Vid första anblicken kan Avtalslagen (AvtL), på grund av sin ålder och
språkbruk, framstå som föråldrad i dagens informationssamhälle. På grund
härav har vi studerat frågan samt utvalda avtalsrättsliga begrepp och
upptäckt att AvtL, p.g.a. sin allmänna reglering och den praxis som
utbildats genom åren, fortfarande fullt ut är relevant. Det i AvtL:s regler
som, enligt vår uppfattning, behöver anpassas till dagens
kommunikationsteknik är ej så omfattande att ny lagstiftning nödvändigtvis
är enda sättet att reglera detta. Vi har framställt förslag för hur tolkning
skall ske av dessa olika avtalsrättsliga regler för att omfatta även
dagens "nya" kommunikationsverktyg. Som ex. kan tas den s.k. "modellen för
avtalsslut" där ett anbud föranleder ett svar. Är detta svar i form av en
accept har ett avtal kommit till stånd. Av vår undersökning framgår bl.a.
varför denna modell skall gälla undantagslöst i de fall AvtL tillämpas ? så
även vid elektroniska avtalsslut.
AvtL saknar fromkrav för anbud och accept varför dessa kan utväxlas på
vilket sätt som helst: skriftligen, muntligen, per fax eller elektroniskt.
Av detta förstås följaktligen att lagstiftningen på avtalsrättens område i
huvudsak är dispositiv. Detta innebär således att det är fullt möjligt att
ingå avtal elektroniskt och på dessa tillämpa AvtL: trots att denna ej
ordagrant reglerar dessa nya avtalsslut.
Vid en sammanfattad bedömning inser man att de flesta begrepp (såsom
ex. "ändamålsenligt" och "till handa" o.s.v.) som här behandlats är beroende
av och går in i varandra. Dessa har ändock behandlats separat för att
möjliggöra en bedömning av varje begrepp och regel fristående. På så sätt
har vi kunnat komma underfund med hur dessa skall behandlas då avtal slutits
elektroniskt.
Vi har genom detta arbete dragit slutsatsen, som ovan nämnts, att AvtL är
fullt tillämplig på avtal som slutits elektroniskt då vi anser skillnaden
mellan dessa och traditionellt slutna avtal vara nästintill obefintlig. Enda
skillnaden är vilket kommunikationsverktyg parterna anv...
