Ondskan

Nedanstående innehåll är skapat av Mimers Brunns besökare. Kommentera arbete

Boken Ondskan är skriven av Jan Guillou. Boken släpptes år 1983 och det är delvis en självbiografi om hans uppväxt.

Erik som huvudpersonen i boken är fjorton år och uppvuxen i Stockholm med sin sadistiske far, mamma samt lillebror.
Erik gick till en början på Läroverket i Stockholm där han var en stökig elev, han umgicks i ett gäng som misshandlade folk och begick snatterier.
Erik var drivkraften i gänget, antagligen för att han var så van att få stryk av sin sadistiske far. Fadern slog Erik dagligen med hundpiskor, klädborstar och annat dylikt.
Detta förekom ofta efter middagarna och Erik var alltid syndabocken. En dag åkte gänget fast för snatteri och misshandel och detta ledde till att Erik blev relegerad från Läroverket. Eriks mor var då tvungen att sälja sina tavlor som hon ärvt för att ge Erik en andra chans på internatskolan Stjärnsberg. Erik såg detta som en möjlighet att ordna till sina betyg så att han kommer in på gymnasiet.

Stjärnsberg låg i Sörmland cirka 10 mil från Stockholm. Skolan hade bra lokaler, fin idrottsanläggning och en utmärkt simhall. Erik var nämligen en väldigt skicklig och begåvad simmare. Men Erik märkte ganska fort att Stjärnberg inte var något paradis. På skolan regerade fjärderingare och rådisar med såkallad kamratuppfostran.
Kamratuppfostran gick ut på att lyda fjärderingare och rådisar, dessa skulle uppfostra eleverna som gick på realskolan.
Eriks ända kompis på skolan var Pierre som var hans rumskamrat. Pierre var en mycket intellektuell person och en av dom intelligentaste på skolan. Han hade toppenbetyg i alla ämnen förutom idrott. Dom som ofta drabbades av rådisarna var dessa som utmärkte sig i idrott. Rådisarna ville vara överlägsna inom alla sporter, så Pierre klarade sig ganska lindrigt undan ifrån rådisarna, innan Erik kom vid säga. Rådisarnas hade olika regler som drabbade de utsatta. Om man nu skulle slå en rådis så blev man relegerad med omedelbar verkan. Den ända gång du fick slå en rådis är var när man befann sig i rutan.

Det var nu Eriks tur att få känna av den ondskan som kom från rådisarna. Allt började med att Erik hade vägrat att putsa von Schenkens skor. Detta ledde till massor av lördagsöndagar och straffarbeten, eftersom Erik käftade i rådet. Rådisarna ville se Erik i rutan men Erik vägrade i början, ända tills han märkte att alla på skolan började kalla han för råttan. Så en dag bestämde han sig för att kliva in i rutan, i rutan fick han möta två rådisar som han brutalt slog ner. Rådismedlemarna vart total chockade. Och dom började hacka ner på Pierre. Pierre orkade till slut inte med Stjärnsbergs andan, så han slutade.

Erik vart då ensam i ett tag, tills han träffade Marja en av flickorna från mässen som han vart förälskad i. Men rådisarna misstänkte något mellan Erik och Marja och detta spred sig till rektorn. Så rektorn avskedade Marja med omedelbar verkan. Erik hämnades på rådisarna genom att klä ut sig och slår dom en efter en. Men Erik klarar sig ifrån att bli relegerad. Eftersom skolan inte har några bevis emot han.

Erik klarar till slut de två åren på Stjärnsberg, han får dessutom bra betyg. Men när Erik kommer hem till sin familj så kommer fadern in och vill se på betygen. Han ser då att Erik har toppenbetyg i de flesta ämnen förutom i "uppförande & ordning". Dessutom har fadern fått höra att Erik skall åka och träffa sin älskade Marja. Fadern tar med Erik in på sitt rum för att ge Erik stryk. Men vad fadern inte förstår är att Erik har växt till sig och blivit en stark sextonåring full med hämnd i sina ögon.

Egna kommentarer:
Boken utspelar sig i mitten av 1900-talet. Skolan håller en väldigt hög klass, och det är nästan bara dom rikaste i Stockholm som gick på Stjärnsberg, proletärer och medelklass existerade inte denna högerorienterade miljö. Skolan heter igentligen Solbacka, fast den är nedlagd nu. Jan Guillou använder ett "vuxet" språk i boken, men det är ändå väldigt lätt att läsa. Jag tycker personligen att boken är betydligt bättre än filmen. För i filmen så ser man inte när Erik t ex. slå...