Kvinnobrottslighet

Nedanstående innehåll är skapat av Mimers Brunns besökare. Kommentera arbete

Kvinnor och brott

Varje år begås hundra tusentals brott i Sverige. De flesta brott som begås är kopplade till en manlig förövare. När någon talar om en brottsling är det för många bilden av en man de ser framför sig. Men brott begås även av kvinnor, om än i mindre utsträckning. Vilka är dessa kvinnor, och vilka brott begår de? Jag har i detta arbete tittat närmare på den kvinnliga brottsligheten.

Under år 2002 misstänktes 95 000 personer för brott i Sverige, 77 000 av dessa var män och 18 000 var kvinnor. Av alla de som misstänks för brott i Sverige årligen brukar siffran för de kvinnliga brottslingarna ligga på runt 17-18 %, och endast 8 av 1000 kvinnor ställs varje år inför rätta med jämförelsen med männens 47 av 1000. Skillnaden är närmast gigantisk.
Historiskt sett har kvinnobrottsligheten alltid varit låg men har ökat något under vissa perioder. Antalet kvinnor som dömts för brott har som lägst varit 5 % och har hittills aldrig överstigit 22 %. Perioder då kvinnobrottsligheten har ökat är till exempel under nödåren 1867-1868, under andra världskriget och under slutet av 1950-talet, alla ökningar kopplade till svårare tider och sämre levnadsförhållanden eller drastiska förändringar i samhället. Under 1800-talet var barnamord och fosterfördrivning typiska kvinnobrott, eftersom det då var olagligt att föda barn utanför ett äktenskap samt att göra abort. Många kvinnor blev med barn utan att vilja det, och försökte då göra sig av med barnet på alla möjliga sätt – bland annat genom mord och fosterfördrivning. Dessa slags brott utgjorde under 1800-talet de vanligaste grövre brotten bland kvinnor och var den vanligaste orsaken till att kvinnor fick långvariga fängelsestraff. Genom en lagändring år 1921 blev straffen för dessa brott nedsatta, och med tiden begicks de i mindre utsträckning allteftersom preventivmedel började användas mer flitigt och abort i vissa fall tilläts efter en lagändring 1938. Numera begås dessa brott mycket sällan av kvinnor.
Idag är snatteri det typiska kvinnobrottet, även om andelen kvinnor som begår dessa brott är lägre än andelen män (ca 1/3 av snatteribrotten begås av kvinnor). Efter snatteri kommer stöldbrott, bedrägerier, trafikbrott, ärekränkning och osant intygande (ca 1/4 av dessa brott begås av kvinnor) och sedan narkotikabrott. När det gäller våldsbrott som mord, misshandel, rån, olaga hot, och våld mot tjänsteman är andelen misstänkta kvinnor mycket liten, och endast 1 % av dem som misstänks för sexualbrott är kvinnor. Den stora skillnaden mellan mäns och kvinnors brottslighet är framförallt faktumet att kvinnorna begår mycket färre brott än män. Men tittar man på fördelningen av olika brott så är även stöld och trafikbrott vanliga för männen, skillnaden är att misshandel och skadegörelse har en större plats i männens brottsbild än i kvinnornas.
Varför begås det då så mycket mindre brott bland kvinnor än bland män? Det finns många teorier kring den kvinnliga brottsligheten. Den kanske mest utbredda är den om könsrollernas betydelse. Förklaringen är att kvinnor begår så mycket mindre brott än män på grund av olikheterna i könsrollerna och kvinnors förväntade beteende. Den allmänna synen på kvinnan är att hon är mer passiv, mindre aggressiv, tar färre initiativ, är mer empatisk och ansvarstagande, mer benägen att följa lagar och normer och därmed mindre benägen att begå brott. För en man däremot behöver det inte strida mot hans manlighet om han skulle begå ett brott, det skulle snarare ses som en förstärkning av manligheten och den manliga identideten. Könsrollerna och hur en man respektive en kvinna förväntas att bete sig etableras och förstärks av föräldrar och sedan även i skola och samhället i allmänhet. Pojkar ses gärna som självständiga, aktiva, tuffa och risktagande, medan flickor ska vara mer passiva och försiktiga vilket gör att en kvinnas femininitet knappast förstärks av kriminalitet. Frågan är dock om man detta nu inte luckras upp mer och mer. Visst håller dessa värderingar i sig, men det går samtidigt mot en större utjämning. Detta kan exempelvis understrykas med faktumet att dagens brottslighet bland ungdomar är betydligt mer jämn bland tjejer och killar än vad den är i högre åldersgrupper.
Förutom könsrollernas betydelse har man tittat mycket på brottsligheten i förhållande till deltagande i samhället och förekomsten av tillfällen att begå brott. Man befarade länge att den kvinnliga brottsligheten skulle öka i samband med att kvinnan började få en mer jämlik roll i arbetslivet och röra sig mer i det offentliga rummet. De förväntningarna har dock inte uppfyllts då brottsligheten bland kvinnor inte har ökat i takt med att ett ökande deltagande i arbetslivet. Annars skulle Sverige som är ett av världens mest jämställda länder (med den största delen av den vuxna kvinnliga befolkningen i förvärvsarbete) ha betydligt fler kvinnliga brottslingar. Kvinnor står även fortfarande för det tyngsta ansvaret för familj och hem, och forskning har visat att de som tenderar att begår brott är de som står utanför samhället ekonomiskt, socialt och arbetsmarknadsmässigt.
Emellertid skulle behövas mer forskning i ämnet kvinnobrottslighet. Även om man har funnit flera olika teorier kring varför kvinnlig brottslighet är mindre utrsäckt än manlig finns det ännu ingen säker förklaring. Däremot finns det vissa faktorer som ökar risken för brottsliget. Efter att ha gjort ett flertal intervjuer med kvinnliga brottslingar, personal på vårdanstaler, polisen, etc, har man tagit fram en generaliserad bild av den kvinnliga brottslingen. De flesta kvinnor som blivit kriminella har blivit utsatta för fysiska, psykiska eller sexuella övergrepp, saknar starka relationer till sin familj, vänner, pojkvän, arbetsgivare, etc. Oftast lever de med någon form av missbruk, till exempel narkotika- eller alkoholmissbruk, missbruk av läkemedel eller matmissbruk. Många har växt upp i ett hem där missbruk eller våld har förekommit, vilket i sin tur har ökat risken för att de själva övertar samma levnadssätt när de blir äldre. Det verkar som om många kvinnor som begår brott har sett det som en sista utväg i en ohållbar livssituation.
Vad skulle man då kunna göra för att förhindra att brott begås och för att minska brottsligheten bland kvinnor? I och med att det oftast är en sista utväg för en kvinna att begå ett brott, gäller det att nå ut till dessa utsatta kvinnor innan skadan är skedd; att hitta dem och hjälpa dem. I många fall söker de hjälp på olika håll innan de anser att situationen är hopplös. Myndigheter och social, hjälplinjer, osv måste bli mer effektiva när det kommer till att hjälpa de som söker hjälp. Socialen har ett stort ansvar här; kvinnorna måste kunna känna att de verkligen får hjälp när de väl behöver det. Samtidigt gäller det att satsa hårt på att förebygga och få bort narkotia- och alkoholmissbruket i samhället, eftersom det är ofta i samband med missbruk som en kvinna begår ett brott. Det är ett mycket svårt arbete, eftersom droger så lätt kan cirkulera i samhället, men med bättre samarbete och uppbyggt förtroende mellan polisen, sociale...