Delat ansvar?! : Om hur smittskyddslagen tillämpas och uppfattas när det gäller HIV.

Nedanstående innehåll är skapat av Mimers Brunns besökare. Kommentera arbete

På frågeställningen om hur smittskyddslagen tillämpas, efterföljs och upplevs blev svaren på de enkäter som delades ut en viktig informationskälla då dessa blev svarade på av människor som är direkt påverkade av SmL. Som ett gemensamt drag över de svaren som skrevs var att de visste om sina rättigheter och skyldigheter, men de tyckte inte att SmL var rättvis mot dem som är hiv positiva. De menade att det enda verkligt bra sättet att stoppa spridningen av sjukdomen är genom delat ansvar. Genom de samtal som fördes med de som jobbar med vården av hiv positiva kom det fram att det blev en tydlig krock mellan verkligheten och smittskyddslagen. Det är svårt att agera enligt SmL då läkare/kurator måste skapa ett förtroende förhållande med patienten som sedan måste brytas om det kommer fram information som är anmälningspliktig. e problem som uppstod bottnar sig i hur sjukvården är organiserad och hur människor beter sig i samhället. Trots rädsla och fördomar mot hiv så tar människor inte sitt ansvar och skyddar sig vid tillfälliga sexuella kontakter, detta visar den statistik som finns av andra könssjukdomar och på de aborter som årligen utförs. Efter att ha gjort en sammanfattning av den information som har kommit fram av de undersökningar som jag gjort kan man fråga sig om tillämpningen av SmL (som den ser ut idag) är ett effektivt sätt att stoppa smittspridningen. Är det rätt att utsätta en grupp av människor i samhället som redan är utsatta att ta på sig hela ansvaret? Då det i många fall inte är de som vet om att de är smittade som för smittan vidare, utan det är de människor som inte vet om att de är smittade. Är det kanske de som borde ta på s...