte bara skulle göra det enkelt att rösta igen, utan till och med coolt…

Den politiska debatten dör ut: Nej, inte på nätet! På internet är det lätt att hålla igång debatter och argumentationer i så kallade forum och diskussionsgrupper. Åsikterna sprudlar på nätet, och det blir lättare att ha en åsikt när man inte ens måste sätta ut sitt namn. Heta debatter skulle kunna skapas på nätet, om bara partierna lade ner lite möda på att få igång tekniken och starta upp ett bra system.



Nackdelar med Internet

Internet kan ibland låta för bra för att vara sant. Men det finns nackdelar med detta världsomspännande nät. Den största backdelen är bristen på kontroll. Yttrandefriheten på nätet är total. Det finns mängder av sätt att komma undan lagen, och yttra precis vad man vill. Detta är något som svenska och internationella extremistgrupper har tagit vara på på deras hemsidor där de öppet talar om vad de står för. Åsikter som ofta strider mot svensk lag. Källkritiken på nätet är mycket svår, när man lägger upp sin hemsida behöver man inte skriva ut vem det är som är ansvarig för det som står skrivet.

Den andra stora nackdelen med Internet är att vi kan få en helt ny klassbildning i samhället. De som är uppkopplade, och de som inte är det. Den sistnämnda gruppen kan hamna efter på många sätt eftersom de inte har tillgång till nätet. I dagens samhälle klarar man sig bra utan Internet, men gör man det i morgondagens? Allt mer information blir tillgänglig på Internet, och om människor använder Internet flitigt så kommer antagligen mycket information att enbart kunna fås tag på på Internet. Dessutom kommer fler och fler arbeten att kräva

IT-kompetens, och denna grundas bäst hemma i pojk- eller flickrummet framför sin egen dator och sitt ”eget” Internet. Om man nu har en egen dator… Man kan alltså hamna utanför samhället lite grann om man inte har tillgång till Internet. Detta försöker man förebygga genom att i skolorna satsa mycket pengar och resurser på att eleverna ska lära sig om datorer och IT.





Slutsatser

Med Internet kommer nya möjligheter. Jag tror att människor kan återfinna intresset för politiken som fanns tidigare med hjälp av Internet, om partierna bara lägger manken till och fixar ett bra system för debatter och kanske till och med röstning på nätet i framtiden. Men där ordet ”möjligheter” finns med, finner man också oftast ordet ”skyldigheter”. Och detta är ingen undantag. Jag tycker att staten är skyldig att se till att Internet sköts på ett bra och lagligt sätt, och också att alla människor har tillgång till WWW. I dagens politiska situation behöver staten verkligen göra något, det kan inte fortsätta som det är nu med förakt och bristande intresse. Internet kan vara detta något. Tekniken finns ju, och dessutom är det fort...