Elektroniska tjänster utgör en stor del av marknadsekonomin i större delen av världen således även på den inre marknaden. Elektronisk handel, där elektroniska tjänster ingår, har under de senaste åren expanderat. U.S. Bureau of Census uppskattade att elektroniska tjänster genererat i drygt 600 miljarder kronor under år 2005. Det är en ökning med 24.6 % från föregående år. Statistiken visar endast handeln i USA, men ger ändå ett mått på den framfart som skett de senaste åren rörande elektronisk handel.Inom gemenskapen har rådet fastställt en rad harmoniseringsregler, främst i det sjätte mervärdesskattedirektivet . I syfte att harmonisera de mervärdesskatterättsliga reglerna för att undvika en snedvridning av konkurrensen mellan aktörer etablerade i olika medlemsstater. Den inre marknaden är förvisso avsedd för aktörer etablerade inom EU, men man kan inte bortse från det faktum att även aktörer i tredjeland har tillträde till den inre marknaden.För att utreda om aktörer från tredjeland gynnas framför aktörer etablerade i gemenskapen i tillhandahållande av elektroniska tjänster till icke skattskyldiga inom gemenskapen är bestämmandet av platsen av betydelse. Först fastställs om transaktionen faller inom ramen för artikel 2 i det sjätte mervärdesskattedirektivet. Där konstateras att mervärdesskatt skall betalas för tjänster som tillhandahålls inom landets territorium av en skattskyldig. För fastställande av ”landets territorium” hänvisas till artikel 3, se bilaga 4. Det andra steget är att konstatera om den som tillhandahåller tjänsten betraktas som skattskyldig enligt artikel 4.1, se bilaga 5 till uppsatsen. Är kriterierna i artikel 2 och 4 uppfyllda går man vidare till artikel 9 för bestämmandet av platsen.Ursprungslandsprincipen och destinationslandsprincipen ligger till grund för bestämmandet av vilken stat som har beskattningsrätt, först fastställs omsättningslandet och därigenom platsen för tillhandahållandet. Destinationslandsprincipen och ursprungslandsprincipen kräver ett förtydligande. Från början tillämpades ursprungslandsprincipen för att nå den inre marknaden. Destinationslandsprincipen är den rådande men kommissionens långsiktiga mål är att gå över till ursprungslandsprincipen. Trots detta ändras i dagsläget regler för att passa destinationslandsprincipen.Tillhandahållande av elektroniska tjänster existerade inte vid utformandet av det sjätte mervärdesskattedirektivet. Följaktligen saknades begreppet elektroniska tjänster i direktivet. Då rådet antog direktiv 2002/38/EG infördes begreppet elektroniska tjänster samt ett tydliggörande av vad som var att anse som platsen för tillhandahållande. Begreppsdefinitionen var dock inte uttömmande och rådet antog förordning 1777/2005 där elektroniska tjänster definieras både i förordningen samt tillhörande bilaga. Klassificeringen av elektroniska tjänster sker på samma vis oberoende av platsen för tillhandahållandet. Däremot skiljer sig bestämmandet av omsättningsland och platsen beroende på om en aktör är etablerad i en medlemsstat eller ej.Innan direktiv 2002/38/EG antogs kunde aktörer från tredjeland undgå mervärdesbeskattning då de tillhandahöll elektroniska tjänster till icke skattskyldiga i gemenskapen. Rådets intention vid antagande av direktivet var att undanröja snedvridning av konkurrensen samt att tydliggöra reglerna om platsen för tillhandahållande i de fall då aktörer var etablerade i tredjeland.Med direktiv 2002/38/EG antogs den regel som bestämmer platsen för tillhandahållande till den där aktören är registrerad. I samband med detta infördes den ordning vilken innebär att aktörer från tredjeland skall registrera sig för mervärdesskatt i en medlemsstat.Även det fasta driftstället har betydelse för bestämmande av platsen. I vissa fall är det fasta driftstället att anse som platsen och i andra fall är huvudkontoret platsen för tillhandahåll...
