I närheten av gruvområden kan vittring av sulfidmineral producera surt
lakvatten innehållande höga metallhalter vilket kan ge skadlig påverkan på
omkringliggande natur. På grund av de stora avfallsmängderna som
gruvindustrin producerar och dess potential för negativ miljöpåverkan är
effektiva efterbehandlingar av gruvavfall viktiga. I Kristineberg, i norra
Sverige, påbörjades brytning av zink och koppar 1940. Sulfidrik
anrikningssand har deponerats i fem magasin inom gruvområdet fram till 1994.
Magasin 1 och 1B efterbehandlades 1996. Denna studie omfattar anrikningssand
från två moräntäckta magasin vid Kristineberg. Syftet med examensarbetet är
att studera hur anrikningssanden från magasin 1 och 1B beter sig vid vittring
och lakning. Även underliggande och överliggande morän på magasinen studeras.
Resultaten från Acid Base Accounting visar att alla material, utom den
överliggande moränen på magasin 1, har en syrabildningsförmåga som är större
än den buffrande kapaciteten.
pH är mycket lågt under fuktkammarförsöken för samtliga material från magasin
1B, vittrad och ovittrad anrikningssand och underliggande morän, och för
vittrad anrikningssand från magasin 1. Konduktiviteten visar höga värden,
framförallt under början av fuktkammarförsöken. De låga pH-värdena
tillsammans med höga värden på konduktiviteten visar att det sker en intensiv
vittring av materialet. Den dominerande processen under fuktkammarförsöken är
oxidation av pyrit. Haltmässigt dominerar S och Fe i lakvattnen. Höga halter
av löst Al, Cu, Zn, Co, Cd, Ni och Mn i lakvattnen visar att vittring av
sulfider är mycket långt gången. Parametrarnas utveckling med tiden, bortsett
från de första veckorna, visar att oxidationens intensitet är nästan konstant
eller minskar långsamt. Den ovittrade anrikningssanden från magasin 1 visar
en annorlunda utveckling med tiden än övriga material. Här ökar halterna av
flera element under i princip hela fuktkammarförsöket. Detta skulle kunna
förklaras av att det högre men minskande pH-värdet i materialet, jämfört med
övriga material, leder till att de oxidhydroxider som fanns vid försökets
början löses upp. Minskande pH-värden och ökande halterna av flera metaller
skulle kunna förklaras av ökande vittring i material 148. Den överliggande
moränen på magasin 1, material 113, innehåller mindre...
