Medeltida litteratur

6 röster
23821 visningar
uppladdat: 2000-10-21
Inactive member

Inactive member

Nedanstående innehåll är skapat av Mimers Brunns besökare. Kommentera arbete

Medeltida litteratur



GB-skolan

Förord



Detta utlägg om det medeltida tänkandet och livet är främst grundat på vilken betydelse och roll kristendomen hade. Därför kan de olika texttolkningarna uppfattas som rena referat.



Den gudomliga komedin av Dante Alighieri



Pilgrimen Dante och hans ledsagare Vergilius har tagit sig till och genom helvetesporten, dörren till de dödas rike. I helvetet finns de människor sim varit neutrala i livet. De som aldrig tagit ställning till saker rörande annat än deras egna liv. Varken goda eller onda, de som varken hatat eller älskat Gud.



Redan nu märker man en stark sensmoral om att den som inte hat ställning till Gud eller kristendomen kommer till helvetet. De som älskar Gud kommer till paradiset och de som hatar Herren kan man döda, därför att de är kättare. Det finns alltså inget val. Om du inte älskar Gud dör du och får fruktansvärda plågor i livet efter detta.



Senare berättas om hur underjordens härskare plågar tidernas tre största syndare: Cassius, Brutus och Judas Iskariot.



Dante upplever fruktansvärda saker i dödsriket men klarar sig mot alla odds eftersom han är starkt troende och Gud hjälper honom att övervinna sin rädsla. Vergilius hjälper Dante ut, den ljusa rätta vägen är den enda existerande ur detta ondskans hus.



Canterburyberättelser av Geoffrey Chaucer



En som alltid lika trevlig och otroligt fager munk blir god vän med en köpman. Efter många fester tillsammans och många nätter i köpmannens hus förklarar sig munken som köpmannens kusin. Köpmannen ifrågasätter inte vad munken säger och välkomnar honom som sin släkting. Alla tycker om den trevlige främlingen som för med sig gåvor och lucka till människorna på gården.



Den verkliga avsikten till varför han kom till gården var för att få träffa köpmannens hustru.

Menar författaren att munkar inte alltid är världens snällaste och godaste människor? Han utnyttjar ju trots allt sin roll som snäll för att komma åt en vacker kvinna som i hans fall inte är tillåtet.



Sonförlusten av E´gill Ska´lla-Grimsson



Efter att E´gill hade förlorat sin andra son tänkte han svälta sig till döds. Men hans dotter övertalade honom att skriva om sina sorger istället. Detta verk kom ganska naturligt att heta just ”Sonförlusten”.



E´gill har svårt att överhuvudtaget tänka och orden som kommer från hans bröst är tunga, sorgen är så stor. I texten använder han ofta metaforer med anknytning till asatron.



Det känns ändå som om han kunde lätta sin sorg genom att skriva om det tragiska som inträffat. Men trots det mår han alltifrån bra. Senare i stycket börjar han, ganska naturligt, fördöma havet och havsguden för att de tagit hans son ifrån honom. Där kommer det obligatoriska: ”Varför just min Son?”

Om han bara fått växa upp tills det att han blivit en man och Oden hade accepterat och skyddat honom.



Sedan följer ett stycke om hur Oden svikit honom och E´gill är nu säker på att Oden är hans fiende och ovän som han inte längre kan lita på. Han började antagligen tvivla på Oden efter att han lät E´gills första son dö.



Efter dessa tragiska händelser är han inte längre rädd för döden och har hopp om att kanske få återse sina söner.



Trymskvida ur Den Poetiska Eddan



Detta relativt korta utdrag ur den poetiska eddan handlar om hur Trym, jättarnas kung, stjäl Tors hammare, asarnas främsta vapen, för att byta den mot att Freja, kärleksgudinnan, blir hans brud. Freja må vara kärleksgudinna och villig till det mesta med de flesta män, men att bli Tryms brud var ett alltför skamligt förslag för att ens Freja skulle acceptera det.



Så efter en lång tid av överläggningar och diskussioner gudarna emellan kom Balder, den gode, med förslaget att Tor själv skulle klä sig som Freja. Självklart blev den mycket maskulina Tors reaktion en aning häftig. Skulle Asagårds hjälte, världens väktare, Odens son klä ut sig till kvinna? Självklart inte, men nu gällde det hans hammare, det heligaste i hans ägo. Tor blev till slut en halvdan kopia av Freja och med sig tog han Loke(även han klädd till kvinna) i form av Tors, eller Frejas, tärna.



Nu kan man tycka att Trym var ganska kräsen med sitt val av brud, Frejas skönhet kunde inte mätas eller jämföras. Anledningen till att just Freja blev den ”lyckliga” var att det enda ting eller ägodel som Trym inte besatt var sådan skönhet som Freja. Efter att Tor, litet dumdristigt, uppvisat och stoltserat med sin otroliga aptit blev Trym misstänksam om ”kvinnans” verkliga identitet. För att undvika vidare tråkiga incidenter ingrep Loke i form av ”Sluga tärnan”. Förklaringen blev den att ”Freja ” inte hade ätit på länge.



Sluga tärnans förklaringar om sin broderliga transvestits maskulinitet är väldigt spontana och slående men samtidigt genomtänkta. Visar det på författarens skicklighet eller förvirring? I vilket fall så blev Trym uppenbarligen nöjd med förklaringarna.



Nästa händelses ironiska och smått idiotiska innehåll kan bara ses som ett fatalt misstag från Tryms sida. Han lägger Tors hammare i Tors knä, egentligen menad som en present. Sedan är massakern och förströelsen ett faktum. Jag myser när jag föreställer mig hur Tor går lös på de förvånade jättarna. Vildheten i Tors ögon och vinandet av hammaren som våldsamt penetrerar de hjälplösa jättarnas kroppar. Hammaren var åter i Asagård.



Ur Uppenbarelser av Den heliga Birgitta



Till att börja med skulle jag vilja säga att den heliga Birgitta måste varit en enkel men otroligt smart och slug kvinna. Själv tror jag inte på att hon hade visioner eller att Gud talade genom henne, inte en chans. I själva verket tror jag att hon bara hittade på och hade en otroligt bra ursäkt. Det måsta man ha om man skulle kritisera kristendomen i den utsträckning som hon gjorde. Kristendomen var ett väldigt känsligt ämne att kritisera, men om det Guds och Jesus ord skulle hon självklart bli tagen på fullaste allvar och inte straffas.



Den heliga Birgitta berättar om hur Jesus ber henne att skriva ett brev till påven Klemens VI. Rent litterärt handlar det om hur Jesus kritiserar påven för hans orätt och dåliga arbete för kyrkan samt för hans syndiga upptåg. Men i själva verket är det Den heliga Birgitta som öppet skriver om sina åsikter. Vore det då inte rätt att beskriva det så att Den heliga Birgitta skrev, inte Jesus.



I huruvida denna falske påve, utan några som helst goda kristna gärningar, överhuvudtaget orkar leva är ett mysterium. Efter en sådan totalsågning som Klemens VI åkte på skulle inte en magsur Marcus Birro göra bättre. Men Den heliga Birgitta är inte färdig. För att få kristendomen och framför allt dess ledning att framstå som en rutten religion med patetiskt okristna biskopar så låter hon de falske påven försöka rätta till sin misstag. På så sätt får denne och hela kyrkan skämmas ännu ett tag efter överfallet.



Den heliga Birgitta var en djärv, skicklig, smått galen och otroligt intelligent skrivare. Jag är djupt imponerad.

Jag avundas Den heliga Birgitta för hennes sätt att utmana. Jag återkommer senare till detta. Men först vill jag uttrycka min otroligt enorma förakt för kristendomen. Om man vill jämföra något som med så fruktansvärd kraft kan påverka så finner man inte mycket resultat. Av vad jag själv känner till så finns inga paralleller. I vissa berättelser framgår kristendomen som ett beroende om i vilket man blev fast det var omöjligt att komma loss. Sedan var det ens plikt att skydda och bevara religionen.



Om vi tänker oss in i huvudet på en ”normal” man i ett ”normalt” Sverige på sin ”normala” gård med sin ”normala” familj. Hans hus är vackert och han har fått goda skördar. Han har hälsan och många vänner han kan lita på. Men ska han bygga en kyrka eller ska han rusta upp sin helgedom? Ska han tjäna Gud och Jesus eller Oden och hans söner? Eftersom denne man bor i Sverige borde det självklara svaret vara Oden, eller? Nej, kristendomen skulle kuva även denna man med falska löften och om det behövdes, våld. Egentligen fanns det väl inget annat val? Kristendomen var, är och kommer alltid att vara den enda rätta vägen, var än i världen du befinner dig. Detta budskap märks mycket väl i den Gudomliga komedin av Dante Alighieri. Pilgrimen Dante hjälps ut ur dödsriket av sin kristne ledare som till råga på allt lurar Dis, underjordens härskare, genom att klättra ut på denne.



Trots det hårda samhälle som beskrivs i många berättelser så kan man ändå få den bilden att man hade roligt. Speciellt många fester anordnades och alla hade roligt. Festen var en naturlig del av människornas liv och kom även att förbli det med kristendomen som religion. Kristendomen framställs rentav som glädjebringare i Canterburyberättelser där en munk kommer till en köpmans hus och bringar lycka och glädje. Budskapet är ungefär att du ska ta emot kristendomen med öppna armar så får du mycket tillbaka.



Men om kristendomen då bar så trevlig och korrekt, hur i all världen kunde invånarna i Norden överhuvudtaget tänka på att ta den till sig? Detta asatroende folk vars högsta önskan och lycka var att bli odödlig och komma till Valhalla, till Oden och äta, supa och slåss hela dagarna. Det stämmer inte riktigt in på det budskap om livet och hur det ska levas som kristendomen ger. Äkta barbarer och hårda Vikingar skulle aldrig gått med på denna förnedring, eller? Skulle inte tro det. Se bara på Tor i Trymskvida. Trots att han klätt sig som kvinna, vilket i och för sig var extremt förnedrande, känner hans maskulina sida inga hämningar. Han äter och dricker kopiösa mängder. Skulle kristendomen tillåta att en man klädde sig till kvinna, ljög och bedrog andra bara för att få tillbaka sitt massförstörelsevapen och slakta allt inom räckhåll? Tror inte det heller.



Så varför blev det hedniska folken kristna? Kanske genom en sorts ”tvångskonvertering” frammanad av missionärerna från söder. Så här i efterhand kan man fråga sig varför man ville ha detta barbariska folk kristet? De var inte precis exemplar på de perfekta kristna.



Våldet var liksom festen en naturlig del av vardagen. Det framställs som roligt att slåss( och det är det faktiskt). Som roligt att ge varandra en rejäl omgång. Självklart är det roligt, speciellt om man är glad och berusad. Detta grundar jag inte på egna erfarenheter. Våldet visas upp som ett maskulint och rått, men ändå intimt sätt att umgås. Nu vill jag inte dra några paralleller till homosexualitet som öm möjligt var värre än en dödssynd. Jag upplever våldet iden vänskapliga meningen som något mycket mer än att en person avsiktligt slår en annan person. Framför allt vill jag poängtera våldet som accepterad konfliktlösare. I det medeltida Island såg vi många fina eller snarare korrekta exempel på detta. I berättelsen ”Korpens skugga” ser man hur en strandad val orsakar åtminstone tio stycken ”dödsfall” på en relativt kort tid. Visst var förhållandena kring den striden rätt extrema. Men poängen går ändå fram. Vem föredrar att förhandla och diskutera när det gäller en så stor mängd mat som en val. Det är bättre att slåss om saken. Det går oftast mycket snabbare och utgången blir alltid total seger till en av parterna. En något extrem metod och ganska negativ för tillväxten men ack så effektiv.



Om vi ser på det föregående exemplet om striden ur ”korpens skugga” som senare ledde till en grym släktfejd. De båda stridande parterna är mer eller mindre kristna. Trausti hade läst gudalära och biskopen, ja, han var också rätt så kristen. Men deras lära hindrade dem inte, ursäkta uttrycket, ett skit från att mörda och bränna. ”Du skall icke dräpa” verkade inte ha någon betydande mening för dem. Trausti kan jag förstå varför han gick lös rätt hårt på biskopen och hans familj. Han hade blivit sviken av sina egna, ljugen för, hans gård hade blivit bränd och hans mor och även hans fru Isold hade även fallit offer för striden. I det fallet skulle antagligen inga gamla budord och läror hindra honom. Självklart var inte Trausti helt oskyldig han heller. Han hade tagit kvinnan som biskopens son skulle gifta sig med. Men vissa krav bör man väl kunna ställa på en biskop.



Så vad hade kristendomen för betydelse egentligen? Var människor i Norden kanske rentav negativa till den? Jag vet i varje fall en kvinna som var det. Den heliga Birgitta var en svensk kvinna som hade sitt eget sätt att uttrycka sina åsikter på och ett alldeles underbart sätt att framföra dem på. Faktumet att hon blev helgonförklarad väcker också tankar. Antingen var påvarna och alla höjdarna inom kristendomen så dumma att de inte förstod innebörden i Den heliga Birgittas ”visioner”. Eller så tog de henne på fullaste allvar, vilket är mer troligt. Men att helgonförklara någon som öppet kritiserar kyrkan visar ändå på bristande intellekt. Bara det säger ganska mycket om hur osäker ställning kristendomen hade hos folket. Med folket menar jag de som förväntades vara troende. Inte alla stenrika präster och biskopar. Åter till Birgitta som var en kritiker utav Guds like, bokstavligt talat. Hon hävdade som sagt att Gud och Jesus talade genom henne. Hon var uppenbarligen inte rädd för kyrkans makt. Men man kan inte heller säga att Den heliga Birgittas ställning till kristendomen klassas som rent hat. Det skulle lika gärna vara så att hon kritiserar den kyrkliga ledningen i Europa som uppenbarligen är så patetiskt värdelös att de inte är förmögen att följa ett enda budord.

Var kanske Den heliga Birgitta bara en lögnerska med skådespelartalang som bestämde sig för att ha litet roligt? Det är vad jag tror.



Nu vet vi alltså att kristendomen inte var någon räddare i nöden för de medeltida människorna. Men asatron då? Den var en betydligt mer annorlunda religion än kristendomen vilket jag redan berättat om. Men det betyder inte heller att folk såg den som fruktansvärt mycket bättre än kristendomen. Självklart hade även asatron sina brister. En gång i tiden såg E´gill Ska´lla-G´rimsson Oden och hans söner som några han kunde lita på. Efter att ha förlorat sin andra son gör gjorde han inte det längre. Där hittar man ett praktexempel på vad folk hade för ställning till ...

...läs fortsättningen genom att logga in dig.

Medlemskap krävs

För att komma åt allt innehåll på Mimers Brunn måste du vara medlem och inloggad.
Kontot skapar du endast via facebook.

Källor för arbetet

Saknas

Kommentera arbetet: Medeltida litteratur

 
Tack för din kommentar! Ladda om sidan för att se den. ×
Det verkar som att du glömde skriva något ×
Du måste vara inloggad för att kunna kommentera. ×
Något verkar ha gått fel med din kommentar, försök igen! ×

Kommentarer på arbetet

Inga kommentarer än :(

Källhänvisning

Inactive member [2000-10-21]   Medeltida litteratur
Mimers Brunn [Online]. https://mimersbrunn.se/article?id=288 [2024-03-28]

Rapportera det här arbetet

Är det något du ogillar med arbetet? Rapportera
Vad är problemet?



Mimers Brunns personal granskar flaggade arbeten kontinuerligt för att upptäcka om något strider mot riktlinjerna för webbplatsen. Arbeten som inte följer riktlinjerna tas bort och upprepade överträdelser kan leda till att användarens konto avslutas.
Din rapportering har mottagits, tack så mycket. ×
Du måste vara inloggad för att kunna rapportera arbeten. ×
Något verkar ha gått fel med din rapportering, försök igen. ×
Det verkar som om du har glömt något att specificera ×
Du har redan rapporterat det här arbetet. Vi gör vårt bästa för att så snabbt som möjligt granska arbetet. ×