Ondskan

Nedanstående innehåll är skapat av Mimers Brunns besökare. Kommentera arbete

Ondskan som är skriven av Jan Guillou är vad många tror än självbiografisk berättelse. Boken handlar om huvudpersonen Erik och hans ungdomsår. I boken får vi följa Eriks familjeförhållanden där han har en våldsam, till och med sadistisk far, en nedtryckt mor och en lugn inställsam bror.

I skolan får Erik ut sin inre ilska genom att dominera sina klasskamrater, han är gängledare och han gör småstölder på diverse affärer. Han lånar även ut pengar till ockerränta. Allt detta tvingar honom att lämna skolan och hans sista chans blir en internatskola. Han lovar sin annars ganska tysta mor att han skall sluta slåss och försöka gå ut gymnasiet. Men när han kommer till internatskolan så utsätts han för trakasserier, våld och gängmobbning. Den enda utvägen som finns är att slå sig loss, vilket han är ganska duktig på.

Erik växer upp runt 50 talet i Stockholm. Hans far är hovmästare på en krog och hans mor är hemmafru. Erik har en väldigt svår uppväxt och har väldigt svårt i hemmet, eftersom att hans far misshandlar honom varje dag. Till exempel så ska alltid pappan slå Erik varje dag efter ett visst ”schema”. Han hittade alltid något som var fel, till exempel smutsiga naglar, dåligt bordsskick, bråk med sin broder eller andra små saker. För alla olika har fadern kommit på ett sätt som Erik skall straffas för, ett antal rapp med hundpiskan eller klädborsten. Någon gång under varje måltid så slår pappan alltid till Erik, en liten snärt med utsidan av handflatan. Erik har lärt sig att backa tillräckligt mycket för att det inte skall göra ont, men han måste vara försiktig för om han låter fadern missa så blir han ursinnig och slår honom flera gånger. Att Erik får ta emot 30 rapp med skoborsten är ingenting för honom. Han har till och med lärt sig att utstå smärtan genom att spänna alla muskler, hålla andra, blunda och koncentrera sig på en liten röd punk. Det är viktigt att inte börja gråta under slagen för att då kan farsan bli upphetsad och tappa räkningen. Erik får ingen hjälp från något håll, hans kamrater får aldrig reda på något för att han inte kommer till skolan på flera dagar om hans far till exempel har slagit honom i ansiktet. Hans mamma är också så nedtryckt att hon inte vågar säga eller göra någonting. Endast när Erik och mamman är ensamma hemma så kan de prata, men detta är inte till stor hjälp för Erik.

Han tar ut sin ilska genom att ha ombytta roller i skolan. Där är det han som bestämmer. Säger någon något kan Erik lätt ta ut dom på baksidan och ta ut sina aggressioner på dem. Erik är till och med så dominant att han säger åt andra pojkar att springa och köpa saker åt honom, och om någon sätter sig upp mot detta eller vågar sticka upp ur mängden så sätter Erik och hans gäng snabbt dem på plats. Erik är också gängledare för ett gäng som håller på med lite småkriminella affärer. Till exempel så lånar de ut pengar som skall lämnas tillbaka två dagar senare med 100 % ränta. Betalar man inte får man en varning. Nästa dag blir det stryk. Det är inte Erik som själv delar ut stryk utan det är fyrtornet, en lång kraftig kille i Eriks gäng, endast vid de mest prestigefyllda ”matcherna” ställer Erik själv upp. Erik är en väldigt välbyggd kille, därför är idrott hans bästa ämne, han är lika snabb som stark och uthållig. På de flesta andra lektionerna är Erik mycket kaxig, han delar in lärarna i onda lärare och goda lärare. De lärare som är onda är de som delar ut stryk eller är allmänt jobbiga. Dessa gör Erik uppror mot, ibland får han stryk av lärarna men detta är ingenting emot vad han får hemma så det spelar ingen större roll. En lärare som är ond är Musik läraren. På en lektion skall eleverna sjunga ”Gud är oss en väldig borg” men Erik säger då högt och tydligt :
- Om ryssen kommer ska vi då sjunga ihjäl dom. Det blir alldeles tyst i klassrummet. Läraren höjer pekpinnen mot Erik och måttar ett slag mot ansiktet.
- Om du klipper till mig ska du få ångra varenda lektion terminen ut, väser Erik. - Hotar du mig, flämtar musikläraren.
- Du tycker om att slå folk och det ska du få för. Du kallas Skruven men du ser ut som en get och det heter du från och med nu getjävel!
Efter detta så springer Musikläraren ut ur klassrummet och upp till rektorns kontor. Ju längre tiden går desto mer komplicerad blir Eriks situation på skolan. Tillslut går det inte längre, när han hade arrangerat en rad stölder av grammofonskivor och detta går snett så hamnar hans gäng hos polisen. Han kamrater berättar att Erik är ledaren och polis och det resulterar i att Erik blir reglerad. Det är nu i boken som Eriks mamma gör sin stora insatts, hon flyttar honom till en internatskola utan pappans vetskap, skolan ligger cirka tio mil utanför Stockholm.

Skolan som Erik flyttar till heter Stjärnsberg och det är en direkt motsatts mot Eriks gamla skola. Eleverna kommer för det mesta från rika familjer och skolan drivs efter gamla regler och traditioner. I den nya skolan så bestämmer inte lärarna så mycket utan det är eleverna som lever efter en strikt hierarki. De som står överst i hierarkin är de som sitter i Rådet. I rådet sitter bara elever från sista årskursen och dessa har nästan all makt man kan önska sig över de andra eleverna. Lärarna lägger sig inte i Rådets affärer om det inte är av någon väldigt viktig orsak. Till exempel så om någon elev beter sig illa så tas inte detta med lärarna utan det får man ta med Rådet. Det är rådet som delar ut straff så som straffarbete och de står även för reglering av elever. Alla regler som Rådet har satt upp finns noggrant beskrivna i ett reglemente. Ett vanligt straff för de flesta brott är det såkallade ”ettstygnsslaget”. Om någon elev har brutit mot reglerna så när han eller hon sitter och äter i matsalen kommer några av Rådets medlemmar och slår en elev med en propp som sitter längst ut på ättikskaraffen, detta sår blir precis så stor så att skolans sjuksköterska precis kan sy ihop det med ett stygn.

Efter som att Erik alltid har varit en upprorisk pojke och förut har bestämt över sina yngre eller snäppet äldre medmänniskor så har han såklart svårt att finna sig i dessa regler. Han blir snabbt impopulär och han hittar inga nya vänner i skolan. Den som kommer att bli Eriks räddning är Pierre, han är en fet, intelligent glasögonprydd pojke. Han delar rum med Erik, en tvårumslägenhet, precis som alla andra på skolan hade. När Erik har lite att göra på fritiden börjar han bli kompis med idrottslärare Berg och han börjar simma väldigt mycket. Det första han gör är att sätta ett nytt skolrekord. Erik är en så pass duktig idrottare att han blir erbjuden både en plats i simmarlaget och en i fotbollslaget.

Detta är nog Eriks enda stora glädje i boken, för på all annan tid studerar han eller är i strid med Rådet. Rådet leds av en stor snobb som heter Silverhielm. Silverhielm stör sig på Eriks attityd mot rådet så därför bestämmer han sig för att sätta Erik på plats. En dag i matsalen går två av rådets medlemmar emot honom och säger
- Råtta, klockan åtta, rutan smack, inget snack.
Erik vet ej vad detta innebär men Pierre förklarar för honom att rutan är en plats där treorna sätter dit kaxiga nykomlingar. De ställer upp två stycken ur högsta årsklass mot en realskoleelev och när han väl är inne i rutan är alla medel tillåtna och lärarna kommer inte och stör. Om man inte kommer till rutan blir man kallad för en råtta resten av året. Erik tänker länge på hur han skall undvika att visa att han är en slagskämpe och han tänker på hur han skall slippa visa upp sig. Men tillslut finner han att den enda utvägen är att gå upp mot de två större pojkarna och slåss. Erik planerar sitt slagsmål, han tänjer tillexempel på sin tajt åtsittande t-skirt så att den inte skall vara ett hinder och så att han skall kunna slåss till hundra procent. När Erik går mot rutan hör han på lång väg alla jubel och rop, naturligtvis var alla gymnasieelever där och alla realskoleelever för att titta på matchen. När Erik kommer dit så ser han att motståndet inte alls är som han hade tänkt sig, det är en tjockis och en lång och smal kille, inte direkt några större slagskämpar. Han sätter skräck i deras ögon innan de börjar slåss genom att berätta hur han skall bryta deras armar och krossa deras näsor. Erik slår lätt ner de två pojkarna så att en av dem hamnar på sjukhus och en tvingas under åskådarnas hån krypa ut ur ringen för Eriks nåd. Detta störde bara rådet ännu mer så att de nu var tvungna att utsätta honom för mer trakasserier.

En gång om året kommer klosternatten, detta är en mycket speciell natt som går ut på att nykomlingar och andra udda elever skall sättas på plats av Rådet. Alla vet att Erik ligger risigt till och alla undrar hur mycket stryk han kommer att få. När det väl klosternatten har börjat så har Erik och Pierre barrikaderat dörren till deras rum med stolar och en stor byrå. De har även satt upp ståltråd runt fönstren som leder till ett öppet litet fönster som smäller till om någon skulle försöka ta sig in. De har även förberett vissa vapnen som en bandyklubba som motståndarna skall få smaka på vid inbrottsförsök. Ett tag in på natten så hör Erik hur motståndarna närmar sig. När de försöker öppna dörren är Erik snabbt på och smäller igen den igen så hårt att dörren nästan går sönder igen. Dörren stängs snabbt men efter ett tag så öppnas dörren och en hink fylld med avföring kastas in. Erik och Pierre får städa upp allting och undertiden när de städar upp så planerar Erik en hämndaktion. När skolan har tystnat så smyger Erik över till Rådets ledare, Silverhiejms rum. Han kastar in hela hinken med all upptorkad avföring i Silverhiejms ansikte. Erik springer ifrån rummet och går och lägger sig. Nästa dag i matsalen så förnedrar han Silverhiejm, så mycket så att alla i hela matsalen börjar skratta. Under hela måltiden sitter Erik och retar Silverhiejm. Till slut kan han inte klara det längre, han går och smäller till Erik så att han får en fläskläpp. Men Erik är smart och slår inte tillbaka, detta retar Silverhiejm för att han blir ännu mer utskrattad när Erik inte slår tillbaka. Silverhiejm börjar slå på Erik så mycket att blodet skvätter ner i en lärares mat, då stoppas bråket. Men Erik vann ändå segern, även om han inte slog ett enda slag. När Erik nu anklagas inför rådet för att ha hällt avföringen i Silverhiejms ansikte så nekar han, då tar Rådet till en ny metod, de hämnas på Pierre. Han kallas till rutan där han får ett rejält kok stryk. Erik hämnas på Rådet genom att slå ner två stycken rådsmedlemmar. Trots att Erik hade hämnats klarade inte Pierre av alla trakasserier och han var tvungen att lämna skolan.

I slutet av skolåret när Silverhiejm ska gå ut så hotar Erik honom med så mycket stryk och förnedring att han kräks. När boken slutar så är Erik i god form att ta sig an sin far, när han har rest hem är han i övre tonåren och är mycket välbyggd, när fadern efter måltiden skall dela ut sitt stryk så får man inte veta vad som händer, men Erik berättar för fadern att nu får det vara nog och boken slutar med att faderns ögon blir fyllda med skräck genom att bli grovt misshandlad eller polisanmäld.

Det jag tror att Jan Gulliou ville visa med denna bok var nog hur han hade det som liten, många tror att detta är en självbiografi. Detta tror även jag, fast jag tror att Jan Gulliou har överdrivit vissa händelser eller rentav så har han hittat på nya händelser. Jag måste säga att jag blev väldigt positivt överraskad av denna bok, vanligtvis när jag läser någon bok som skolan har sagt åt mig att läsa så är den ganska tråkig och man tvingar sig igenom boken, men efter att jag hade läst cirka femtio till sextio sidor i boken så kände jag ett begär av att läsa mer av boken. Författarens underbara berättarteknik gjorde så att jag vid vissa tillfällen fick så ont i kroppen när jag läste så att jag var tvungen att lägga ifrån mig boken för att tänka på andra saker. Jag tycker att Jan Gulliou är en fantastisk skribent och nästa gång jag läser en bok skall jag nog läsa en som han har skrivit. Jag vet inte hur, men när han skrev kändes allt så verkligt...