Nyhetsartiklar

Nedanstående innehåll är skapat av Mimers Brunns besökare. Kommentera arbete

Syftet med denna analys är att beskriva hur samma händelse uppfattas av olika journalister i olika dagstidningarnas artiklar (Aftonbladet, Göteborgs-Posten, Svenska Dagbladet, Borås Tidning) och i radionyheter (Dagens Eko kvart i fem). Här har vi att göra med s.k. händelseartiklar, det betyder att de handlar om aktuella händelser.
Vid källanalys måste man först få veta så mycket som möjligt om författaren, det gäller särskilt de äldsta källorna. I vår analys har vi att göra med nutidens journalister. I början möter vi några stereotyper om dem, bl.a. att journalister inte skriver för att informera oss om händelser, utan för att tjäna pengar och hitta något ovanligt och skandalöst, vilket kan betyda att de överdriver. Det är de som bestämmer ur vilket perspektiv de vill berätta om en viss händelse. Det är också omöjligt att få med alla små detaljer i en artikel, samma sak gäller radionyheter. Allt måste bli kortfattat och det betyder att en historia kan berättas på många olika sätt. En sak måste vi förstå – vi har aldrig tillgång till alla fakta som gäller en viss historia, bara till dem som journalister vill att vi ska ha.
Det finns också många olika sorter tidningar, här har vi att göra med dagstidningar. Artikelns form anpassas till den tidning den är skriven för. Livslängden för en sådan tidning varar en dag(!), det påverkar sättet artiklarna är skrivna på. Vi vill inte säga att alla journalister ljuger för att göra sina artiklar mer intressanta och pikanta, utan att det är de som värderar ursprungsinformationen. Ofta är det så att ursprungsinformationen går från en person till en annan och i varje led förändras den.
En sak är gemensam för alla artiklar som vi analyserar, nämligen – ingen av de journalister som beskriver nyårsfirandet i Uppsala med polisen och Anders Björck i huvudrollerna var på plats! Kort sagt, vi har inte med förstahandskällor att göra, utan med andrahandskällor. Det betyder att de är beroende, för att de själva inte har upplevt händelserna i Uppsala. Ofta är det så att vi inte behöver avgöra vad som är rätt eller fel, eftersom någon redan har gjort det.
Nästa sak som påverkar läsaren är artikels rubrik och ingress, därför att det tycks vara det viktigaste. Här får vi veta om författaren är ”för” eller ”emot”.
Sedan måste man analysera artikels innehåll, om det finns källorna till historien, om det representeras båda sidorna, om det finns journalistens egna åsikter, och i vilken ordning informationerna är beskrivna.

Först vill vi analysera tre artiklar från Aftonbladet, sedan två från Göteborgs-Posten och två från andra tidningar, samt i slutet – radionyheter ”Dagens Eko”.


1. Aftonbladet, 2004, 5 jan, Polisen: Han var hotfull.

Första intrycket är att artikelns författare, Anna Lindström, är ”emot” Anders Björck, det betyder att hon tar polisens sida. Rubriken låter: ”Polisen: Han var hotfull. Landshövdingen anklagas för att ha varit våldsam och berusad”. De sämsta upplysningarna om Anders Björck får man i första raderna, där hittar man också några informationer om polisens arbete vilka verkar vara positiva.
Först skriver författaren att Björck var hotfull, våldsam och berusad, vad tyder på att det finns sådana bevis som bekräftar det. Emellertid lite senare kan man läsa att polisen endast ”upplevde” landshövdingen aggressiv och att polismannen ”kände sig” hotad. Det är en helt annan sak och det är mycket svårt att säga om han var berusad. Var det någon som kontrollerade hans promille? Nej, det var det inte. Och ingenstans i hela artikeln står något citat från polisens rapport (promemorian = pm: et) som säger att Björck var berusad.
Vi har här två källor: polisens rapport och Björcks egna ord. Det finns tyvärr ingen möjlighet att kontrollera hur urvalet av informationer till artikeln gjorts.
Nästa sak är att polismännens namn fattas; vem sade vad? Vi vet inte vad polismästaren heter och vem som skrev internt pm: et.
Det vad som är trovärdigt är informationen om:
- platsen (vid slottet i Uppsala),
- tiden (nyårsafton),
- huvudsidorna (Anders Björck och polisen),
- källor (pm: et och Björcks uttalande),
- ett eventuellt vittne (Björcks fru).
Det är ganska svårt att avgöra vad som är trovärdigt om det gäller resten, eftersom båda sidorna har sina egna åsikter om vad som hände.


2. Aftonbladet, 2004, 6 jan, ”Tror du jag är galen, eller?”

Artikelns rubrik och ingress innehåller uttryck för värderingar; t.ex. ”ny attack”, ”fullt krig”, journalisten överdriver lite. Artikelns författare, Svante Liden, ger en lite annorlunda beskrivning om denna situation. Framför allt får vi alla viktiga namn, artikelns innehåll verkar vara mycket mer objektivt.
Vi vill jämföra hur Anna Lindström och Svante Liden beskriver samma moment: A. L. : ”(…) Björck störtade ut från slottet och skrek till polismännen (…)”,
S. L. : ” (…) Anders Björck gick ut på gården och bad poliserna göra något.”
Här har vi också samma källor, d.v.s. pm: et och landshövdingens uttalande, vilka är refererade utan journalistens kommentarer. Det finns s.k. partsinlaga (i nästan alla artiklarna), Anders Björck berättar om händelsen och han själv är inblandad i den. Det finns givetvis risk för att sättet på vilket han beskriver allt påverkas av hans egna intressen.

3. Aftonbladet, 2004, 7 jan, Björck fick en dos av förortens vardag.

Det är en s.k. åsiktsartikel. Insändaren säger vad han tror eller tycker, beskriver sina egna åsikter.
Det finns inga källor angivna, endast författarens, Lillo, opinion. Han verkar vara glad att en sådan situation ägde rum, att någon ”där uppe” fick veta hur man lever ”här nere”.


4. Göteborgs-Posten, 2004, 5 jan, Anders Björck i bråk med polisen.

I denna artikel tycks det att författaren, Annika Clemens, tar polisens sida. Hon citerar källan (pm: et), men tolkar den på ett lite hårt sätt. Hon hävdar att det står i pm: et att Anders Björck var berusad. Det finns inga informationer om hur man kontrollerade det.
Här finns också informationen om ett vittne, d.v.s. Björcks hustru. Sedan följer några uttalande, vilka presenteras i direkt anföring.
Det är lite svårt att förklara vad Annika Clemens ville uppnå genom att beskriva Björcks politiska karriär. Det finns ingen anledning till det.
Det finns samma källor som i andra artiklar, d.v.s.: pm: et, Voltaires och Björcks egna uttalanden.


5. Göteborgs-Posten, 2004, 7 jan, Landshövding Anders Björck i bråk med Uppsalapolisen.

Artikelns rubrik är lite lugnare, det går inte att avgöra vilken sida författaren tar. Första meningen i texten visar att författaren, Christina Bodin, är ganska objektiv och att hon vill säga att vi måste bli försiktiga när vi bedömer denna situation. Hon skriver att: ”(…) uppgifterna om vad som egentligen hände(…)går isär”. Det betyder att det är svårt att avgöra vad som är sant eller falskt. Sedan beskriven hon båda sidornas uttalande och rapporten, samt vem som utreder händelsen. Punkt, slut. Inga egna åsikter anges, inga värderingar, båda sidorna verkar vara representerade lika mycket. Läsaren får bestämma själv vem som är skyldig.


6. Svenska Dagbladet, 2004, 7 jan, Björck anklagar polisen för att ljuga.

I artikelns rubrik och ingress finns en information om ett kommunalråd, Lena Hartwig, som upplevde något liknande som Anders Björck, sedan beskrivs det också, men det finns ingen källa till denna uppgift. Det presenteras också Björcks version av vad som hände och citeras pm: et. Det anges vem som sagt vad.
I denna artikel för första och enda gången nämns det ett oberoende vittne, Anupam Arora. Vittnets berättelse stämmer med vad Björck säger. Tyvärr är det så att vittnets kan påverkas i sin berättelse av många saker, t.ex. om han själv har upplevt något liknande kan det påverka hans värderingar, det kan också hända att ett vittne inte har sett allt. Situationen i vilken man berättar något har en stor betydelse, och till sist – ett vittne kan ljuga.

7. Borås Tidning, 2004, 7 jan, Bråket mellan Björck och polisen utreds.

Alla personer det handlar om är angivna, det finns också källor, men informationen om nyårsafton i Uppsala har gått i flera led (TT) innan den publicerats i BT.


8. Dagens Eko, 2004, 5 jan, Radionyheter – Kvart i fem.

Nyheter liknar en tidningsartikel, källan anges, det sägs vem som sagt vad men det finns inte alla namn, informationen är kortfattad.