Ondskan

Nedanstående innehåll är skapat av Mimers Brunns besökare. Kommentera arbete

Författare: Jan Guillou
Titel: Ondskan
Utgivningsår: 1981
Huvudperson: Erik


Boken handlar om Erik och utspelar sig någon gång i mitten av detta sekel. Det är lite svårt att veta när. Någon gång på 50-talet eller tidigt 60-tal.

Boken är skriven med en rätt så vardagligt språk. På en del ställen i boken så är språket mer formellt, till exempel när han konfronterar "rådet" vilket passar alldeles utmärkt. Texten är liten, vilket i bland kan vara lite jobbigt att läsa. Den är inte så tjock, runt 300-400 sidor.

Den utspelar sig först i Stockholm hos hans familj och sen på Stjärnsberg, en påhittad överklass internatskola nära Sigtuna.

Personbeskrivning & Omgivning:

När boken börjar så bor han som sagt hos sin familj som består av mamma, styvpappa, en lillebror och så förstås han själv. Hans Styvpappa är väldigt sadistisk, och utsätter varje dag Erik för psykiskt såväl som fysiskt våld. Det gör att Erik varje dag måste försöka uppträda på ett lämpligt sätt och väluppfostrat som möjligt när han befinner sig hemma för att slippa bli slagen så mycket, vilket han ändå blir. Han blir väldigt psykiskt stark genom att han anstränger sig för att inte tänka på smärtan, och inte visa sin far med något ansiktsuttryck vilken otrolig smärta han faktiskt får stå ut med. Sitt beteende hemma skiljer sig tvärt emot hans beteende i skolan. Han genomför ett väl utstuderat system som går ut på att låta elever låna pengar av han och hans gäng, och sen låta dom betala tillbaks med skyhöga räntor. Den som inte betalar tillbaks blir misshandlad.

Genom att Erik blivit misshandlad hela sitt liv så är han otroligt bra på att slåss, och planerar alltid i detalj hur han ska misshandla en annan och vad som ska bli brutet eller förstört. Han och hans gäng genomför också ett system som går ut på att snatta grammofonskivor, och sen sälja dem till andra elever på skolan. Till slut spårar det hela ur och de blir avslöjade. Skolans ledning förhör dem alla en
för en. Erik som tror att hans kompisar är riktiga kompisar och därför lojala mot honom misstar sig stort. Han får ta all skuld, och blir relegerad från realskolan. Hans mor vet hur mycket stryk han kommer att få om hans far får reda på vad han gjort, och skickar därför iväg honom samma dag till internatskolan, Stjärnsberg.

Internatskolan:

När Erik åker till internatskolan, Stjärnsberg, så bestämmer han sig för att starta om från början och aldrig mera bli utsatt eller utsätta någon för psykiskt eller fysiskt våld. Verkligheten blir en annan. Skolan har en princip kallad "kamratuppfostran" vilket går ut på att de äldsta eleverna (fjärderingarna) är fullständiga härskare. Vuxna och lärare ser igenom fingrarna med att de yngre eleverna måste putsa de äldres skor, gå tjänster åt dem, och stå ut med att ibland bli utsatta för misshandel för uppfostringens skull. De mest fruktade är "rådet". "Rådet" består av några av de äldsta eleverna.

De har till och med mer makt än rektorn, och de bestämmer straff åt dem som är ett hot mot skolans orättvisa regler och sätter sig upp mot de äldre. Erik visar rätt snart att han vägrar ta emot orättvisor enligt skolans "kamratuppfostran" och blir därför många gånger tufft straffad av rådet. Han kämpar starkt emot orättvisorna, fastän nästan ingen står på hans sida. Han har en trogen kompis, den första riktiga kompisen i hans liv. Han heter Pierre, och fastän han är tjock, klumpig, svag och åker på mycket stryk så visar han ett mycket mod när han vågar stå ensam på Eriks sida. Det gör att han blir mycket mobbad och misshandlad.

Till slut så står inte Pierre ut längre, utan ger upp och flyttar tillbaka till sin diplomatfamilj i Schweiz. Erik bestämmer sig för att hämnas på rådet som gjort att han och Pierre fått stå ut så mycket våld, diskriminering, och pennalism (kamratförtryck). Han maskerar sig och smyger på kvällstid ut för att genomföra sin hämnd. Han lyckas misshandla nästan hälften av alla medlemmar i rådet. När han till slut är klar med sin skolgång efter två år så har han trots allt ändrat ordningen lite. Rådet finns kvar och pennalismen finns kvar, men han har varit den förste som vågat stå upp mot alla orättvisorna och på det viset visat ett ofattbart mod. Under hela sin tid på Stjärnsberg så har han aldrig en enda gång återvänt för att konfrontera sin far utan bevarat hatet inom sig. När han sedan kommer hem så tror hans far att han kan fortsätta med sin misshandel på Erik. Men så småningom blir det tvärt om och det blir Erik som slår Styvpappan för att äntligen bli av med ondskan som han själv burit på mycket länge.

Omdöme:

Jag själv tyckte boken var riktigt bra men jag måste också påpeka att boken behandlade ganska mycket våld men även mycket gott vid sidan om allt våld.

Det Erik gjorde sist var mycket starkt gjort av honom men även för läsaren var det förväntat att det som hände skulle hända.
Jag uppfattade språket som användes i boken lite svår att förstå p.g.a. att jag aldrig använt vissa ord eller uttryck som användes i själva boken ”Ondskan”.

Det var kanske inte den bästa boken jag läst, men ändå var den så verklig. Det är ju något som författaren själv upplevt, så det blir mycket verkligare.
Det är en sådan bok som man bara vill veta vad som händer med Erik och hur allting går till med honom i den fruktansvärda Stjärnsberg.

Miljö- och personbeskrivningarna var också väldigt bra, det är lagom mycket så man själv får en bild av vad som händer och hur det ser ut. Det gör att man rycks med i boken och skapar sig en egen bild av v...