USA:s presidenter och dess inrikespolitik

Nedanstående innehåll är skapat av Mimers Brunns besökare. Kommentera arbete

För att ni skall förstå lite om vad jag snackar om så tänkte jag berätta lite hur USA styrs.
Presidenten väljs på 4 år och kan omväljas en gång. Han utser vilka som skall sitta i regeringen. Kongressen består av två kamrar: senaten med 100 medlemmar, två från varje delstat, som väljs på sex år och representanthuset med 435 medlemmar, valda på två år.
Två partier dominerar helt vid valen: det demokratiska och det republikanska.
Presidenten har den verkställande makten, kongressen den lagstiftande och beskattande. Det innebär bl.a. att presidenten sköter utrikespolitiken styr den väldiga förvaltningsapparaten och är försvarsmaktens högste chef. Kongressens beslut om lagar, skatter och utgifter kan stoppas av presidenten, men detta kan ändå beslutas igen om 2/3 av kongressens medlemmar röstar för. För att starta ett krig behövs ett godkännande från kongressen. En viktig politisk roll spelar högsta domstolen, som har att avgöra om att besluta om att lagarna stämmer med konstitutionen.

Huvudstaden i USA är Washington.
För att kunna bli president behövs att man har gjort stora kampanjer o visat en stor insats för folket. Nästan alla presidenter i USA: s historia har varit en mycket målinriktad militär eller någon typ utav man som har fått USA att tycka om just denne man.


Harry S Truman (1945-53)

När Truman (Demokrat) blev president den 12 april 1945 så var han dåligt förberedd. Truman tvingades snabbt att fatta en rad svåra beslut som hängde samman med avslutandet av andra världskriget. Många frågor var om atombomben i Japan.
Men Truman jobbade en del med inrikespolitiken också, han lade fram ett omfattande program, det s.k. ”Fair Deal” som han ville genomföra. Men på grund utav att kongressen inte höll med så blev det aldrig genomfört.
Vid valet 1948 så valdes han om trots sina svårigheter att styra USA. Mycket beroende på att han var uppvuxen i ett simpelt hem och var på grund utav det en mycket folklig person som kunde prata med folket.
Trumans förslag till sociala reformer, bl.a. allmän sjukförsäkring avvisades också av kongressen. I stället drev kongressen igenom en rad beslut som innebar försämringar för stora grupper av folket. Alla presidentens försök att förbättra de svartas ställning samhället stoppades av kongressen.
Under kriget hade samhället fått stora vinster. Allmänheten hade gott om pengar. Efter Koreakriget var arbetslösheten bara ca 3 %.

Truman ville ju att de svartas ställning i samhället skulle bli större. Han ville bl.a. att svarta och vita skulle gå i samma skolor. Detta var en sak som man lyckades genomföra år 1954.
En mycket känd person som stred för svartas rätt var Martin Luther King Jr. Han var en ung pastor från baptiströrelsen.
Det fanns många konstiga saker som svarta inte fick göra som vita fick. T.ex. I bussar så fanns det speciella platser för de svarta vart de fick sitta, fanns det inte någon ledig ”svart plats” så fick inte den svarte gå på, även fast det inte fanns några vita på bussarna. Det var för sådana här saker som Martin Luther King Jr. Stred för. Detta väckte i hela USA en stark opinion för de svartas sak.



Dwight David Ike Eisenhower (1953-1961)

Eisenhower var utomordentligt populär i USA. 1952 tackade han Ja till erbjudandet av republikanerna att bli president kandidat han segrade stort vid det valet. Samma sak hände 1956 då han omvaldes till president. Dessvärre hade demokraterna kontroll över kongressen under huvuddelen av hans presidenttid. Eisenhower var moderat konservativ. Strävade efter att balansera budgeten och minska den federala regeringens verksamhet på det ekonomiska området.

I sin ekonomiska politik hade Eisenhower två mål, att gynna företagsamhet och att spara på statens utgifter. Mellan 1953 och 1960 växte industriproduktionen i USA. Med hjälp av automation, datorer och andra tekniska framsteg ökade produktionen tre gånger på arbetare än före kriget. Med denna tekniska utveckling hade nu Eisenhower lett in USA så att de i den tekniska utvecklingen låg först i världen. Många fick på grund utav detta ett mycket bättre ställen att leva på.

1969 den 28 mars dog han efter att ha varit sjuk en längre tid.
Han ville att världen skulle hamna i evig frid.



John Fitzgerald Kennedy (1961-1963)

(demokrat).
Inrikespolitiskt hade Kennedy inga större framgångar. Kongressen visade inga intressen för hans reformförslag, bl.a. om en skattereform, inrättande av ett skärskilt departement för storstädernas problem, hjälpprogram såsom sjukhusförsäkringar för äldre m.m. En av de mest uppmärksammade frågorna under hans tid gällde medborgarrätten och diskrimineringen av de svarta. I juni 1963 begärde Kennedy i ett budskap till kongressen omfattande lagstiftning om medborgerliga rättigheter. Kongressen var emellertid väldigt passiva så det var först flera månader efter Kennedys död som de tog upp Kennedys förslag, den betydelsefulla Civil Rights Act.
Efter Cubakrisen 1962 så vare många landflyktiga cubaner i USA som avskydde Kennedy för att han inte hade satt in hela USA: s styrka för att störta diktaturen på Cuba. Fiendskapen mot Kennedy var särskilt stark i sydstaterna. I november 1963 besökte han Texas trots att han hade blivit varnad att resa. När han var på väg genom Dallas i en öppen bil, träffades han av två kulor och dog genast. Kulorna kom från olika håll så det kunde inte ha varit en enda man som sköt Kennedy. Polisen anhöll då en man som hette Lee Harvey Oswald men han hann aldrig erkänna eller säga att han var oskyldig till mordet för han sköts strax efter anhållningen ihjäl av en maffia man. Man vet inte riktigt vem det var som dödade Kennedy, men man brukar säga att det var Oswald efter som de inte har någon annan att skylla på.



Lyndon Baines Johnson (1963-1969)

Han var demokrat.
När Johnson blev president så formulerade Johnson sin version av ”The Great Society” (Det goda samhället), med välfärd och frihet och utan rasdiskriminering. Han var framgångsrik när det gällde att få igenom sina program. Ingen president har som han lyckats styra kongressen efter sin vilja. Han inrättade flera saker som skulle lösa problemen med fattigdomen och fick igenom en massa lagstiftningar mot rasdiskriminering.
Under Johnsons tid så var rasfrågan en stor fråga. Men frågan gick sakta fram och de svarta började bli besvikna över detta. När Martin Luther King mördades 1968 av en vit man så utbröt en ny våg av upplopp ut. De svarta började med nåt som de kallade ”Black power” det gick ut på att de svarta skulle kunna lära sig att försvara sig själva.
Under 1960-talet växte den amerikanska produktionen snabbt. En viktig drivkraft var de stora vapenbeställningarna.
De goda tiderna spred sig över hela näringslivet. Antalet yrkesverksamma nådde rekordsiffror och även kvinnorna började jobba mera. Men statsutgifterna sköt i höjden, skärskilt under Johnsons år. Det berodde dels på de stora sociala reformerna, dels på Vietnam. Kriget hade kostat ca 30 miljarder dollar per år. Ändå vägrade Johnson att höja skatterna. Följden blev stora underskott i statens budget, och en ökning av inflationen kom.



Richard Milhous Nixon ( 1969-1974)

År 1968 blev han med hjälp av republikanerna president. Nixon omvaldes även 1972 till president.
Han skapade sålunda en myndighet för miljöskydd, Environmental Protection Agency, byggde ut socialförsäkringssystemet och arbetade för en reform som skulle garantera en minimistandad för låginkomstfamiljer.

USA: s ekonomi var redan dålig när Nixon började som president. Statens budget visade på underskott och statsskulden växte. En kraftig försämring av ekonomin kom 1973 i samband med oljekrisen. USA avstängdes för en tid från oljeleveranser från Mellanöstern. Det var deras sätt att reagera på USA: s stöd åt Israel i kriget mot Egypten och Syrien. När leveranserna åter kom igång, var priserna flera gånger högre än förr. Det medförde en kraftig ökad inflation i USA.
Watergateaffären, kallas den politisk skandal i USA 1972-74. Den började 1972, då fem män arresterades vid ett inbrott i Demokratiska partiets högkvarter i Watergatebyggnaden i Washington. Nixonregeringen förnekade all kännedom om inbrottet, men så småningom stod det klart att Vita huset var involverat. Vid de undersökningar som startade våren 1973 avslöjades att alla samtal i Vita huset automatiskt spelades in på band. Nixon vägrade först lämna ut bandinspelningarna, men han tvingades till detta av Högsta Domstolen. Det fanns då ingenting som tydde på att Nixon personligen haft kännedom om själva inbrottet, men det framgick av bandinspelningarna, att han beordrat medarbetare att hindra undersökningar och att sopa igen alla spår. Därigenom har han gjort sig skyldig till "obstruction of justice". Nixon blev därmed den ende president i USA: s historia som tvingats avgå i förtid. Flera av hans medarbetare dömdes till långa fängelsestraff, men själv blev han benådad av sin efterträdare Gerald Ford. I utkanten av skandalen avslöjades en rad andra illegala aktiviteter och ett omfattande maktmissbruk av Nixon och hans medarbetare.


Gerald Rudolph Ford (1974-1977)

Ford blev den förste presidenten i USA: s historia som inte har varit vare sig en ämbetsman eller en vicepresident.
Nixon efterträddes av Gerald Ford, en kongressman med lång erfarenhet och gott anseende. Han satt bara i två år. Mest minns man honom för att inflationen sjönk väldigt mycket. Ford kopplas samman med Nixon eftersom det var med Nixons hjälp han hade blivit president. Det var till skada för honom vid presidentvalet 1976.
Inom Inrikes politik lyckades Ford att återuppta ekonomin , lösa energiproblem och han försökte även sig på att få världsfred, men lyckades inte som säkert alla vet.



James Earl Jimmy Jr. Carter ( 1977-1981)

Carters seger över Ford återföljdes av seger för demokraterna även i kongressens båda hus. Men denna fördel förstod inte Carter att utnyttja. Han kunde inte konsten att vinna majoritet bland kongressmännen för sina förslag och han saknade medarbetare med kontakter och politisk erfarenhet. Stora ekonomiska problem fortsatte. 1980 var inflationen mycket högre än tio år innan, skälet var prishöjningen på importen av olja till landet.
Carters starkare sida var att hantera utrikespolitiken. I inrikespolitiken gick det däremot inte lika bra. Hans oförmåga att hantera kongressen gjorde att hans inrikespolitik misslyckades. Han ärvde besvärliga ekonomiska problem, som han inte lyckades lösa, och vid valet 1980 förlorade han stort mot Ronald Reagan.



Ronald Reagan (1981-1989)

Efter utexamineringen blev Reagan en skådespelare i Hollywood.
1980 så vann han över Jimmy Carter och blev president.
Inrikespolitiskt blev Reagans ekonomiska politik, det som kallas Reagans revolution som gick ut på att genom skattesänkningar stimulera ekonomin, även var det så att endast de allra fattigaste familjerna fick familjebidrag och livsmedelskuponger. Anslag till miljövård och till underhåll av infrastrukturen (järnvägar, hamnar, el- och vattenförsörjning m.m.) drogs ner. Vilket blev ett misslyckande, och Reagan efterlämnade ett större budgetunderskott än någonsin tidigare i landet. Reagans styrka var hans skicklighet att utnyttja massmedierna, framförallt TV. Han hade en speciell förmåga att slå an tonfall som tilltalade det amerikanska folket. Vid sin avgång var Reagan den äldste president som USA haft.



George Herbert Walker Bush (1989-1993)

Bush starkaste sida var hans utrikespolitik, han satsade mera på en stark försvars makt än inrikespolitiken, och på grund utav att han inte var så duktig på inrikespolitiken så lyckades han inte minska det enorma budgettunderskottet och kunde inte heller hålla sitt högtidliga löfte från valkampanjen att inte höja skatterna. Hans bristande insatser här uppfattades av väljarna som ointresse för de ekonomiska och sociala problemen, och när han 1992 sökte omval blev han besegrad av demokraternas Bill Clinton.



William Jefferson Bill Clinton (1993-2001)

Som president prioriterade Clinton till en början inrikespolitiken främst en omfattande reform av USA: s bristfälliga sjukförsäkringssystem, något som dock motarbetades av mäktiga intressegrupper och som fick skrinläggas p.g.a. motstånd i kongressen. En stor framgång var dock att Clinton lyckades genomdriva den s.k. Brady-l...