Jag, jag, Jag!

Nedanstående innehåll är skapat av Mimers Brunns besökare. Kommentera arbete

Jag, Jag, Jag!

Boken är skriven av författaren Unni Drougge. ”Jag, Jag, Jag!” kom ut 1994 och var Drougges första roman. Unni har även arbetat som redaktör och formgivare för flera magasin och är vid sidan av sitt författarskap en ofta anlitad skribent.
Andra böcker som hon bland annat har skrivit är ”Hella Hells bekännelser” och ”Andra sidan Alex”. ”Andra sidan Alex” är en fristående fortsättning på ”Jag, Jag, Jag!”.

Våren 1977 rullar punken in över Europa och Sex Pistols har gjort skandalsuccé med ”Anarchy in the UK”.
Universitetsstuderande Sophie Amundsen flyttar till akademikerstaden Lund där punkrevolten går trögt fram. Hon är modig, kaxig och inte så lite självfixerad. Sophie gör vad hon kan för att spränga gränser och tar för sig av vad livet har att erbjuda. Men samtidigt djupt inom sig känner hon ett stort vemod.
Hon pluggar på psykologlinjen och anser sig kunna blixtsnabbt genomskåda andra. Men om sig själv vet hon ingenting. Hon känner sig ”ödslig och bortkommen” och längtan att ha ett stabilt förhållande är stor. Att kunna säga ”min kille och jag”, att kunna ha en fast punkt i sin tillvaro att kunna luta sig tillbaka på.
I lund träffar Sophie lesbiska tjejen Åsa som precis har ”kommit ut”. Hon är den personen som Sophie hittar stöd och råd hos.
Ett av hennes råd var: ”Sup, Så får du självförtroende!”.
Läs! Hörde Sophie sina föräldrars röster skrika. Hon lyssnar på båda.
I hennes värld är allting till för att testas, åtminstone en gång. Hon åker till London men några tjejkompisar och går på nattklubbar och träffar olika punkband. Den smutsiga leran i Roskilde var någonting annat som var ett måste. Droger och sprit som följer med punkrevolten. Allt är till för att testas. Sophies motto i livet blir: ” om du inte känner att du lever, vad är det då för mening att leva?”.
Men samtidigt emellan allt festande och alla ”one-night-stands” längtar efter att kunna säga ”min kille och jag” och för första gången i sitt liv ha ett stadigt förhållande. En svår ekvation om man samtidigt vill vara fri och helt oberoende. Sophie hinner både lämna och bli lämnad av pojkvänner. Många ansikten passerar förbi ex den samlingsgalne Aron som senare upptäcker hippievärlden, den modemedvetna Krister som älskar allt punk står för, Urban med det rödlockiga håret som är sångare i punkbandet Exem.

Allt eftersom tiden går slutar Sophie på psykologlinjen och flyttar till Göteborg. Där får hon jobb som musikskribent för en tidning. Genom sitt arbete får hon träffa nya och uppkommande punkband och recensera flera festivaler. Det är genom sitt yrke som hon träffar Alexander. Hans hår är stubbat och mörkt. Han har en silverring dinglandes i ena örat och en grov silverkätting runt halsen. De trasiga, svarta levisen hänger på höfterna med hjälp av ett nitbälte. Sophie ser med en gång att denna varelse är den hon vill sak vara hennes. Hennes fast punkt i den annars så upp och nedvända världen hon lever i.

Språket i boken är någonting mittemellan svårt och lätt. Det är tillräckligt lätt för att kunna utvidga sitt ordförråd, men tillräckligt lätt för att det ska vara en ”flytande läsning”.
Det är en bok som speglar väldigt mycket hur det fortfarande är idag och jag personligen kände väldigt mycket igen mig och vid flera tillfällen blir jag generad för de pinsamheter som Sophie råkar utför. Det är en bok jag varmt skulle rekommendera att läsa, oavsett vad man gillar för bokgenre. Det är kort och...