The Doors

Nedanstående innehåll är skapat av Mimers Brunns besökare. Kommentera arbete

En sommardag 1965 låg Ray Manzarek på stranden i Venice Beach, då Jim Morrison kom promenerande. Jim som kände Ray sedan tidigare, då de båda studerat film på University Of California, Los Angeles (UCLA), slog sig ner bredvid Ray, och de började prata om vad de gjort under sommaren. Jim nämnde att han hade skrivit låtar, och Ray bad att få höra en låt.
Ray blev väldigt imponerad av texterna, och föreslog att de skulle bilda en rockgrupp, och de gjorde de också. Jim sjöng och Ray spelade keyboard. I början så bestod bandet av Jim, Ray och Rays två bröder Rick och Jim, men Rick och Jim hoppade snart av, och bandet behövde nu en ny gitarrist och trummis. Ray kom att tänka på att han hade två kompisar från en meditationskurs i Yoga, som spelade gitarr och trummor, och han bad dem gå med i The Doors. John Densmore spelade trummor och Robby Krieger spelade gitarr.
Bandet var nu fulltaligt, och bestod av
Jim Morrison- Sång
Ray Manzarek- Keyboard
John Densmore- Trummor
Robby Krieger- Gitarr


Namnet ’The Doors’ fick de från ett citat av 1700-talspoeten William Blake, som Jim tyckte väldigt mycket om.
”If the doors of perception were cleansed every thing would appear as it is, infinite."
Jim själv föredrog att säga
“There are things known and things unknown and in between are The Doors."
Bandet ägnade resten av 1965 till att repetera och skriva låtar, Jim Morrison var egentligen poet, och hade redan många färdiga texter som bandet bara satte musik till.
I oktober 1965 skrev The Doors ett 5-årskontrakt med Columbia Records, men redan i april 1966 sa de upp kontraktet, då de kände att Columbia Records inte hade gjort något för dem.
I Maj 1966 var The Doors på en audition på klubben ”Whiskey-A-Go-Go” i L.A., det gick bra, och gruppen fick jobb som husband. De jobbade på klubben mellan den 23:e Maj till den 21:a Augusti, och gjorde öppningsakten inför många kända band som t.ex. Love, Them, The Turtles och många andra. I början så stod Jim långt bak i skuggorna på scenen med ryggen mot publiken och vågade knappt sjunga, Men allt eftersom blev han mer och mer självsäker, och snart så stod han längst fram på scenen i, för den tiden, väldigt vågade positioner. Han stod t.ex. med mikrofonstället mellan benen, vilket gjorde att tjejerna älskade honom. Han blev snart klassad som sexobjekt, med sina djupa texter och sina tajta skinnbyxor.
En dag i slutet av augusti 1965 var Jac Holzman, grundare av skivbolaget Elektra Records, på klubben Whiskey-A-Go-Go för att lyssna på The Doors, och han blev inte besviken. För att skriva kontrakt med dem var han tvungen att offra ett kontrakt med Frank Zappa, som istället signade med Columbia Records. Den 21 augusti fick de sparken från Whiskey-A-Go-Go p.g.a. den kontroversiella låten ’The End’ som handlar om Oidipuskomplexet. Men det gjorde dem inget, för nu hade de ju kontrakt med Elektra.

Redan den 24:e augusti började de inspelningen av den första skivan ’The Doors’ i Sunset Recording Studio, med basisten Doug Labahn. Skivan blev klar, och släpptes i januari 1967. Den blev direkt nummer 1 på hitlistan, och det blev även singeln ’Light My Fire’.
Light my fire låg med på National Top 40 i fjorton veckor, varav tre av dem var på förstaplatsen!
Ganska snart efter släppet av första LP’n började de arbeta på en ny platta.
Den här skivan fick namnet ’Strange Days’, och släpptes i oktober 1967. Även detta album hamnade på förstaplatsen på amerikanska hitlistorna. Den här gången hade låtarna en lite mer sofistikerad stil, och visade att The Doors tyckte att livet bestod av två saker; sex och död.
Det gick bra för The Doors nu, och deras plattor sålde bra. De kunde dock inte bestämma sig för vilken basist de skulle ha, så vid inspelningen av nästa platta ’Waiting For The Sun’ som släpptes i juli 1968, hade de bytt basist till Leroy Vinegar. Även på den här plattan fanns det en singel som toppade listorna, och det var ’Hello I Love You’.
Efter släppet av denna tredje skivan började ett hektiskt turnerande för bandet, de reste över hela världen, och det gick jättebra för dem.
Ju längre det hela höll på, desto värre gick det för Jim. Han drack mycket alkohol, och tog även droger. Det var inte nog för honom att vara firad rockstjärna, han ville också bli erkänd som känslig och intellektuell diktare.
Han förstörde utrustning under inspelningarna, och förstörde shower genom att göra obscena åtbörder under bältet.
Trots denna negativa trend så påverkade detta inte deras musikaliska kreativitet.
I mars 1969 släpptes deras fjärde album, som måste vara deras svagaste prestation. Skivan som var tänkt skulle vara en lite lugnare skiva, med mjukare och med polerat ljud. Men den blev inte alls lyckad. Man kunde märka Morrisons frustration över misslyckandet på flera livefiaskon. Det hela kulminerade vid en konsert i Miami den 1 mars, 1969.
Bandet var inbokade för en spelning i ’Dinner Key Auditorium’, som är en lokal för ca 8.000 personer. The Doors manager Bill Siddons hade en deal med arrangörerna i Miami att de skulle få $25.000 istället för 60% av biljettintäkterna. Detta tyckte Ken Collier, den ansvarige i Miami var väldigt bra, och sålde biljetterna dyrare än det överenskomna priset. Han tog även bort stolar för att kunna klämma in ännu fler människor. Allt detta resulterade i att det var 13.000 människor i en lokal byggd för att rymma max 7.000. Det var alltså ett otroligt tryck där inne.
Jim missade flygplanet, och medan han väntade på nästa plan satt han i en lounge och drack sprit. När han kom ombord på planet fortsatte han att dricka, och väl framme i New Orleans så missade han ett till plan, och drack ännu fler drinkar.
När han äntligen kom fram till Miami var han rejält berusad och när han äntrade scenen var han så full så han knappt kunde stå upp.
Han var otrevlig mot publiken, började sjunga på en låt, och slutade redan efter några rader.
Han drack ännu fler drinkar som han fick från publiken.
Någon gång under konserten skrek han i alla fall till publiken
”DO YOU WANNA SEE MY COCK?!”
Han blottade sig för en kort stund, och fortsatte sedan med konserten.
Dagen därpå då The Doors lämnade landet för en planerad semester, hade pressen i Miami en viktig dag då de jobbade med den påstådda blottningsincidenten. Människor blev arga, och tvingade polisen att göra något åt det hela.
Den 5 mars resulterade det hela i en häktningsorder på Jim Morrison för en svår förbrytelse av otuktig och vällustigt uppträdande och tre förbrytelser mot blottning, hädelse och fylla.
Jim lämnade över sig själv till FBI i L.A. den 4 april, och den 9 november 69 lämnade han in ett ’Oskyldig-påstående’ i Miami.
Rättegången startade inte förrän den 12 augusti 1970, och blev väldigt utdragen.
Hela händelsen går under namnet ’The Flasher Incident’.

Gruppen drog sig tillbaka till studion, och kom tillbaka till form med skivan ’Morrison Hotel’, som släpptes i februari 1970. Den här gången spelade de med basisten Lonnie Mack, som spelade blues-bas, vilket passade jättebra till bandet.
Det nya ljudet blev dock ingen succé.
Flasher-incidenten hade gjort slut på turnerandet, men de hade redan tillräckligt mycket livematerial för att kunna göra en liveplatta. De gjorde skivan ’Absolutely Live’, som släpptes hösten 1970. Skivan visade väldigt bra hur en livekonsert med The Doors lät.
The Doors studiorenässans fortsatte med plattan ’L.A. Woman’, som de gjorde med basisten Jerry Schaeff. Den släpptes i april 1971. Skivan var en succé, men man märkte att Jim Morrison höll på att växa ifrån resten av bandet.
Jim gav ut sin första diktsamling, ’An American Prayer’ 1970, det var ett steg i hans mål att bli erkänd som poet.
De åkte på en sista turné i södra USA. Morrisons liveframträdanden blev alltmer galna, och han blev mer inåtvänd resten av tiden, och det märktes att han var på väg att lämna bandet.
I mars 1971 flyttade Jim och hans flickvän Pamela till Paris för att starta ett nytt liv.
Här gav han ut sin andra diktsamling, ”The lords and the new creatures”.
Deras vistelse i Paris varade inte länge.
Den 3 Juli hittade man den 27årige sångaren död i sitt badkar.
Man vet inte vilken som var dödsorsaken, för ingen obduktion gjordes, men man tror att det var hjärtat som inte längre klarat av Morrisons missbruk.
Somliga tror att han dog av en överdos heroin, då han trodde att det var kokain och sniffade det för att senare lägga sig i badet.
En mängd rykten uppstod om att Jim inte alls var död, utan tagit sig en ny identitet etc.
Hans flickvän Pamela varken bekräftade eller förnekade dessa rykten, då hon dog i en överdos av heroin 24 april 1974.
The Doors fortsatte som trio fram till 1973, och gav ut skivorna ’Other Voices’, i oktober 1971, och ’Full Circle’ i juli 1972.
Ingen av dessa skivor blev speciellt lyckade, och de insåg att de inte klarade sig utan sin ledare och sångare Jim.
Densmore och Krieger spelade i Butts Band, och gjorde några mindre lyckade album.
1977 försökte Krieger sig på en solokarriär inom jazzrock.
Densmore blev medlem i bandet The Modifiers 1985.
Av de tre så hade Manzarek ändå den mest lyckade solokarriären.
The Doors har alltid varit utsatt för en kultbetonad tillbedjan, och den blossade upp till oanade höjder 1981 då journalisten Jerry Hopkins och Danny Sugerman gav ut sin Morrisonbiografi ’No one here gets ut alive’.
The Doors har varit förebilder för en lång rad musiker inom punk och new wave, ända från Stranglers och framåt.
Bandet var till stor del centrerat kring Morrison, hans sexiga läderbyxor, hans känsliga och råa röst och hans karismatiska utstrålning. Efter sin för tidiga död har han blivit en kultfigur ungefär som James Dean.
The Doors var en originell och nyskapande rockgrupp. Morrison utvidgade med sina texter, gränser för rocklyrik. Manzarek skrev det mesta av musiken, och var huvudansvarig för The Doors mycket speciella ljud, där en orgel var det dominerade soloinstrumentet, och där basgången spelades på keyboard. Men The Doors helt unika värld skapades när allt kommer omkring av en filosofisk diktare, en klassisk pianist, en flamencogitarrist och en jazztrummis.

År 1990 började Oliver Stone göra filmen ’The Doors’, som handlar om dem.
Både Densmore och Krieger är aktiva under produktionen.
Filmen hade premiär den 1 april 1991, och blev väldigt lyckad.
1993 blev The Doors inkluderade i ’The Rock And Roll Hall Of Fame’.
Ray Manzarek skrev en självbiografi som han döpte till ‘Light My Fire’ och gav ut 1998.

The Doors spelade Rockmusik med lite olika stilar, t.ex. Album Rock, Proto-Punk, Psychedelic och Rock & Roll.
Musiken var ganska hård hela tiden, förutom vid det fjärde albumet då den var lite mjukare, vilket dock inte var så lyckat.
Några av de bästa låtarna är t.ex. ‘The End’, ‘Strange Days’,
‘Break on Through ( to the other side )’, ‘The unknown soldier’, ‘When the music´s over’ m.fl
Den mest sålda singeln är ‘Light My fire’ och den mest sålda plattan är ‘L.A. Woman’.


Diskografi
1967 The Doors
1967 Strange Days
1968 Waiting for the Sun
1969 The Soft Parade
1970 13
1970 Absolutely Live
1970 Morrison Hotel
1971 L.A. Woman
1971 Other Voices
1972 Full Circle
1973 Best of The Doors
1978 American Prayer
1997 The Doors Box Set



Medlemmarna

Jim Morrison

Jim Morrison föddes den 8 december. 1943 i Melbourna, Florida.
Han gick på Junior College, Florida University och hamnade slutligen på UCLA studerandes film. Det var där han mötte Ray Manzarek, och den första delen av The Doors var bildade.
Jim var alltid en poet före sångare, och det var därifrån det magiska i deras musik kom från.
The Doors tog Jims poesi och gjorde musik av den.

Fullständigt namn:: James Douglas Morrison
Födelsedatum:: 8 december, 1943
Dödsdatum:: 3 juli, 1971
Födelseplats:: Melbourne, Florida, USA
Föräldrar:: Amiral George S. Morrison & Clare Morrison
Syskon:: Anne, Andy
High School:: George Washington High School, Alexandria, Virginia.
College(s):: St. Petersburg Junior College, St. Petersburg, Florida
Florida State University, Tallahassee, Florida
UCLA, Los Angeles, California
Instrument):: Sångare




Ray Manzarek

Ray Manzarek föddes den 12 Februari 1939 i Chicago. Han flyttade till Los Angeles när han var 21, och sökte film på UCLA. Han grundade The Doors med Jim Morrison.
Ray spelade keyboard och basgångar åt bandet. Han var klassiskt skolad, och gillade jazz, blues och rock.

Fullständigt namn:: Raymond Daniel Manzarek
Födelsedatum:: 12 februari , 1939
Födelseort:: Chicago, Illinois, USA
Föräldrar:: Raymond & Helen Manzarek
Syskon:: Rick, Jim
High School:: St. Rita High School, Chicago, Illinois
College(s):: De Paul University, Chicago, Illinois
UCLA, Los Angeles, California
Instrument:: Orgel, Piano, Bas


Robby Krieger

Robby föddes den 8 januari, 1946 i Los Angeles, där han blev inspirerad av blues, flamenco och rock’n’roll. Han gick på UCLA precis som sina bandkamrater Jim och Ray. Robby kände Ray, och det var han som fick Robby att gå med i The Doors. Han bl...