Tuberkulos

Nedanstående innehåll är skapat av Mimers Brunns besökare. Kommentera arbete

Tuberkulos, som också kallats vita pesten eller lungsot, är en infektionssjukdom som orsakas av Mycobacterium tuberculosis eller med ett lättare ord tuberkelbakterien. Bakterien sprids lätt från person till person genom luftvägarna och det räcker med att en bakteriebärande person nyser eller hostar, för att bakterien skall överföras i luften till den som andas in. Tuberkulos förekommer för det mesta i lungorna där bakterien bildar en liten infektion efter ca 6 veckor efter den upptagits av kroppen. Denna infektion ger sällan symptom och kallas för primärinfektion och för det mesta tas den hand om av imunförsvaret. Har man dock ett svagt imunförsvar kan sjukdomen uppträda i andra organ månader eller år senare. Infektionen har då spridits med blodet till dessa andra organ i kroppen, eller genom att man svalt upphostningar till magen och tarmarna. Tuberkelbakterien är ingen “vanlig” bakterie, som attackerar kroppen och förökar sig så snabbt som möjligt för att inte bli utdödad av imunförsvaret, utan denne förökar sig mycket långsamt. Med en fettrik cellvägg, som gör bakterien tålig, kan bakterien ligga gömd från imunförsvaret i människans celler och vänta på att det ska bli lite svagare så att den kan “attackera”. Bakterien kommer till exempel att slå till efter att kroppsförsvaret redan kämpat hårt med någon annan sjukdom. Tuberkulos drabbar därför ofta HIV-smittade personer eftersom de har ett svagt försvar. Hos små barn kan bakterien leda till tuberkulös inflammation i hjärnhinnan och denna, såsom en kraftig infektion i lungorna, kan leda till ett livshotande tillstånd. Tuberkulos förekommer också i lunghinnorna, i skelettet, i urinvägar och könsorgan samt i tarmen och i huden. Det typiska symptomet för en person med lungtuberkulos är långvarig hosta som senare kan leda till att man hostar upp blod. Andra symptom, som kan variera, är trötthet, dålig aptit, viktminskning, feber och svettningar. Hos en person där symptomen precis har börjat och denne endast har långvarig hosta, kan det vara svårt att skilja symptomen från de man får när man har lunginflammation eller den hosta man har om man är rökare. Detta kan leda till att personen inte tar hostan på för stort allvar när denne egentligen efter tre veckor med hostan borde söka läkarhjälp. Hos en läkare kommer personen att röntgas för att se om det finns spår efter en infektion eller skada i lungan. Om man misstänker att personen är tubekulossjuk kommer man att ta bakterier från personens upphostningar för prövning och odling. Detta kan ta upp till fyra veckor så sjukdomen hinner bli värre innan man har en säker diagnos. Man försöker dock nu hitta ett sätt att få en diagnos snabbare genom DNA-tester.

Behandling

Den behandling man ger i dag till de tuberkulossmittade personerna är antibiotika. Under minst 6 månader får patienten ta flera olika antibiotika och dessa måste tas med strikta mellanrum. Om patienten slutar ta antibiotikan innan 6 månader eller slarvar, kan detta ha till följd att bakterien blir resistant mot medicinen. Personen kommer nu att smitta folk med den resistanta bakterien och detta kommer då leda till att viss medicin inte fungerar längre hos dessa personer. I Ryssland har detta skett och man finner där några av de mest resistanta tuberkelbakterierna som är mycket farliga.


Historia

Tuberkulos fanns från början inte hos människan utan ändast hos vissa djur och det var inte stor risk att bakterien skulle överföras. Detta var docka fallet ända tills man började tämja vissa djur, som till exempel kor, och bosätta sig på en fast plats för ca 10,000 år sedan. Den nära kontakten med djuren gjorde att bakterien kunde överföras och sen dess existerar den även hos människan. Bakterien hade dock inte orsakat större skada förän man under 1700 till 1800-talets industrialism skapade stora städer där folk levde tätt, var fattiga, åt dåligt och där hygienen inte var den bästa. Bakterien spreds nu mycket snabbt eftersom det räckte med att man nös eller hostade och detta ledde till stora epedemier där massvis av folk dog. Det lilla man visste om sjukdomen gjorde inte heller saken bättre och man förstod inte att den smittade fast man såg sina nära bli sjuka en efter en. För många var förklaringen ett straff från gud vilket är en stor anlednig till varför man inte gjorde mycket åt saken. Det tog lång tid innan någonting hände och det var inte förrän i slutet av 1800-talet som en man vid namn Robert Koch fastställde bakteriens existens med hjälp av ett mikroskop. Hans forskning ledde till att han hittade ett sätt att påvisa smittan hos en person men ett botemedel fann han alldrig. Genom att spruta in tuberkulin, ämnen från tuberkelbakteriens kapsel, in under huden och låta det värka i 72 timmar kunde man se på kroppsreaktionen om bakterien fanns i kroppen eller ej. Om det vart en stark reaktion på det ställe man sprutat in tuberkulinet var det ett tecken på att man var smittad. I dag är detta test tyvärr inte lika säkert eftersom en stark reaktion även sker på en patient som blivit vaccinerad mot tuberkulos eftersom tuberkulinet reagerar med detta. I ett försök att stoppa sjukdomen, från 1800-talet ända till 1920, så byggdes en mängd så kallade sanatorier där de sjuka fick bo för att bli bättre och för att de inte skulle sprida bakterien. Det som skulle hjälpa för att bli bättre var att få äta bra och andas frisk luft, så man satt ute i tjocka kläder och andades.

Allmänt

Tuberkulos är idag inget större problem i västländerna eftersom våran levnadsstandard är hyfsat hög och sjukvården är bra. Men sjukdomen är fortfarande en av de stora dödarna i världen och detta mest i Afrika, söder om Sahara, och i Sydostasien. Här är levnadsstandarden inte hög och folk lever ett liv som kan likna det man levde för 100 år sedan med dålig hygien och ingen utvecklad sjukvård. I Afrika är tuberkulosen ett stort problem eftersom den angriper dem som är s...